Fem en fredag v43 – Livslångt lärande

Efter en solig och fin torsdag blev det en mulen fredag. Att säga att dimman ligger tät, är väl att ta i, men det är väldigt disigt. Jag ska sätta igång med lite fredagsstädning, men först dagens bloggutmaning Fem en fredag.

1. Vad har du nyligen lärt dig från en bok?
I augusti var SPF i Roma på ett studiebesök på Svenskbygården och jag tyckte att det var väldigt intressant. Nästa gång vi hade ett månadsmöte hade en av medlemmar skänkt den här boken som lotterivinst och den hade jag turen att vinna. Jag har läst den och lärt mig mycket om Svenskbybornas öden och slitsamma liv.

Det spelar ingen roll hur gammal man blir, det finns alltid någonting nytt att lära sig och om inte annat får man friska upp gamla kunskaper som har försvunnit bland hjärnvindlingarna.

2. Vad har du nyligen lärt dig i köket?
Vindruvsgelé kokade jag för första gången i år. Den blev bra och det försöket tål nog att upprepas till ett annat år.

3. Vad har du nyligen lärt dig från tv?
Då måste jag ju säga att jag har lärt mig mycket nytt genom att titta på svt1. Både Anders Hansens program Din hjärna och Fråga Lund har varit väldigt informativa och bra.

4. Vad har du nyligen lärt dig om den stad du bor i?
Jag kan inte komma på något som jag nyligen lärt mig om Klintehamn, om man inte ska räkna nyheten om att det blir Jul i Klintehamn lördagen den 30 november med Julmarknad på Warfsholm, Julgröt på Rondo, Invigning av de nya lekparken, Tomteparad,  Adventskonsert och mycket mera…..

 

5. Vad har du nyligen lärt dig den hårda vägen?
Efter att ha fått förmaksflimmer när jag ätit mycket lakrits, har jag lärt mig att undvika just det godiset.

Det är elisamatilda som ställer fem frågor på fredagarna och alla som känner för det kan vara med.

Dagens ordspråk:
En liten kan göra mycket, medan en stor vänder sig.

Så man kostar på sig!

Hejde bygdegård i dag kl 13.00

Ett dignande bord med varor att auktionera ut

Aldrig trodde jag att det skulle gå så bra att få allting sålt, för vi var bara drygt 30 personer som kom till dagens höstauktion. På bordet fanns det massor av frukt, potatis, pumpor, blommor, formar med Janssons Frestelse, Saffranspannkakor, Toscatårtor, limpor, bullar, kakor, syltburkar, påsar med torkade nypon, bönor, hasselnötter och svamp, hemstickade sockor och små lavendelpåsar mm mm. Det enda som saknades var kroppkakor, det fanns inte en enda kroppkaka i sikte? Det brukar annars vara ett säkert kort och de brukar bli bra betalda.

Som tur var hade vi hade en skicklig auktionist, så allt blev sålt och till hyfsade priser. Det blir ett gott tillskott till vårens bussutflykt.

Sopplunch

Vi började med lunch, sedan blev det auktion och i halvtid fick vi kaffe med äppelkaka och vaniljsås. Sedan fortsatte auktionen och avslutades med massor av djupfrysta flundror plus ett par likaledes djupfrysta laxar, som ett par av medlemmarna hade haft med sig i kylboxar.

Dagens inrop

Jag ropade in mer än jag tänkt från början och dyrast blev limpan som jag var angelägen om. Den hamnar i frysen och plockas fram till jul, för då ska det vara riktig hembakad limpa till julskinkan. Det var jättebra att jag fick några bullpåsar också, för det har varit skamligt tomt på den fronten ett tag nu. Sen ropade jag in en påse äpplen och en form med ingefärspäron också.

Det blev inte någon billig eftermiddag, men det hade jag inte räknat med heller. Jag hade dock inte tillräckligt med pengar med mig, men jag fick kredit tills jag kom hem och nu har jag gjort rätt för mig genom en överföring till föreningens konto.

Trevlig torsdagskväll!

Skåpmat/För- och nackdelar

Det är en solig och fin torsdag och om en stund ska jag iväg till Hejde bygdegård där SPF ska ha sin höstauktion.

Här kommer lite gammal skåpmat:

Månadens fråga – Oktoberutmaningen

Postat Fredagen den 24 oktober 2008 | 11:00 | 10º och blåsigt

Metrobloggen existerar inte längre men den 24 oktober 2008 var dagens tema att visa sitt först blogginlägg. Den 19 oktober 2004 skrev jag följande inlägg, om det är det absolut första, är jag osäker på, men det är det äldsta som finns sparat i alla fall.

Tankar kring pensionsåldern

Vad ska jag säga om att jag snart är folkpensionär? Det känns konstigt när man ser sina jämnåriga och inser att man ser lika gammal ut som de gör. Det händer, när jag går på stan och ser min spegelbild i ett skyltfönster, att jag hajar till och undrar vad det var för en tant jag såg. Man har en helt annan inre bild av hur man ser ut.

Sedan har jag märkt att man på något sett har blivit osynlig. Ingen lägger märke till en längre! Man är inte längre attraktiv eller intressant, varken som kvinna eller på arbetsmarknaden. Fast det kanske beror på att jag rör mig i fel kretsar. Förmodligen borde man gå med i någon pensionärsförening eller gå med i någon studiecirkel där äldre människor ofta deltar.

Jag, som gifte mig med en man som är 12 år äldre än jag och som nästan i alla sammanhang varit yngst, fick på min förra arbetsplats plötsligt uppleva att jag var äldst! En konstig känsla att nästan bara omges av ungdomar i 20-25 års åldern. Ingen uteslöt mig ur gemenskapen, men det hjälptes inte att man kände sig lite utanför ibland i alla fall.

Så kände jag då, för 15 år sedan och det stämmer väl ganska bra fortfarande, men nu har jag upptäckt en del fördelar också med att vara en snart 80-årig liten tant:

1. Man blir erbjuden plats att sitta.

2. Jag sätter mig utan att ha dåligt samvete för platser markerade med en gubbe med käpp.

3. Vid incheckningen på Catania flygplats reste sig mannen som satt i incheckningen, viftade avvärjande när jag skulle lägga upp min väska på bagagebandet  och tog den och la upp den själv och samma sak har faktiskt hänt även på  Visby flygplats.

4. Förra gången jag bodde på Villa Giardini fick jag väskan uppburen till lägenheten när jag fick en på tredje våningen.

Det är för- och nackdelar med allting!

Dagens ordspråk:
Om du inte förmår med makt, så bruka list!

En trevlig onsdag

Morgonen var lite mulen och grå, men fram på förmiddagen lättade molnen och det blev en ganska behaglig dag och inte bara vädermässigt, för i dag kom Ann-Marie och Baxter och hälsade på. Vi får inte träffas så ofta numera, eftersom de bara är på Gotland periodvis, men det är lika trevligt varje gång vi ses. Jag hade lite lunch förberedd när de kom och efter den gick vi ut på en promenad och vimsade runt på Barkan och andra stigar i Valleskogen i åtminstone en och en halv timme. Över 4 km hade vi gått där och spankulerat, enligt Ann-Maries GPS.

När vi kom hem hit igen var det lagom kaffedags och nu har mina gäster åkt tillbaka till Visby igen och jag har just sett ett avsnitt av den australiska serien Hjärtats Vägar, en lite småtrevlig eftermiddagssåpa.

Dagens ordspråk:
Den som sig i leken ger måste leken tåla.

Vaktkatt

Det är en solig och fin tisdagseftermiddag och jag tänkte först ta mig en promenad, men så kom jag på att jag skulle åka och kolla läget på gravarna och göra ett besök på Konsum. På Klinte kyrkogård hade man tagit bort begoniorna, men på Fröjel såg det ganska bra ut. Det är ju dags för vinterprydnader nu, så det får vara som det är till Allhelgonahelgen nalkas.

På hemvägen åkte jag in till Stenstugu för att plocka lite päron. Eva erbjöd mig det när jag var där på lunch i söndags och då tackade jag nej, men på torsdag har SPF höstauktion i Hejde och då ska man ju ha med sig något. I år har det varit dåligt med frukt, så då går det kanske att få ett bud på en påse päron, som för övrigt är väldigt goda.

Vaktkatten Sally

När jag fick se Sally kom jag att tänka på vad Eva berättade när jag var där i söndags. De har haft något fel på diskmaskinen och det skulle komma en kille från Kyl&Maskin och laga den. Han ringde till Eva en morgon och sa att han skulle komma och Eva talade om att hon var på jobbet, men att Claudio var hemma, att det var olåst och att han bara kunde gå in.

När reparatören kom
var Claudio ute hos hästarna, men så fort han såg bilen gick han in och när han närmade sig huset hörde han ett hemskt oväsen och kunde inte fatta vad det var. Han öppnade dörren och där vid diskmaskinen låg reparatören på knä och mekade med den och mitt på golvet stod Sally och vrålade så där hemskt som katter gör när de ska slåss.

Hon var inte lika feg som Grållen och Svarten, som sprang och gömde sig så fort det kom någon obekant in på gården, nej hon försvarade sitt hem. Det var nog att hon inte flög på reparatören!

Dagens ordspråk:
Bränt barn skyr elden.

 

Skatt på plastkassar

Skatt och skatt och skatt och skatt; nu blir det skatt på plastkassar också. Det läste jag i DN i dag.

Skatten, som ska träda i kraft 1 maj nästa år, tas ut med tre kronor per plastbärkasse. I dag kostar en sådan redan mellan två och tre kronor i butiken, så priset för kund kommer att hamna runt fem kronor. Förutom plastpåsen för matvarorna vid kassan, blir det en skatt på 30 öre på de små genomskinliga påsarna som används för frukt och grönsaker.

Jag använder min korg, tygkassar och så sådana här genomskinliga nätkassar för frukt och grönt. De är tvättbara och kan användas hur många gånger som helst. Fast visst händer det att jag gör ett spontanköp och blir tvungen att betala för en kasse. 5:- är kanske inte så mycket, men nog kan man använda den summan på ett bättre sätt. Femöres kolor finns inte längre, men på Kupan kan man få en kopp kaffe, plus påtår, för det beloppet.

Sen undrar jag om de där småpåsarna som är nerbrytningsbara, som Konsum infört i stället för de små plastpåsarna för frukt och grönt, också räknas som plastpåsar? Jag använder dem hur som helt inte, för jag tycker att de är så otäcka och luktar så illa.

Vad är nästa steg? Skatt på plastpåsar för infrysning och förvaring? Tala om att man kan bli skattetrött.

Trevlig fortsättning på dagen!

Glad måndag 21 oktober

Dimman ligger tät över Odvalds den här måndagsmorgonen, ungefär som på bilden i headern. Jag vaknade tidigt, var uppe på toa en vända, gick ut i köket och drack ett glas vatten och kröp ner under täcket igen. Då dök det upp en fundering – nu drack jag ju kranvatten – tänk om jag får ont i magen?! Härom natten tänkte jag på att jag måste kolla om de satt in någon flaska dricksvatten i kylskåpet och var skulle jag få tag i någon frukost, för det hade jag ju inte betalat för? Förvirringen är total! Det verkar som om jag borde hålla mig hemma i fortsättningen.

Så var det Glad måndag och den som håller i det temat är bloggvännen Carita och vem som vill kan vara med och förgylla måndagen med en bild!

Här kommer ett foto på en som gladde oss många gånger; keeshonden Ludde och i dag är det hans födelsedag. Han var född 2001 och han blev 14 år.

 

Dagens ordspråk:
Den late går så långsamt att fattigdomen snart kommer ikapp honom.