Det blev en rätt skön måndag, den här sista dagen i september, för det är alldeles vindstilla och även om det är ganska mycket moln, tittar solen fram då och då. Nu på eftermiddagen har jag varit ute och klippt ner de där höstanemonerna, som jag pratade om i morse, men klockrankan får hänga med ett tag till.
Klockrankan har ännu många knoppar
Mindre glad blev jag på förmiddagen när jag tog en promenad till Apoteket för att hämta ut en omgång mediciner. ”Jaha”, sa apotekaren glatt, ”jag ser att din högkostnadsperiod gick ut i går. Det blir 1804:-”. Det kändes lite surt, men å andra sidan får jag väl vara glad att vi har det där högkostnadsskyddet på 2300:-. Om inte det fanns skulle jag få betala 1804:- var tredje månad. Och så får jag väl vara glad över att jag hade de där 1804:-.
Lakrits är gott! Min pappa Helge, som förresten har namnsdag i dag, tyckte mycket om lakrits, men han köpte den på apoteket och den gillade jag inte. Den var alldeles för stark, men engelsk lakritskonfekt är jättegott.
Av och till rapporteras fall av grav lakritsrelaterad elektrolytrubbning, ofta tillsammans med ett förhöjt blodtryck. Det finns också rapporter om akut hjärtsvikt efter en kort tids dagligt intag av lakrits
När jag var på Klinte Marknad i lördags köpte jag en påse lakritskonfekt, eller rättare sagt en strut. Jag har varit jätteduktig och inte ätit något godis på länge, men jag visste precis hur det skulle gå med den där struten. Jag hällde ut konfekten i en skål och satt omedelbart i mig ungefär hälften, sen var jag nöjd, för tillfället i alla fall. Resten i skålen åt jag upp i går kväll och vad hände! kl tre i natt vaknade jag av förmaksflimmer. Det är ungefär tre månader sedan förra gången. Jag vågar aldrig mer äta lakritskonfekt!
Det är blött ute och det har nog regnat lite på morgonen. Jag skulle behöva klippa ner höstanemonerna, för nu är de ingen prydnad längre, men det får vara tills de torkat lite. Går det inte i dag, så går det kanske i morgon.
Dagens ordspråk: En kedja är inte starkare än sin svagaste länk.
Lite kylslaget är det allt den här söndagen och det småregnar och jag känner mig onekligen lite avslagen. Jag tror att jag har fått en bondförkylning. Helt plötsligt när jag ätit igår kväll började jag känna mig ”svidig” i halsen och kände att det var något på gång. Nattsömnen blev störd av den onda halsen, trots att jag petade i mig alvedon och sög på strepsils, för att inte tala om snarkanfall som väckte mig så fort jag slumrat in.
Uttrycket bondförkylning är det en läkare på Visby lasarett som har myntat. Åke kom in till lasarettet med feber ett par dagar efter att han kommit hem från Sofiahemmet, där han gjort en bypassoperation. Läkaren som undersökte honom sa: ”Äsch det här är ingenting farligt, det är bara en vanlig bondförkylning”.
Jag tror att min förkylning är av samma dignitet, för jag känner mig pigg, förutom halssvidet. Tur i oturen att det kommer nu, så att jag förhoppningsvis hinner bli av med det tills jag ska iväg.
En liten bekännelse med anledning av dagens ordspråk:
Vi hade en radiogrammofon hemma när jag var barn. En sån där modell där man kunde lägga på en hel trave grammofonskivor som sedan ramlade ner efterhand. Den fick vi barn inte röra!
En dag skulle mamma och pappa åka till Visby med taxi. (Det gick att åka taxi utan att bli ruinerad på den tiden.) Jag var ensam hemma och givetvis kunde jag inte låta bli grammofonen fast jag visste att det var strängeligen förbjudet att använda den. Där satt jag i godan ro och spisade och jag kommer till och med ihåg vilken låt jag lyssnade på, när dörren helt plötsligt öppnades och mamma kom in, det var Baby It´s Cold Outside med Dean Martin.
Mamma och pappa hade ångrat att de lämnat mig ensam hemma och vänt för att jag skulle få åka med. Jag hann stänga av grammofonen utan att mamma märkte någonting, men jag skäms ännu i dag över mitt tilltag och den trevlig Visbyturen hade kunnat vara ännu trevligare, om inte mitt dåliga samvete tyngt mig.
Dagens ordspråk: När katten är borta, dansar råttorna på bordet.
Halvtvå lämnade regnområdet Klintehamn och då gav jag mig iväg ner till marknadsområdet. Det duggade ännu litet när jag gick hemifrån, men vid tvåtiden skingrades molnen och solen börja skina.
Det var rätt mycket folk, men glest med stånd och många var tomma och obemannade. Inte fanns det några strumpförsäljare och disktrasorna lyste också med sin frånvaro, men lite handlade jag i alla fall. Bland annat godis och en toscatårta.
Man kunde fika också
Hela Konsums parkering var mattorg
Det fanns två scener
Kläder fanns det att köpa
GEAB gör reklam för sig
Det var onekligen en rätt avslagen tillställning, men folk såg ganska glada ut i alla fall. Det är alltid trevlig att träffa bekanta. Jag blev inte så långvarig och när jag kom hem kunde jag konstatera att vi fått nästan 20 mm regn. Och nu mulnar det igen…..
…och det ser ut att hålla på ett tag till. Jag tycker så synd om alla som jobbat och slitit i flera dagar för att ordna en trevlig höstmarknad i Klintehamn. Jag gick förbi Torget igår och där var febril aktivitet med att bygga i ordning alla stånd.
Det här fotot tog jag i morse och några mm till har det kommit sedan dess. Vi behöver nederbörd, men det var ju lite onödigt att det skulle komma just i dag. Fast jag har ännu förhoppningar om att det ska klarna upp i eftermiddag, så att jag kan få gå och handla det jag brukar handla på Klinte Marknad; strumpor och disktrasor och något gott till kaffet och eventuellt någon blomma.
Åke och en av våra kattungarna när vi bodde på Holiday club år 2009
Dagens ordspråk: Katten blir gärna hos den som smeker honom.
Livet efter 80 