Ett utbrott….

…av vårkänslor har fått mig att starta den här torsdagen med att plantera de övervintrade pelargoniorna. Jag förberedde det redan igår genom att hämta in en halv säck jord från förrådet, så att jorden skulle få lite rumstemperatur.

Jag delade några av de största, så nu är det tio krukor med ”stabbar” i mitt köksfönster. Få se hur många det är som vill vara med i år. Några ser det i alla fall ut att vara liv i.
Sen tog jag fram det lilla trädgårdsbordet och en plaststol från förrådet och satte ut dem på terrassen och när jag ändå var i förrådet flyttade jag ut lökkrukorna också och vattnade dem. Det är en massa blandade lökar, så det ska bli spännande att se vad det blir av dem.
Vintergäck finns det lite varstans nu

Jag såg en rubrik på helagotland.se som jag hajade till inför: Vi är asdåliga på det här! Det gällde att gotlänningarna är duktiga på att efterfölja alla råd och restriktioner när det gäller pandemin, men det finns ett undantag och det är påbudet att använda munskydd i kollektivtrafiken. I sin senaste lägesrapport uppskattar länsstyrelsen att endast var fjärde resenär bär munskydd och jag tror mig till en del förstå vad det beror på.

Det går inte att ha en regel med en massa undantag.  Munskydd på! Annars får du inte åka, svårare behöver det inte vara. Att laborera med olika åldrar och olika tider när man ska använda munskydden fungerar inte. Då kan man alltid hitta på ursäkter.

Kan man nekas att bli insläppt i en butik för att antalet besökare där passerat maxgränsen, borde det inte vara några problem att fatta att man inte får tillträde till en buss om man kommer utan munskydd.

Det är behagligt ute i dag med nio sköna plusgrader, så när jag fått i mig lite mat ska jag gå ut en vända. Dagens lunch blir en bit lasagne med herrgårdsgrönsaker. Det är en god kombination.

Dagens ordspråk:
Det goda säger man och gör inte, det onda gör man och säger inte.

Trevlig torsdag!

Rekord på rekord

Det är en märklig februarimånad på fler än ett sätt, för i förra veckan hade Gotland kallast i Göta- och Svealand med -13,5º och igår sken solen från en klarblå himmel och det sattes ett nytt värmerekord på hela +12,3º uppmätt på Visby Flygplats. Det är den högsta februaritemperaturen sedan mätningarna inleddes år 1857.

Givetvis gick jag ut på en promenad och så fort jag kom ut fick jag se att de små botaniska krokusarna, som alltid är tidiga, redan börjat blomma i min grannes gräsmatta, bara ett par dagar efter att snön försvann. Nog är det fantastiskt!

Jag gick Vallekvior fram mot Klintebys åkrar för att lyssna och titta efter de där tofsviporna och sånglärkorna man rapporterat om i P4 Gotland på morgonen, men jag varken såg eller hörde några. De håller uppenbarligen till någon annanstans på ön.

Däremot var det stora flockar av svanar på flera ställen

På kvällen var jag sedan i Hemse och fick den andra sprutan mot covid-19. Jag fick åka med Eva den här gången också och på ditvägen svängde hon in till ”Gamen”, så att jag fick köpa en bunt papper och lite annat smått och gott.

Det gick snabbt på vårdcentralen och det var välordnat. In genom den ena dörren till ett behandlngsrum och ut genom en annan. Sedan fick man som vanligt sitta och vänta en stund innan man fick åka därifrån. I dag är ”stickstället” lite ömt, annars har jag inte känt av någon biverkning ännu, men det kommer kanske om några dagar. Många har vittnat om att man fått lite influensasymtom just efter spruta nr 2.

I dag är det ganska slätmulet och +6º och när jag uppdaterat det här inlägget ska jag börja med att ta hand om en liten strykhög, så får vi se vad som händer sedan. Molnen skulle eventuellt kunna lätta fram på dagen.

Dagens ordspråk:
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.

Trevlig tisdag!

Årets första ”Varvet Runt”

Det var en riktigt solig och fin lördagsmorgon i dag, men SMHI påstod att det skulle bli sämre väder fram på dagen, så jag bestämde mig för att gå ut på en promenad på förmiddagen och det var rätt tänkt, för innan jag kom hem igen hade det mulnat till.

I torsdags, när  jag var ute och gick, kändes det så trögt och jobbigt, så jag hade ingen bestämd plan på hur jag skulle gå i dag. Dagsformen skulle få bestämma, men jag var samtidigt lite sugen på att gå runt Warfsholmen, så jag gick genom skogen ner till Norra Kustvägen och där måste jag sedan bestämma mig för om skulle ta till vänster för att gå en Klinterunda eller om jag skulle vika av åt höger för att gå Varvet runt. Eftersom det kändes lättare att gå i dag bestämde jag mig för det senare alternativet.

Här tog jag av åt höger. I huset rakt fram, var det tvätt- och badinrättning när jag var barn.
En stilig julbock på Norra Kustvägen
Birres kejsarolvon är på gång
En tidig gäst på Warfsholms campingplats
Det syntes inte till ett enda liv vid Pensionatet. Det var uppenbarligen stängt.
Jag var ingalunda ensam om att vara ut och promenera i dag. Bara på Warfsholmsbron såg  jag flera sällskap
Nu har jag kommit in i samhället igen på väg mot Odvalds
Och vad fick jag se när jag kom hem. Grannens snödroppar har börjat blomma. 2021 års först riktiga vårtecken!

Visst var jag lite trött när jag kom hem, men jag tog mig hela vägen utan att få ont varken här eller där och nu har jag ätit lunch och kan med gott samvete sätta mig och läsa eller se på tv.

Dagens ordspråk:
Ekonomi är konsten att använda sina pengar på ett sådant sätt att man inte får minsta glädje av dem.

Ha en skön fortsättning på lördagen du också!

Sophia med låren

Det blåser friskt i dag och det har varit en mulen och dyster morgon, men nu har det ljusnat och solen tittar in. GEAB rapporterar om strömavbrott under natten, men för tillfället har alla fått tillbaka elen igen. Vi får väl se vad som händer under dagen. Jag funderade på att baka, men det är kanske ingen bra idé?!

Jag känner att det var tur att jag var ute och rustade lite igår, för i dag håller jag mig nog inomhus. Jag avskyr när det blåser! Igår  plockade jag in de sista stolarna i förrådet, för att de inte skulle blåsa bort och flyttad ner begonian, som stod på hyllan i kökshörnan, på marken för att den inte skulle fara illa av vindbyarna. Och så klippte jag gräsplättarna. Jag har gått och tittat på dem i flera dagar och velat fram och tillbaka om jag skulle eller inte skulle klippa, men det var tur att jag gjorde det, för det behövdes verkligen. Jag fick stora högar med gräsklipp att ta hand om.

Igår kväll fick The Crown vila och i stället såg jag den nya filmen Med livet framför sig, en riktig snyftare med den då 84-åriga Sophia Loren. Tänk så tjusig hon var i sin krafts dagar och så många filmer man sett med henne i huvudrollen. Helt respektlöst kallade vi henne alltid för Sophia med låren.

La vita davanti a sé på svenska Med livet framför sig  – är Sophia Lorens första filmroll på tio år och i filmen spelar hon Madame Rosa, en Förintelseöverlevare som lär känna den tolvårige invandrarpojken Momo från Senegal. För regin står hennes och maken Carlo Ponti´s son Edoardo. Jag tycker att filmen var sevärd, men inte så mycket mer, för handlingen är ganska förutsägbar.

Dagens ordspråk:
Skjuter man ofta, så träffar man väl målet.

Ha en fin torsdag och håll i hatten!

I valet och kvalet

Efter några riktigt kulna novemberdagar fick jag se att det var ovanligt ljust ute i dag och när jag kommit upp och gläntade på persiennerna såg jag att solen var på väg upp över hustaken och ännu bättre blev det när jag kom ut i köket och fick jag se att det var hela 12º varmt ute. Så härligt!

Min första tanke var att jag skulle ta en vända till Visby, men så ångrade jag mig och bestämde att jag skulle ut och rusta i rabatterna i stället, för när jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret såg jag att kärleksörten börjat bli brun och bladen gulnat och krysantemumplantorna var ingen prydnad de heller, för att inte tala om höstanemonerna som spridit sig ut i gräsmattan. Det såg inte snyggt ut alls!

Jag tog bort de höga rangliga krysantemerna och fick en riktigt fin bukett att ha på soffbordet.

Innan jag gick ut ringde jag till endokrinologmottagningen och pratade med en sköterska som lovade att kontakta läkaren och ringa tillbaka senare i dag och det gjorde hon när jag precis var färdig med dagens trädgårdsjobb.

Läkaren tror inte att mina sömnbesvär och de sprattliga benen beror på medicinen och tycker att jag ska fortsätta som det är bestämt och eventuellt vända mig till vårdcentralen för utredning. Hon anser att de här besvären skulle ha dykt upp mycket tidigare, eftersom jag har hållit på med sprutorna i snart ett år. Så jag får väl låta mig nöja med det beskedet.

Dagens ordspråk:
Det är bättre att lära något gott av den sämste, än att lära något dåligt av den bäste.

Prov utan värde

Det gråa trista vädret fortsätter i dag också, men det är i alla fall milt fortfarande. Nu på förmiddagen har jag varit ute och ordnat lite med mina blomster, för igår när jag var på Fröjel kyrkogård tog jag med mig fuchsiorna hem. De har blommat så vackert hela sommaren och de frostnätter som varit har inte skadat dem. De verkar ha trivts väldigt bra i de där självvattnande lådorna. Nu tänker jag försöka övervintra dem. Jag har aldrig gjort det förut, så det blir spännande att se om jag lyckas. Går det så går det!

Först krafsade jag bort så mycket jord så att det skulle gå att få ner rotklumpen i en ordinär blomkruka och sedan beskar jag dem.

Jag fick en riktigt fin bukett att ta in

När plantorna hamnat i krukor satte jag dem i en plastlåda med lock i mitt uteförråd, för jag har läst mig till att de antingen ska stå svalt och mörkt eller lite varmare och ljust. Det sista alternativet funkar inte här, för jag har varken uterum eller glasveranda. Mörkt och ett par grader varmt passar nog bättre. Nu kan det ju bli lite kallare i förrådet, men eftersom de står i de där lådan kan jag linda in alltihop i ett täcke. Och skulle de ändå inte klara det, så gör det ingenting. De ska i alla fall få en chans!

Dagens ordspråk:
I det lugnaste vattnet går de största fiskarna.

Så skönt att ha det gjort

Vi kom överens, jag och ryggen och nu är pellisarna på plats i förrådet. De stora krukorna, som brukar vara besvärliga att hantera, var så torra att det bara var att skära loss runtom och lyfta ur plantorna. Jorden bara rasade av dem. Sedan tömde jag ur hälften av jorden ur krukorna och planterade lökar som fått ligga till sig sedan i somras och så på med lite ny jord. Blir det något av dem så blir det, annars åker alltihop i komposten i vår.

Och så måste jag ju visa den här snygga anläggningen, som vår vaktmästare Linus och hans medhjälpare byggde häromdagen. Under skalet döljer sig en sån där stor, vit plastcontainer som står lite varstans. Det här blev verkligen bra! Dessutom står den vid vår hushörna, så jag kan hämta regnvatten till krukväxterna här också. Jag har ju för mig att de inte gillar det avsaltade havsvattnet som vi har i kranarna.

I dag invigde jag den, för jag ville vattna på lökkrukorna lite. Den fungerade alldeles utmärkt!

Jag såg förresten på helagotland.se att Odvaldsvägen i Klintehamn var den bostadsrättsförening på Gotland där priserna ökat mest de senaste två åren. Nu är det visserligen från en väldigt låg nivå om man jämför med Visby, men ändå. Vi har det bra här!