Det är en solig och fin tisdagseftermiddag och jag tänkte först ta mig en promenad, men så kom jag på att jag skulle åka och kolla läget på gravarna och göra ett besök på Konsum. På Klinte kyrkogård hade man tagit bort begoniorna, men på Fröjel såg det ganska bra ut. Det är ju dags för vinterprydnader nu, så det får vara som det är till Allhelgonahelgen nalkas.
På hemvägen åkte jag in till Stenstugu för att plocka lite päron. Eva erbjöd mig det när jag var där på lunch i söndags och då tackade jag nej, men på torsdag har SPF höstauktion i Hejde och då ska man ju ha med sig något. I år har det varit dåligt med frukt, så då går det kanske att få ett bud på en påse päron, som för övrigt är väldigt goda.
När jag fick se Sally kom jag att tänka på vad Eva berättade när jag var där i söndags. De har haft något fel på diskmaskinen och det skulle komma en kille från Kyl&Maskin och laga den. Han ringde till Eva en morgon och sa att han skulle komma och Eva talade om att hon var på jobbet, men att Claudio var hemma, att det var olåst och att han bara kunde gå in.
När reparatören kom var Claudio ute hos hästarna, men så fort han såg bilen gick han in och när han närmade sig huset hörde han ett hemskt oväsen och kunde inte fatta vad det var. Han öppnade dörren och där vid diskmaskinen låg reparatören på knä och mekade med den och mitt på golvet stod Sally och vrålade så där hemskt som katter gör när de ska slåss.
Hon var inte lika feg som Grållen och Svarten, som sprang och gömde sig så fort det kom någon obekant in på gården, nej hon försvarade sitt hem. Det var nog att hon inte flög på reparatören!
Dagens ordspråk:
Bränt barn skyr elden.
Livet efter 80 