Efter några riktigt kulna novemberdagar fick jag se att det var ovanligt ljust ute i dag och när jag kommit upp och gläntade på persiennerna såg jag att solen var på väg upp över hustaken och ännu bättre blev det när jag kom ut i köket och fick jag se att det var hela 12º varmt ute. Så härligt!
Min första tanke var att jag skulle ta en vända till Visby, men så ångrade jag mig och bestämde att jag skulle ut och rusta i rabatterna i stället, för när jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret såg jag att kärleksörten börjat bli brun och bladen gulnat och krysantemumplantorna var ingen prydnad de heller, för att inte tala om höstanemonerna som spridit sig ut i gräsmattan. Det såg inte snyggt ut alls!
Innan jag gick ut ringde jag till endokrinologmottagningen och pratade med en sköterska som lovade att kontakta läkaren och ringa tillbaka senare i dag och det gjorde hon när jag precis var färdig med dagens trädgårdsjobb.
Läkaren tror inte att mina sömnbesvär och de sprattliga benen beror på medicinen och tycker att jag ska fortsätta som det är bestämt och eventuellt vända mig till vårdcentralen för utredning. Hon anser att de här besvären skulle ha dykt upp mycket tidigare, eftersom jag har hållit på med sprutorna i snart ett år. Så jag får väl låta mig nöja med det beskedet.
Dagens ordspråk:
Det är bättre att lära något gott av den sämste, än att lära något dåligt av den bäste.
Livet efter 80 