Det blåser friska vindar….

…men jag har trots det varit ute en vända till fots. Jag tog vägen genom skogen och till Konsum tur och retur i rask takt, men när jag kom runt hörnet vid Konsum höll jag på att flyga iväg. Det var attans vad vinden tog i.

Igår eftermiddag satte jag mig och läste fortsättningen om Elena och Lila.

Efter det dramatiska slutet på bröllopet åker Stefano och Lila på bröllopsresa till Amalfi och redan i bilen på väg dit är ett präktigt gräl igång, som slutar med att Stefano ger henne en örfil och på bröllopsnatten får hon genomlida en regelrätt våldtäkt.

När de återvänder hem från Amalfi kommer Lila insvept i en sjal som döljer ett blått öga, en sprucken läpp och armar fulla av blåmärken. Stefano har försökt kuva henne, men han har lyckats dåligt, för hon var fortfarande lika stursk.

De ordnar en fest för vännerna när de varit hemma ett tag, men  Elena är inte medbjuden. ”Varför?” frågar hon sig gång på gång, men hon får förklaringen när hon träffar Lila. ”Jag ville inte att du skulle se mig så här”, säger hon och sakta växer sig deras vänskap allt starkare igen. Så stark att Elena får ett rum i den fina lägenheten där Stefano och Lila bor och där får hon sitta och plugga i lugn och ro. Och nu får hon läslusten tillbaka efter att ha skolkat från skolan under en lång tid.

Jag måste nog läsa några kapitel i dag också!

Dagens ordspråk:
Med en bra början är halva jobbet gjort.