januari 2020 – Sida 5 – Livet efter 80

Det blåser friska vindar….

8 januari, 20208 januari, 2020 av Ingrid, publicerad i Böcker

…men jag har trots det varit ute en vända till fots. Jag tog vägen genom skogen och till Konsum tur och retur i rask takt, men när jag kom runt hörnet vid Konsum höll jag på att flyga iväg. Det var attans vad vinden tog i.

Igår eftermiddag satte jag mig och läste fortsättningen om Elena och Lila.

Efter det dramatiska slutet på bröllopet åker Stefano och Lila på bröllopsresa till Amalfi och redan i bilen på väg dit är ett präktigt gräl igång, som slutar med att Stefano ger henne en örfil och på bröllopsnatten får hon genomlida en regelrätt våldtäkt.

När de återvänder hem från Amalfi kommer Lila insvept i en sjal som döljer ett blått öga, en sprucken läpp och armar fulla av blåmärken. Stefano har försökt kuva henne, men han har lyckats dåligt, för hon var fortfarande lika stursk.

De ordnar en fest för vännerna när de varit hemma ett tag, men Elena är inte medbjuden. ”Varför?” frågar hon sig gång på gång, men hon får förklaringen när hon träffar Lila. ”Jag ville inte att du skulle se mig så här”, säger hon och sakta växer sig deras vänskap allt starkare igen. Så stark att Elena får ett rum i den fina lägenheten där Stefano och Lila bor och där får hon sitta och plugga i lugn och ro. Och nu får hon läslusten tillbaka efter att ha skolkat från skolan under en lång tid.

Jag måste nog läsa några kapitel i dag också!

Dagens ordspråk:
Med en bra början är halva jobbet gjort.

Vi har en hög – Ferrante

7 januari, 20207 januari, 2020 av Ingrid, publicerad i Film, Tänkt

Det körde ihop sig när jag var och fick nya vinterdäck i november, för just den dagen blev det ett långvarigt strömavbrott. Jag hade en tid inbokad på verkstaden för att få de nya däcken monterade och dem fick jag på, men jag ville ha nya sommardäck också och dem hann de inte åtgärda, eller rättare sagt, jag hann inte vänta, för jag hade en tid att passa på Hemse vårdcentral.

– ”Vi ringer när de är klara.”

Ingen ringde, men det är klart att det var mitt i värsta ruschen med däcksbyten så jag tog det med ro. Sen blev det helg och jag tänker på mina sommarhjul då och då, men det är ju långt till våren. I dag, den här första riktiga vardagen efter jul ringde jag dock och frågade efter dem.

– ”Ja, vi har en hög”, fick jag till svar. ”Men jag tror inte de är klara. Vi ringer.”

Och nu är det dags för service påstår Golfen! Det kan den känna sig snuvad på, för i år får den nöja sig med ett byta av motorolja.

Så är de åtta avsnitten av Hennes fantastiska väninna slut, men flera medier rapporterar att det kommer en andra säsong, som ska baseras på bok nummer två i Neapelkvartetten; Hennes nya namn. Jag hoppas verkligen det, för jag tycker att det varit en helt fantastisk serie. Jag har läst alla böckerna och jag har sett den här serien förut, men kan inte få nog. Nu är jag inne på att läsa om böckerna.

Någon recensent skrev att serien saknar driv och det kanske den gör och jag vet precis vad Åke skulle ha sagt: ”Den är för seg”, men ändå är den väldigt spännande och berörande. Ingen kan väl glömma Lila´s reaktion i slutscenen av det sista avsnittet när den hatade Marcello dyker upp på hennes bröllop (och dessutom i de handgjorda skorna), trots att Stefano försäkrat att han skulle se till att rivalen inte skulle komma. Det var en så naken förtvivlan över Stefanos svek, så man kände direkt, att det där blir inget lyckligt äktenskap. Det kommer Lila aldrig att förlåta! Måtte det vara sant att en fortsättning följer!

Nu ska jag börja plocka undan det juligaste och så ska alla de ordinarie dukarna strykas. De har legat till sig i klädkammaren sedan jag tvättade dem före jul.

Dagens ordspråk:
Barn gör som du gör, inte som du säger.

Glad måndag 6 januari – Trettondagen

6 januari, 20206 januari, 2020 av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Glad måndag

Det började regna igår kväll och det är mulet och duggregn i dag också och vi har 5-6 grader varmt igen. Jag hade verkligen tur med min promenad igår!

På måndagarna tycker bloggvännen Carita att vi ska förgylla dagen med en bild och vem som vill kan vara med. Här kommer min måndagsbild:

Den här måndagen är den sista av julens alla helgdagar. I morgon startar oxveckorna och nu dröjer det länge innan vi får några extra helgdagar, närmare bestämt till den 10 april då det är långfredag.

I dag bjuder Eva på lunch, för nu är det Claudio som ska firas, visserligen fyller han inte förrän i morgon, men i dag är ju alla lediga.

Dagens ordspråk:
Banktillgodohavanden är som tandkräm, lätt att ta ut och svår att stoppa tillbaka.

Varvet runt på Trettondagsafton

5 januari, 20205 januari, 2020 av Ingrid, publicerad i Jul, Klintehamn, Väder

+2º sol och vindstilla, det kan nästan inte bli bättre första veckan i januari och det såg så lockande ut, så när jag klätt mig och ätit frukost gav jag mig iväg ut på en promenad. Enligt SMHI ska det mulna och bli regn senare i dag, så jag kände att det var bäst att passa på. Jag hade inte riktigt bestämt kursen, men gick Donnersgatan ner och…

…när jag kommit till ”Kröken” och kände hur lätt det var att gå, bestämde jag mig för att gå runt Warfsholmen .

När jag lämnat samhället och kom ut på vägen till hamnen och Warfsholmsbron var det allt annat än ödsligt, för det var tydligen där alla promenadsugna befann sig och jag träffade på flera bekanta under min runda och det var folk överallt.

Är det stormen som vräkt omkull skylten eller är det någon som i ren frustration brutit loss den?

Änderna ligger och trycker i skydd av vassen

Det var verkligen en skön promenad och på hemvägen blev jag riktigt varm, för med den svaga vinden i ryggen och en sol som faktiskt värmde i ansiktet blev till och med händerna varma. Jag kom hem vid halvett-tiden, precis i lagom tid för lunch och nu har jag ätit upp de sista resterna från i fredags. Nu kan jag med gott samvete bara slappa i eftermiddag!

Dagens ordspråk:
Hemligheten med goda affärer är att veta något som ingen annan vet.

Trevlig Trettondagsafton!

Grannlages dag

4 januari, 2020 av Ingrid, publicerad i Gäster, Nostalgi

Det är en riktigt solig och fin lördag, i alla fall så länge man sitter inne och tittar ut, för det blåser hemskt och är bara ett par grader varmt, men jag gick trots allt ut en vända på förmiddagen, för jag kände att jag var i akut behov av frisk luft. Jag kan ju alltid gå i skogen, för då stör inte blåsten så mycket och där var det var faktiskt riktigt skönt!

Man kan undra varifrån de kommer

Det borde bli en hel del blåbär i år

Det är ganska mycket vatten i ån

Nästan hemma – ett träd har blåst om kull

Det finns hopp om en vår

I Allnakku står det att det är Grannlages dag i dag:
En bra dag att bjuda in alla dem som bor närmast, hela grannlage, på kaffe och kakor eller vad de nu föredrar.

Jag gick händelserna i förväg och hade grannlage, eller i alla fall delar av dem, här igår kväll. Det blev några trevliga timmar tycker i alla fall jag och jag tror att mina gäster tyckte likadant, för klockan närmade sig midnatt innan de bröt upp.

Och så har Rut namnsdag och Rutor har jag flera stycken i bekantskapskretsen och min svärmor hette också det. 2010 skrev jag ett inlägg om henne och om du vill läsa det hittar du det HÄR.

Dagens ordspråk:
Den som bara letar efter fel finner inget annat.

Fredagsmys? – The Irishman

3 januari, 20203 januari, 2020 av Ingrid, publicerad i Film, Netflix

Fredag i dag, vad är fredagsmys för dig?

Det är frågan som Orsakullan ställer i dagens bloggutmaning 31 dagar i januari.

Som ensamstående pensionär får man kämpa lite för att få till någon mysfaktor på helgerna. Det gäller verkligen att anstränga sig för att inte alla veckans dagar ska vara en enda räcka av vardagar, men jag tycker att jag lyckas rätt bra. Lördagar och söndagar är t ex mobilens morgonpip avstängt och jag sover så länge jag vill.

Den här fredagen ska jag försöka göra det lite mysigt för några grannar som jag bjudit in till kvällen.

Det är väl inte så svårt att gissa vad jag tänker bjuda på.

Untitled 1 Igår kväll satt jag och såg på The Irishman, Martin Scorseses gangsterfilm där Joe Pesci, Robert DeNiro och Al Pacino spelar de tunga huvudrollerna. Det är en lång film, närmare bestämt tre timmar och 29 minuter, så det var ju tur att jag började se den tidigt på kvällen. Har man sett Gudfadern-filmerna känns mycket igen, även om den här handlar mer om fackföreningsrörelsen i USA under Kennedys tid och speciellt Jimmy Hoffa (Al Pacino), än rena maffiastrider. Skådespelarna har givetvis åldrats och det känns nästan lite vemodigt att se när deras rollkaraktärer till slut hamnar i fängelse, på sjukhus och slutligen dör. Inte blev de här tuffingarnas ålderdom så mycket bättre än någon annans.