Kategori: Djur

Kattbånsns dag

av Ingrid, publicerad i Allnakku, Djur, Nostalgi

Vasaloppssöndagen är här och för en gångs skull har jag tv:n på fast det bara är förmiddag och jag ser på skidåkning, vilket jag annars undviker, men efter en timme tröttnade jag och pausar här vid datorn. Jag blev så trött i armarna! 😉

Det är en solig söndag med ett och annat moln på himlen och när man sitter inne och tittar ut kan man inbilla sig att det är väldigt skönt, men det är bara ett par plusgrader och ”marsgaisten veinar”. Några korn snö ha det kommit i natt, men inte så mycket att jag vill utnämna det till någon starur.

Kattbånsns dag firas den 7 mars och marskatter har man både hört och hört talas om. Det är otroligt så det kan låta när två bånsar råkar i luven på varandra. Grållen och Svarten var båda kastrerade, men det kom ju andra katter på besök ibland. I Allnakku kan man läsa om den här dagen:

Båns är något stort och runt, och kattbåns låter rart, men hann-katt hette det tidigare. ”Mårmårs bånsn” är en läsvärd berättelse på gutamål för barn och vuxna.

Vi har alltid kallat hankatter för bånsar, men annars stämmer det nog bra att båns står för något stort och runt, för friterade bakverk av typ donuts eller munkar, som min svärmor gjorde när det skulle vara kalas, kallas fettbånsar på gutamål.

Nu fick jag anledning att leta fram några bilder på våra två sista bånsar; Grållen och Svarten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu ska jag gå och se hur långt skidåkarna kommit …….  de hade 13.8 km kvar till Mora när jag tittade efter, så målgången nalkas och den vill jag inte missa.

Dagens ordspråk:
Bättre att spänna en båge än intet våga.

Ha en skön söndag!

Kossorna

av Ingrid, publicerad i Corona, Djur, Nostalgi, Stenstugu

2a4ff-tvJag såg på Babben Larsson igår eftermiddag och programmet Min sanning med Anna Hedemno som värd och intervjuare. Det var väldigt bra tycker jag och Babben pratade så varmt om sina kossor. Det var hennes trygghet i barndomen att få vara hos dem och den dagen de såldes var en av hennes värsta dagar i livet.

Det fick mig att tänka på våra kossor, som jag tyckte väldigt mycket om, men jag sörjde dem väl ändå inte direkt den dagen de såldes. Jag hade börjat jobba heltid och Åke kunde få mjölkpension, så då gjorde vi oss av dem. Jag vet att bönderna är kända för att få bidrag, så då kan jag ju spä på de fördomarna med att berätta att  han fick 5000:-/mån i 5 år mellan 60 och 65 års ålder bara för att inte producera någon mjölk. Det var lantbrukspolitiken på den tiden.

Jag har kollat i min 10-årskalender det året vi sålde korna, men där står inte en enda rad om det. Allt upptänkligt annat, men inte om de kor som gick till slakt eller såldes som livdjur. Kanske förträngde jag det på något sätt.

Mitt liv med kor pågick bara ca 25 år, men  jag tyckte som sagt väldigt mycket om dem. Kor ar verkligen personligheter och på somrarna när de  gick hemma kunde jag sitta och titta på dem hur länge som helst.

Kor är väldigt sociala och spelet dem emellan var intressant att följa. Det fanns två stycken som alltid höll varandra sällskap. De gick och betade mule vid mule och gick den ena och drack följde den andra med, även om hon inte var törstig. En gång kom en kossa på fel sida om ett stängsel när de skulle flyttas och blev tvungen att gå tillbaka för att kunna ansluta till flocken och då hjälpte en av de andra till att visa henne vägen så att hon kom rätt.

Kossan Anna var väldigt kärvänlig och kom och la upp sitt tunga huvud på axeln på mig och flåsade mig i örat. Andedräkten var inte helt angenäm. Vi hade elstängsel till dem när de gick hemma, men hon hade kommit på att om hon hakade upp eltråden på hornet kunde hon sedan gå och äta långt in på nästa åker utan att få någon stöt. Konstigt nog slet hon aldrig sönder tråden.

I dag är det halvmulet och ganska blåsigt, det upptäckte jag när jag var ute i soprummet. Jag är ännu lite öm i armen efter vaccinsprutan och igår tyckte jag att jag inte mådde helt bra. Jag var väldigt frusen och hade nästan lite frossa, så jag bäddade ner mig under en pläd i soffan och låg där och såg på tv på eftermiddagen. I natt sov jag gott och i dag mår jag bra igen.

Dagens ordspråk:
 Den som vill sitta på två stolar faller lätt ner mitt emellan.

Ha en fin onsdag!

Jag pratade om…..

av Ingrid, publicerad i Djur, Nostalgi

…våra katter häromdagen och tankarna började mala….

Många katter passerade revy under åren på Stenstugu, för på en gård hör det liksom till att man har katt. De höll efter råttorna och mössen både ute och inne. De flesta var ladugårdskatter och levde på vad de kunde få tag i och mjölk, för varje gång vi mjölkade fylldes kattbacken på.

Fast visst hade vi katter inne också, även om de egentligen var ladugårdskatter och tillbringade åtminstone nätterna utomhus. De hade ju den trygga ladugården att söka värme och skydd i. Eva och Bosse hade sina katter och när Krister var liten hette katten Kalle.

De enda katter som Åke och jag fäste oss vid var Svarten och Grållen. Åke hittade dem på höloftet och de var så söta. Jag gick och tittade på dem ibland, men hade väl egentligen ingen tanke på att ta in dem. Men så blev kattmamman sjuk och dog och då fick jag ta ansvaret för kattungarna. Givetvis var det tänkt att de skulle bli ladugårdskatter de också, men de var ju så söta…..
De var kullsyskon, Svarten och Grållen, även om de troligen bara var halvbröder, för de var väldigt olika till utseende och även till sättet, trots att de var uppvuxna under samma förhållanden. Var och en av dem hade färdigheter som den andra inte delade.

Ser du vad Svarten gör? Det är vinter och kallt och han fryser om tassarna, så han har placerat båda framtassarna på svansen. Ibland lyckades han med konststycket att få en tass från bakbenen att hamna på svansen också. Tänk så klokt att använda svansen som värmedyna!

Svarten hade flera färdigheter som han var ensam om. Bland annat var han en duktig ekorrjägare. Under de elva åren han fanns på gården plockade jag upp ett antal ekorrsvansar från gräsmattan. För svansen var tydligen det enda som inte var ätbart. Nu kan jag ju knappast garantera att inte Grållen var skyldig till någon av resterna, men jag såg honom i alla fall aldrig med någon.

Grållen på väg ner från vårt sovrum. Så fort fönstret stod öppet tog han den vägen när han skulle ut eller in. Något som Svarten aldrig kom på.

Dessutom var Grållen jätteduktig på att lösa sudoku och korsord. Något Svarten struntade totalt i. Här sitter han på kökssoffan, men ofta satt han på bordet och fascinerades av pennan och suddgummit.

Jag saknar dem väldigt, men skulle ändå inte vilja ha någon katt eller något annat djur igen. Det känns som om jag är färdigt med det!

Dagens ordspråk:
Livet är som en cykel. Slutar man trampa faller man av.

Trevlig tisdag!

Nu har jag dåligt samvete

av Ingrid, publicerad i Djur, Nostalgi

Det är grått som vanligt och det ska bli regn i dag också och här sitter jag i halvskymningen och försöker fundera ut vad jag ska göra med alla kattungar.

Jag var borta på Jungmannen, husen bakom ICA-affären, och när jag skulle köra därifrån upptäckte jag sex kattungar under bilen. Jag kunde inte stå emot dem, utan tog och stoppade ner dem i min kasse och tog med dem hit till Odvalds.

Sen visst jag inte riktigt vad jag skulle göra med dem, men tänkte att de ju var vana att bo under bilen så jag släppte dem där i garaget. Sen kom jag på att de måste få något att äta och gick ut till dem med havregrynsgröt och mjölk och det var uppskattat, de var väldigt hungriga.

Nu är problemet bara det att när jag satte mig i bilen för att köra iväg igen sprang alla kattungarna ut, så nu finns det sex svart/vita småkatter som springer vind för våg här på Odvalds.

Vad ska Åke säga när han får höra det här! Jag hade så dåligt samvete när jag vaknade i morse.

De här sötnosarna flyttade in till oss på Holiday Club när vi var på Sicilien 2009. Vi hade så roligt med dem, så vi hann nästan inte med att träffa Eva och hennes familj.
Det blev Åkes sista resa.

Nu ska jag ta och försöka förtränga det här med katterna och gå ut i köket och sätta en liten, liten bulldeg och en deg till mammas nötkakor också, för det måste man ha till jul.

Dagens ordspråk:
Den som trampar på räfsan får slag av skaftet.

Ha en fin torsdag!

December – Haidis dag

av Ingrid, publicerad i Allnakku, Djur, Nostalgi

Tioårskalendern 1993-2002

Nu vill jag leva i ljuvlighet,
och slakta till jul en oxe fet,
och nu vill jag mig varm hålla,
hoppandes att överleva vintern den kalla.

I dag den 1 december kan man läsa i Allnakku att det är Haidis dag:

Haid är ett skogsområde, en utmark långt ifrån all bebyggelse. Skog som ligger närmare bygden kallas hagar och har varit stängslade och betade. Många bönder äger skog i andra socknar, langt upp pa haidi.

Haidi har inte bara den betydelsen utan, Haidi heter också prinsessan Leonores russ som hon fick i doppresent av Gotland, som är hennes hertigdöme. Annars är det Lojsta hed man tänker på när det talas om haidi och många gånger har vi åkt dit med bekanta från fastlandet för att få visa upp russen, utan att lyckats få syn på ett enda ett.

Här är jag i alla fall på Lojsta hed tillsammans med Eva och hennes familj och Bosse och Carina och tittar på hingstsläppet, året var 2012 och resultatet av besöket blev att Eva köpte ett litet russföl. Hennes första egna häst!

I november 2015 kom lille Zeus till Stenstugu.

Dagens ordspråk:
Det man inte lägger sig i behöver man inte dra sig ur.

Trevlig tisdag!

Har du valys ut?

av Ingrid, publicerad i Advent, Daterande, Djur, Tänkt

Det har jag! Fast jag tror att jag avstår både från att tacka ja till den exklusiva belöningen och från att klicka på länken för att avsluta prenumerationen av Telias nyhetsbrev. Att de aldrig ger sig!

Det är i alla fall tur för oss godtrogna svenskar att de är så dåliga på svenska. De avslöjar sig verkligen, för inte kan jag väl tro att någon på Telias kundtjänst skulle stava så illa, även om den bäste kan göra fel. (Det har hänt mig 😆 )

Det här är dessutom tredje gången jag fått ett liknande mejl. Skurkar och bedragare. :mrgreen:

Jag har just pratat med Anticimex om hålet och den 11 december kommer det en skadedjursbekämpare hit för att titta på det. Det är rått- och musår i år och kön för att få hjälp är lång, men jag har ingen brådska. Råttorna är nog kvar till dess. För att djäklas lite med dem täppte jag till hålet med jord när jag ändå skulle tömma en kruka. Få se hur lång tid det tar innan de gräver upp det igen.

Det är en ganska ljus och fin måndag och jag ska ta mig en vända till Suderviljan och se om jag kan hitta  några trevliga adventsblommor. Advent kräver amaryllis, hyacinter och julstjärnor för att det ska bli någon riktig stämning. Jullådan ska in från förrådet också, så att jag kan få kolla av att adventsstakarna fungerar i år också, så att jag inte står där på lördag med trasiga lampor.

Eva har en teori om att vi just i år behöver mera jul än någonsin och hon har bakat saffransbröd och Bosse har redan gjort en liten julskinka, så jag får väl hänga på och jula till det jag också så gott jag kan. Man får inte låta sig nedslås och besegras av corona.

Varför dessa muntra tankar mitt i novemberdeppet? Solen tittar in!

Dagens ordspråk:
Den som alltid skäller skrämmer ingen.

Glad måndag!

Black and White on Wednesdays #6

av Ingrid, publicerad i Black and White on Wednesdays, Djur, Nostalgi, Sorgligt

En ganska blek sol förgyller den här morgonen och det är redan 16º i skuggan. Det ser ut att bli en riktigt fin onsdag. Jag tog med mig min kaffekopp ut och satt och njöt av den stilla morgonfriden en stund innan jag började fundera på vad jag skulle hitta på för någonting till dagens tema, som Susanna är inspiratör till.

Jag valde ett par bilder från mitt gamla album med svart/vita bilder. Först ett foto av mamma Runa, när vi är ute på någon typ av utflykt. Jag vet inte riktigt när det kan ha varit, men det är åtminstone 45 år sedan. Mammas tax, som hette Ruff, blev överkörd på vägen utanför Stenstugu en dag när hon var och hälsade på oss. Min syster Kerstin och hennes pojkar var också med och vi fick alla en chock när en av hennes söner kom in och helt lakoniskt berättade: ”Nu är Ruff död.” Oj vilken sorg!!

Mamma med sin lilla tax

Vi har själva blivit av med två hundar på samma sätt och hur många katter som fått sätta livet till på den vägen vet jag inte. Mamma skaffade inte någon hund igen och inte vi heller efter att hund nr två blev ihjälkörd. Tala om dålig fantasi, men han hette Ruff han också.

Eva och pointern Ruff – Världens underbaraste hund

Jag fick klara av städningen av förrådet igår och det känns jättebra. I dag är det ingenting speciellt på gång, men jag tror att jag ska ta mig en promenad nu på förmiddagen och sen åka och handla efter lunch, då brukar det inte vara så mycket folk i affären.

Dagens ordspråk:
Det som är gjort idag är ogjort i morgon.

Trevlig onsdag!