Sommartid……

….och ute var det snöstorm ett tag i morse, eller morse, det var väl snarast förmiddag, för jag, som inte ställde om klockorna igår kväll, kom ju inte upp förrän fram på förmiddagen.

Det verkar vara riktigt aprilväder, för nu skiner solen igen och snön har töat bort, men jag befarar att det här inte är dagens sista snöby.

Några klockor har jag kvar att ställa om, men jag är snart färdig och några brukar jag aldrig bry mig om att ändra. Bilen får t ex nöja sig med normaltid året runt. Jag tycker att det här att vi ska hålla på att ändra tid två gånger om året är hur larvigt som helst. Måtte man snart ta beslut om att återgå till normaltid för gott. Sen får gärna sommartid blir normaltid för min del.

Nu har jag sett det sista avsnittet av When calls the heart, så nu gäller det att hitta någon annan trevlig serie.  Jag fick ett tips någonstans i från om en som heter The Stranger, så den ska jag testa.

Jag fick en kommentar från Susie på Stjärnarve där hon skrev om hur de tidigare fick besök av en granne som sålde fisk och så var det ju på Stenstugu också förr i tiden och jag kände inspirationen flöde och tänkte mig ett inlägg, men så kom jag ihåg att jag skrivit om det  tidigare och mycket riktigt, det hade jag gjort. 17 april 2012 skrev jag om Gårdfarihandlare, så det kändes lite överflödigt att göra det en gång till. Det inlägget har nu blivit en sida under rubriken Stenstugu.

Region Gotland meddelar: Fler fall av Covid-19 på Gotland

Publicerad 2020-03-29 10:51
Två nya fall av coronavirusinfektion (Covid-19) har identifierats på Gotland.
Antalet konstaterade fall av Covid-19 på Gotland är nu elva stycken.


Dagens ordspråk:

För att komma till källan måste man simma mot strömmen.

Premiär – Hope Valley

Visserligen är det bara lite drygt fyra grader varmt i skuggan, men solen skiner så vackert och det blåser inte så mycket i dag, så i morse tog jag med mig min kaffemugg och gick ut och satte mig och det var riktigt skönt. Blåmesar och talgoxar lockade på partners och på avstånd hörde man måsar som skränade, spireorna och schersminhäcken börjar grönska och dvärgsälgen är full av små luddiga knoppar. Det våras!

IMAG2274
Årets första morgonkaffe på terrassen

Jag tillbringar mycket tid i Hope Valley just nu tillsammans med lärarinnan Elisabeth, mounti Jack, borgmästare och kafeägaren Abigail och många andra. When calls the heart heter serien som tydligen gått på Hallmark från början, men jag har hittad den på Netflix. Det är en lång serie med många avsnitt, men jag ransonerar dem. Det får räcka med tre stycken om dagen, för det mesta i alla fall.

Hope Valley är en kanadensisk gruvort och alla som bor där ställer upp för varandra och hjälper till för ingen ska bli utanför eller lida nöd. Elisabeth är en otroligt duktig pedagog, älskad av sina elever och hon löser alla problem både när det gäller barnen och deras föräldrar. Sen finns det ju skurkar förstås, riktiga fulingar som stjäl och rånar och begår alla möjliga brott, men dem tar montie Jack och hans medhjälpare hand om och förpassar till häkte och fängelse.

Men den största skurken av dem alla är Henry Gowen, representant för gruvan och borgmästare i Hope Valley när serien börjar. Hans slarv med säkerhetsföreskrifterna gör att gruvan exploderar och 47 arbetare omkommer och han förskingrar stadens kassa. Men även han får efter många vändor ge sig för godheten och vid pass avsnitt 40 är även han en god samhällsmedborgare.

När spänningen börjar mattas och ett äventyr går mot sitt slut kommer diligensen och ur den kliver det någon spännande man med ett okänt förflutet, eller en vacker kvinna och så är det full fart igen. Det är en riktig feel-good serie!

Nu ska jag skriva ett protokoll från gårdagens möte, för min ersättare dök inte upp. Trevlig torsdag!

Dagens ordspråk:
Det har aldrig funnits ett bra krig eller en dålig fred.