Klintehamn – Sida 25 – Livet efter 80

Selfie nr 4

26 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Klintehamn

Det är en mulen och regntung onsdag, så det var tur att jag gick ut på en promenad i solskenet igår. Det var ett härligt väder hela dagen.

När jag kom fram till Torget satte jag mig på en bänk och njöt i solskenet innan jag fortsatte hemåt

För fjärde gången har Klimakteriehäxan totat ihop en Selfie och svaren man lämnar ska bilda en kedja i vilket sista bokstaven i svar 1 ska vara första bokstaven i svar 2 o s v. Jag har varit med en gång förut och det är en rätt trevlig och ganska knepig utmaning, som det känns ganska bra att ta sig an.

1. Där fick jag första jobbet: Piga (hos vår provinsialläkare. Då hade jag slutat skolan, men jobbat hade jag gjort på helger och lov sedan jag var 13-14 år)

2. Den personen ville jag se ut som: Anita Ekberg (hon var allt som jag inte var; framgångsrik och enormt vacker med långt ljust hår och stor barm och det var viktigt när man var tonåring)

3.Tidning: Gotlands Allehanda (som jag har i pappersupplaga)

4. Färg: Antracitgrå

5. Äter aldrig: Ål (jag tycker att det är gott, men WWF vill inte att vi ska äta upp dem)

6. Godis: Lakritskonfekt (älskar jag, men undviker för det lär ska höja blodtrycket)

7. Alltid i kylen: Tomatburk (en tomatsoppa kan vara bra att ta till när fantasin tryter)

8. Idrottsgren: Kast med liten boll (den enda grenen där jag fick vara med)

9. Skofärg: Ljusbrun

10. Artist jag gillar: Nils Hallberg (ännu ser man honom i de gamla svenska filmer som ofta går på svt1 på eftermiddagarna)

11. Katt: Gustaf

12. Konstform: Film (som räknas till den sjunde konstformen och film ser jag ofta )

Dagens ordspråk:
Sparande är en väldigt god sak. Särskilt när ens föräldrar gjort det åt en.

Trevlig onsdag!

Tragiskt

5 januari, 20225 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Mobilbloggat, Nyår, Nyhetskommentarer

Mannen har avlidit efter villabranden i Klinte

– Den person som transporterades från huset till fastlandet avled tidigt under onsdagsmorgonen. Hans anhöriga är underrättade, säger polisens förundersökningsledare Christian Molin.

Trettondagsafton

5 januari, 2022 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Nyår, Promenader, Trädgård

Inför den här helgen är det nog många som redan har städat bort julen, för även om vi pratar om att ”Tjugondag Knut ska julen ut”, så räknas Trettondagen som den sista dagen i julhelgen. Jag har fortfarande julpyntet kvar, men i dag kastade jag ut två blåa hyacinter.

Inte för att de vissnat, utan de blommade väldigt vackert, men de doftade så enormt starkt. När det första man känner, när man vaknar på morgonen, är doften (stanken) från hyacinter blir det bara för mycket, så i dag åkte de ut innan jag ens satt på morgonkaffet. Man får hålla sig till de vita, de är bra mycket diskretare.

Det är en gråmulen trettondagsafton i år med ett par plusgrader och regnet hängande i luften, men då och då glimtar solen till i alla fall. Det kanske kan bli en promenad i dag också, men först ska jag ta hand om en strykhög.

Igår gick jag ut på en Klinterunda på förmiddagen och det var faktiskt ganska behagligt, speciellt i skogen. Jag var rädd att det skulle vara halt på asfaltsvägarna, för på Gotlandsradio rapporterade man om svår halka på morgonen, men det var ingen fara alls, så när jag passerat skogen fortsatte jag rundan via Djurgårdslundsvägen som vanligt.

På hemvägen svängde jag av från Donnersgatan för att ta Åbrogatan hem och då passerade jag lekplatsen på Torget, där det var det helt tomt. Inte ett barn i sikte bland apor och lejon.

Dagens ordspråk:
Den som ruvar på hämnd håller sina sår öppna.

Trevlig Trettondagsafton!

Gynninggi

1 januari, 202226 december, 2022 av Ingrid, publicerad i Allnakku, Klintehamn, Nyår

Gott nytt år, får man väl säga så här i gynninggi!

I Allnakku står det: Ti gynne betyder att börja, och gynninggi är början eller begynnelsen. Om skapelseberättelsen i Bibeln skulle översättas till gutamål skulle den inledas: ”Ei gynninggi skaped…”

Jag satt just och tänkte att jag skulle ta mig en promenad, för efter en mulen morgon började solen lysa för en halvtimme sedan, men nu snöar det, så jag håller mig nog inne ett tag till, så jag får se vad det blir av det.

Nyårsafton firade jag tillsammans med Carina o Bosse på Sicklings och tyvärr missade jag fotona på den goda och vackra välkomstdrinken och förrätten en härlig Toast Skagen, för menyn var den klassiska. Inte förrän det var dags för varmrätt vaknade jag till!

Varmrätten smakade väldigt gott den också

Mätta och belåtna flyttade vi sedan in i tv-soffan för att se på Nyårsbingo och försedda med varsin lott satt vi sedan där och duttade. I år hade vi ingen tur med oss och vann ingenting, men det gör ju inte så mycket. Det var trevligt i alla fall och under tiden stoppade vi i oss en massa godis.

Vid åtta-tiden dök det upp oroande nyhetsrubriker från helagotand.se om att en villa i Klintehamn stod i brand och att en svårt brännskadad man förts till sjukhus. Vi märkte dock ingenting av det, så vi antog att det inte var i närheten i alla fall. Jag kollade flera gånger under kvällen, men det kom inga nyhetsuppdateringar, men på nyhetssändningen på P4 kl 22.00 nämnde man det.

Klockan blev tolv, vi skålade och önskade varandra gott nytt år och stod i fönstret och såg ett rätt fint fyrverkeri som någon i samhället smällde av. Fridolf blev lite orolig och skällde ett tag, men han lugnade sig rätt kvickt.

Strax före ett åkte jag hem och när jag svängde av från 141:an och in på Donnersgatan såg jag var det brunnit, för en liten bit från korsningen, upp mot Klinte kyrka, blinkade en massa blåljus,

Jag hade svårt att somna när jag kom hem, för jag har ännu i klart minne branden vi hade på Stenstugu den 1 februari 2010. Där kom vi verkligen undan med blotta förskräckelsen! Hade vi inte haft fungerande brandvarnare, eller varit borta, hade det gått lika illa för oss som det gick vid gårdagens brand, där villan brann ner till grunden.

Dagens ordspråk:
Lögnen kräver gott minne.

Trevlig nyårsdag!

Kyrkogårdsrunda

18 december, 202118 december, 2021 av Ingrid, publicerad i Advent, Klintehamn, Väder

Vi har fått njuta av ännu en solig och fin vinterdag med sju plusgrader och nästan ingen blåst.

Jag satt i godan ro vid köksbordet i förmiddags och lyssnade på Melodikrysset, som i dag var helt i nivå med mina musikkunskaper. Jag behövde inte ens använda mig av google för att lösa det och när programmet var slut fyllde jag i krysset och skickade in det.

Sedan åkte jag till Konsum och hämtade ut mitt paket och så tog jag mig en kyrkogårdsrunda och tände ljus inför den sista adventssöndagen. Det var jätteskönt ute, speciellt på Fröjel kyrkogård där det ofta blåser, men i dag njöt jag verkligen av att gå runt där och titta.

Nu har jag ätit lunch och är mätt och belåten och den stora portionen jag fick från Kustgrillen räcker mer än väl till ett mål till. De sista julklapparna är inslagna och nu känns det som om jag kan fira helg.

Nästa vecka startar med en shoppingtur till Konsum och listan på det som ska inhandlas börjar bli lång, så det är bara att hoppas att jag kan få tag i allting här i Klintehamn. Anjovisen är visst redan slut! Nu ska jag personligen inte ha just ansjovis, men det finns andra i familjen som har fått på sin lott att gör en Jansson till julaftonskvällen. Det fick bli en Visbyresa för att få tag i den eftertraktade fisken. Man får nog vara på hugget på måndag morgon!

Dagens ordspråk:
Allt vatten vill till havet.

Trevlig lördag!

Klinterunda

17 december, 202117 december, 2021 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Matprat, Promenader

Det är ännu en solig och fin dag, men det blåser rätt mycket och så pass mycket att dagens kryssningsfatyg inte kunde angöra i Visby, utan fick fortsätta till Slite och de passagerare som vill se Visby får bussas dit.

Jag fredagsstädade på förmiddagen och när jag klarat av det gick jag ut och sopade av min uteplats, där det blåst in en massa löv och sedan tog jag krattan och räfsade gräsmattan, så att jag förhoppningsvis slipper få in nya löv på stenläggningen.

När jag var ute kände jag ju hur behagligt det var i solskenet, så även om det närmade sig lunchtid, tog jag på mig och gick ut på en Klinterunda. Man måste passa på, för ingen vet hur länge vi får behålla det här fina vädret. Tänk att det bara är tio dagar sedan jag var ute och dokumenterade vintern och nu är den helt borta. Fast det ser ut som om den snart är tillbaka igen och det skulle inte förvåna mig om vi får en vit jul trots allt.

På Donnersgatan var det tyst och öde förutom en och annan bil och någon som kom ut från Apoteket. Den stora parkeringen utanför gamla ICA var helt öde. Så här en vecka före jul borde det egentligen vimla av folk längs Klintehamns forna storgata, men enda stället det vimlas på numera är nog på Konsum. I dag gick jag inte dit utan fortsatte hem.

Det blev en sen lunch i dag, men det gör ingenting, för jag var inte speciellt hungrig. Frukosten tar sin rundliga tid, så det passar egentligen ganska bra att äta lunch vid ett-tiden.

I eftermiddag ska jag ta och börja slå in några julklappar. Jag har nog inte papper som räcker till allt, men det kan bli en början i alla fall.

Nu plingade det till i mobilen! Julklapparna, som jag klickade hem härom kvällen, är klara för avhämtning hos Postnord, men det får vara tills i morgon, för då behöver jag nog ta bilen och ”när bilen ändå går” passar jag på att köpa lördags/söndags-lunchen på Kustgrillen. I morgon finns det Stekt ris med kyckling, grönsaker o ägg och det gillar jag.

Ha en fin fortsättning på fredagen!

Truten Snuten!

11 december, 202111 december, 2021 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Matprat, Nostalgi, TV

Jag tycker att årets julkalender på teve En hederlig jul med Knyckertz är riktigt trevlig och när jag googlat lite på familjen Knyckertz har jag förstått att det finns en hel serie böcker om den. Jag har ju inte haft någon anledning att läsa barnböcker på många herrans år, så det här var något alldeles nytt för mig. Familjen består av pappa Bove, mamma Fia, dottern Ellen Kriminellen och så lilla Ture som är den enda som urartat, för han kan inte ens ljuga och man anlitar en terapeut som ska försöka göra även honom kriminell. Det finns en hund i familjen också och den heter Snuten och så fort Snuten skäller ryter någon: ”Truten Snuten!”

Ja, mycket teve blir det och jag har just sett en miniserie på Netflix, som jag kan rekommendera Clickbait heter den och utan att avslöja alltför mycket, så visar den vad som kan hända när man inte riktigt vet vad man håller på med.

Jag ser dock annat än serier och filmer på Netflix och just nu går den danska serien Krönikan på Axess och den kan jag ju inte motstå även om jag sett den flera gånger. Krönikan är en av dansk tv:s största framgångar. I likhet med Matador är det en dramaserie som utspelas mot en historisk verklighet. Mellan 1949 och 1974 får vi följa fyra personer och deras liv.

I de avsnitt jag sett den senaste tiden håller en av huvudpersonerna på att utveckla tv-apparater och det är kul att följa resonemanget runt den nymodigheten. Med facit i hand är det svårt att förstå att man var så tveksam. 1953 televiserades drottning Elisabeths kröning och det var nog något som fick fart på utvecklingen.

Jag minns att det fanns några här i samhället som hade teve när jag var tonåring. I huset till höger på bilden ovanför till exempel hade man en och den var så smart placerad att man kunde stå ute på gatan och titta in genom de stora fönstren.

Om de inte hade sin apparat på kunde man gå till Vibergs Värdshus, för där fanns det också en och om man hade tur lyckades Valter ställa in antennen så att det gick att se annat än flimmer och snöande.

På Stenstugu fick vi vår första tv 1962, en stilig inredningsdetalj där tv:n var inbyggd i ett skåp med dörrar, som man kunde stänga till när den inte användes.

Det har varit en rätt solig och fin lördagsförmiddag med nästan tre plusgrader och egentligen skulle man ju tagit sig en promenad, men det är så blött, moddigt och isigt på trottoarerna så det var inte alls lockande. Jag tog en tur med bilen på förmiddagen i stället, för jag hade några ärenden att uträtta.