Visserligen är det bara lite drygt fyra grader varmt i skuggan, men solen skiner så vackert och det blåser inte så mycket i dag, så i morse tog jag med mig min kaffemugg och gick ut och satte mig och det var riktigt skönt. Blåmesar och talgoxar lockade på partners och på avstånd hörde man måsar som skränade, spireorna och schersminhäcken börjar grönska och dvärgsälgen är full av små luddiga knoppar. Det våras!
Jag tillbringar mycket tid i Hope Valley just nu tillsammans med lärarinnan Elisabeth, mounti Jack, borgmästare och kafeägaren Abigail och många andra. When calls the heart heter serien som tydligen gått på Hallmark från början, men jag har hittad den på Netflix. Det är en lång serie med många avsnitt, men jag ransonerar dem. Det får räcka med tre stycken om dagen, för det mesta i alla fall.
Hope Valley är en kanadensisk gruvort och alla som bor där ställer upp för varandra och hjälper till för ingen ska bli utanför eller lida nöd. Elisabeth är en otroligt duktig pedagog, älskad av sina elever och hon löser alla problem både när det gäller barnen och deras föräldrar. Sen finns det ju skurkar förstås, riktiga fulingar som stjäl och rånar och begår alla möjliga brott, men dem tar montie Jack och hans medhjälpare hand om och förpassar till häkte och fängelse.
Men den största skurken av dem alla är Henry Gowen, representant för gruvan och borgmästare i Hope Valley när serien börjar. Hans slarv med säkerhetsföreskrifterna gör att gruvan exploderar och 47 arbetare omkommer och han förskingrar stadens kassa. Men även han får efter många vändor ge sig för godheten och vid pass avsnitt 40 är även han en god samhällsmedborgare.
När spänningen börjar mattas och ett äventyr går mot sitt slut kommer diligensen och ur den kliver det någon spännande man med ett okänt förflutet, eller en vacker kvinna och så är det full fart igen. Det är en riktig feel-good serie!
Nu ska jag skriva ett protokoll från gårdagens möte, för min ersättare dök inte upp. Trevlig torsdag!
Dagens ordspråk:
Det har aldrig funnits ett bra krig eller en dålig fred.
Konsten är inte att tala om vad det blir för väder! Konsten är att ha ett paraply när det regnar.
Mindre roligt är alla inställda evenemang och vi (SPF) har tagit beslutet att ställa in årets påskfest på grund av coronaviruset. Vi tillhör ju alla riskgruppen och bör hålla oss hemma i mesta möjliga mån och några som anmält sig har också ringt och avbokat. Vi får försöka ordna något trevligt för medlemmarna senare när det hela lugnat ner sig lite.
Livet efter 80 