Ny bloggutmaning

Orsakullan har startat Bloggutmaning 31 dagar i mars. Hon har många bra ämnen och jag tror att jag ska hänga på. Nu missade jag ju gårdagens, så i dag kör jag två stycken och speciellt djuplodande kommer svaren inte att bli.

Här kommer uppgiften för 1 mars:

1. Vem är jag, med mina egna ord?
Jag är en äldre kvinna och i år fyller jag 79. Hur kunde det bli så? Jag som alltid varit så ung! Nu tillhör jag skaran av osynliga kvinnor, för så är det. Efter en viss ålder syns man inte längre.

Jag har varit änka i 7 år nu efter att ha förlorat min man efter nästan 51 års äktenskap. Sedan han lämnade mig lever jag nu ensam för första gången i mitt liv och det går bra, även om det är trist ibland. Just det där att man inte har någon att slänga ur sig vardagliga kommentarer till om försmädligheter eller glädjeämnen i tillvaron, det saknar jag. Ingen att kommentera tv-programmen med och ingen som sitter på andra sidan bordet och njuter av maten. Ingen som ligger och snusar i andra sidan i sängen. Fast ibland är han där, jag hör honom och jag känner honom, men när jag öppnar ögonen är han borta.

Men det är inte bara jämmer och elände. Jag har tre omtänksamma barn som bor i närheten, jag sysselsätter mig i föreningslivet och jag är någorlunda frisk i både kroppen och knoppen.

Är man snart 80 år kommer ju krämporna efterhand och jag har också fått min del av det. Jag har förmaksflimmer, men det medicinerar jag mot och det funkar rätt bra och så lider jag av benskörhet och det bekymrar mig en del. Jag har krympt 10 cm och från ståtliga 159 cm har jag krympt till knappa 150 cm och jag har blivit lite krum och sned.

Jag är nyfiken och jag vill försöka hänga med i utvecklingen och lära mig nya saker och jag vill vara duktig. Duktig flicka! Det är nog synonymt med mig och har alltid varit. Dessutom är jag positiv och ser alltid en möjlighet i förändringar i tillvaron, det är något som har hjälpt mig mycket genom livet.


Dagens uppgift kommer senare, för nu ska jag gå ut på en promenad och hoppas kunna ta några nya fräscha bilder på snödroppar, vintergäck och annat vackert.

Trevlig lördag!

16 reaktioner till “Ny bloggutmaning

  1. Härligt att läsa ditt inlägg, för trots sorgen efter Åke verkar du leva ett förnöjt liv. Jag blir faktiskt lite trött på alla som bara gnäller över att dom blivit lite äldre, det ska man ju vara glad för. Alternativet är ju inte så bra…..
    KRAM/Susie

    1. Nej, så länge man får vara någorlunda frisk är ju livet ännu mer än väl värt att leva.
      Kram

  2. Trevligt att få läsa om dig. Jag har ju följt din blogg så länge att det känns som om jag känner dig ganska bra trots att vi aldrig har träffats. Visst kan man häpna över åldern för på något vis förändras vi inte inombords på samma sätt.

    Även här ska det bli en långpromenad men det blir först efter lunch.

    Kram och ha en fin lördag!

    1. Nej kroppen och knoppen åldras inte i samma takt, och det kanske är lika bra.
      Ha en skön fortsättning på dagen. Kram

    1. Ja och dessutom får man reda på alla frågorna i förväg, så man kan förbereda sig i god tid.
      Kram

  3. Trevligt och intressant att läsa dina svar … och du verkar alltid så positiv … härligt! Ska bli kul att läsa fortsättningen också 🙂
    Kram

  4. Det du skriver stämmer väl in på den bild jag fått av dig! Nyfiken och vetgirig, inte rädd för nya utmaningar – ett föredöme för mig, som är lite rädd för förändringar!
    Sen kommer ju krämporna med åldern, tyvärr, det har jag ju också märkt.
    Ditt förhållande till din bortgångne make är också en sak jag beundrar! Han finns liksom med dig hela tiden – du sätter inte blommor på graven, utan hos Åke! Såå fint!
    Ha en riktigt skön promenad i solen, kram från mog!
    Monica

  5. Spännande! Jag brukar ha svårt att komma ihåg sånt som måste göras dagligen, men jag kollade utmaningslistan och den lät ju ganska intressant.
    Kram Kicki

    1. Visst var det trevlig uppgifter. Inte alltför komplicerat och bara en per dag. Det ska nog gå. Kram

  6. Hej på dig osynliga pensionär. Visst är det så att du är så positiv och verkar ha fullt upp att göra. Jag är också osynlig men inte lika positiv som du. Jag har nog blivit en riktigt gnällkärring med åren tyvärr. Åke finns så klart med dig lite då och då. Det är jag säker på.

Kommentarer är stängda.