Jag hade ett par herrar på besök här i morse, för jag måste få något gjort åt ventilationen som susar och brusar och suger ut en massa varmluft. Jag får sånt undertryck i lägenheten så att det nästan inte går att öppna ytterdörren. Givetvis beror det på att jag stängt till ventilerna ovanför fönstren, men dem kan man ju inte ha öppna nu på vintern. I stället brukar jag öppna vädringsluckan i sovrummet när jag steker och donar i köket. Jag fick en ny fläkt på taket installerad för en tid sedan och flödet har inte justerats sedan dess. Herrarna skulle se till att det blir gjort.
Nöjd med det löftet gav jag mig iväg ut på en förmiddagspromenad. Det är mulet i dag, men ganska varmt och alldeles vindstilla och när jag kände hur behagligt det var och att lätt det kändes att gå, bestämde jag mig för att gå runt Warfsholmen.
Ute på Warfsholmen var det lugnt och stilla och cementbryggan som låg helt dold under vattnet förra veckan syns igen. Vattenståndet har uppenbarligen sänkts. Utanför bryggan låg det ett par svanar annars syntes det inte till så mycket liv.
Jag mötte en bekant på Warfsholmsbron och vi var rörande eniga om att vassen behöver röjas nu, för det blir mindre och mindre kvar av Klinteviken. Hemvägen stämmer inte riktigt överens med kartan, för jag gick hem via Donnersgatan. Jag ville se om det var några aktiviteter vid Klinte hotell, som ska byggas om till lägenheter och där var det full fart och dessutom säger Kurt Cedergren i en intervju i GA i dag att; det händer saker på Warfsholmen. Undrar vad kan det vara? Den som lever får se!
Dagens ordspråk:
Blygsamhet är en dygd – men man kommer längre utan den.
Livet efter 80 