Det är en solig och fin onsdag, om än i blåsigaste laget, men på förmiddagen bestämde jag mig för att gå ut på en promenad och tog kursen mot Klinte kyrka.
Det fick bli Vallerundan. När jag kom upp till Klinte kyrka tänkte jag gå in där ett tag, men jag fick inte upp dörren, trots att det stod att det var öppet? Så jag fick nöja mig med att titta till graven lite och sedan fortsatte jag mot Bönders.
Jag kom hem lagom till lunch och plockade fram den sista biten lasagne ur frysen och när den var tinad och uppäten var det lagom dags att parkera i solstolen för att lyssna på dagens sommarvärd. Det är inte många program kvar nu, för på söndag är mina dagliga nittio semesterminuter slut.
Filosofen Nick Boström presenterar sitt sommarprat på följande sätt:
Jag kommer att utsätta den svenska nationen för en massa trams. Förlåt!
Jag håller väl inte med honom riktigt, visserligen var det en del trams, bland annat hans tramsiga dikter, men det gav också en bild av en nördig, superintelligent kille, som inte orkade med den vanliga skolan, för han ville bara sitta i skogen och skriva dikter. Men ändå blev universiteten hans hemvist under många år och han är nog en av få studenter som blivit utkastad från ett universitetet för att han pluggade för mycket. Att läsa fem kurser på heltid samtidigt, gick de inte med på i Umeå. Han måste välja! Då flyttade han hem till Göteborg igen. Han var intressant och faktiskt ganska rolig att höra på, men musiken var hur konstig som helst. Det började lovande med några klassiska musikstycken, men sen……. Det blev inget tåvickande i dag inte.
Dagens ordspråk:
Man fångar fler flugor med en sked honung än med en tunna full med ättika
I förrgår kväll, när jag vattnade stack jag in vänsterarmen i en dahliabuske för att göra plats för vattenkannas pip och då sved det till i armen som attan och när jag drog ut den satt det ett bi, eller en liten humla på armen. Det brände som eld, men jag gick in och smorde med hydrocortison och tog en allergitablett, så det gav med sig rätt fort. Just nu när jag sitter här kliar det hemskt igen och är alldeles svullet, så jag får väl ta en ny behandlingsomgång.
Jag hade inga större förhoppningar om att dagens sommarvärd, Josette Bushell-Mingo, var något att lyssna på när jag parkerade i solstolen, men hon var inte så illa i alla fall. Hon visade upp en väldig energi och talade ibland på svenska och ibland på engelska och hon spelade ganska bra musik. Det var sämre med vädret, för strax efter halvtvå var det alldeles igenmulet och kyligt, så då gick jag in.







