Jag pratade om…..

…våra katter häromdagen och tankarna började mala….

Många katter passerade revy under åren på Stenstugu, för på en gård hör det liksom till att man har katt. De höll efter råttorna och mössen både ute och inne. De flesta var ladugårdskatter och levde på vad de kunde få tag i och mjölk, för varje gång vi mjölkade fylldes kattbacken på.

Fast visst hade vi katter inne också, även om de egentligen var ladugårdskatter och tillbringade åtminstone nätterna utomhus. De hade ju den trygga ladugården att söka värme och skydd i. Eva och Bosse hade sina katter och när Krister var liten hette katten Kalle.

De enda katter som Åke och jag fäste oss vid var Svarten och Grållen. Åke hittade dem på höloftet och de var så söta. Jag gick och tittade på dem ibland, men hade väl egentligen ingen tanke på att ta in dem. Men så blev kattmamman sjuk och dog och då fick jag ta ansvaret för kattungarna. Givetvis var det tänkt att de skulle bli ladugårdskatter de också, men de var ju så söta…..
De var kullsyskon, Svarten och Grållen, även om de troligen bara var halvbröder, för de var väldigt olika till utseende och även till sättet, trots att de var uppvuxna under samma förhållanden. Var och en av dem hade färdigheter som den andra inte delade.

Ser du vad Svarten gör? Det är vinter och kallt och han fryser om tassarna, så han har placerat båda framtassarna på svansen. Ibland lyckades han med konststycket att få en tass från bakbenen att hamna på svansen också. Tänk så klokt att använda svansen som värmedyna!

Svarten hade flera färdigheter som han var ensam om. Bland annat var han en duktig ekorrjägare. Under de elva åren han fanns på gården plockade jag upp ett antal ekorrsvansar från gräsmattan. För svansen var tydligen det enda som inte var ätbart. Nu kan jag ju knappast garantera att inte Grållen var skyldig till någon av resterna, men jag såg honom i alla fall aldrig med någon.

Grållen på väg ner från vårt sovrum. Så fort fönstret stod öppet tog han den vägen när han skulle ut eller in. Något som Svarten aldrig kom på.

Dessutom var Grållen jätteduktig på att lösa sudoku och korsord. Något Svarten struntade totalt i. Här sitter han på kökssoffan, men ofta satt han på bordet och fascinerades av pennan och suddgummit.

Jag saknar dem väldigt, men skulle ändå inte vilja ha någon katt eller något annat djur igen. Det känns som om jag är färdigt med det!

Dagens ordspråk:
Livet är som en cykel. Slutar man trampa faller man av.

Trevlig tisdag!

24 reaktioner till “Jag pratade om…..

  1. Jag har haft tre kattor som varit innekattor. När jag var liten hade vi förstås ladugårdskattor men dom har jag inga minnen av. De tre jag haft har varit väldigt olika men härliga på var sitt sätt men jag må säga att den silvergrå Oskar var den jag älskade mest.

  2. Visst kan katter, liksom människor, hundar eller andra djur vara väldigt olika till både sätt och utseende även om de är syskon.
    Så fina bilder på Svarten och Grållen,
    Under de 37 år som vi bodde i Arkhyttan hade vi alltid en eller flera katter. Dom bodde inne, men höll efter råttor och möss i stallet. En och annan ekorre strök också med.
    Kram/Kicki

  3. Min Ragdoll Tussan har bott hos mej tre år nu. Hon är min bästa vän, som jag inte vill vara utan, visst fäller hon hår och sprätter ut sand på golvet, men man förlåter allt för hon är ett sådant sällskap.

  4. Vilka underbara beskrivningar av Svarten och Grållen! Man förstår hur mycket ni tyckte om dem! Vi har aldrig haft någon katt, men vi har varit resevmatte och -husse två gånger åt katter, som behövde lite omsorg, när deras egen matte eller husse inte kunde ta hand om dem.
    Och våra döttrar har katter, Vivi 5 (!) st och Fia 3 st! Så katter finns i familjen…
    Härliga, egensinniga djur!
    Fina minnen för dig!
    Kramar, Monica

    1. Katter är ju hur charmiga som helst. Och deras självständighet är en del av charmen. En katt har man inte är man sätter den.
      Kram

  5. Härliga katter! Fastän de är av samma kull kan de vara verkligt olika, det har jag flera exempel på från mitt liv med katter. Min sista katt gav jag bort 2012, och jag tänker precis som du: jag är färdig med husdjur. Visst skulle jag gärna gosa med en katt, men här skulle den också vara innekatt. vilket medför bl.a. katthår inne, och det vill jag inte ha mera av i mitt liv – mina två sista katter var långhåriga innekatter.

    1. Jag har aldrig haft innekatt och har svårt att tänka mig det. Men vi hade ju ladugården, så trots ett fint katthus med golvvärme föredrog Grållen och Svarten ladugården när de inte var inne.

  6. Jag har haft tre katter och alla var innekatter. Dock känner jag att hund är mitt favoritdjur numera även om katter har sin charm också.

    Kram och god tisdag!

  7. Vilka smarta katter du har haft. Korsordslösaren är för söt. Precis som du så känner jag att det är slut med djur för min del. Kram

  8. Kattor är söta och Grållen ser så busig ut när han leker med pennan. Har haft några inne kattor. För många år sedan en Perserkatt och senare 2 helig birma. Men jag trivs bäst med hund.
    Kram Anki o Minton

  9. Jag är född kattälskare. Men på senare tid är jag lite mer för hundar också. Finns två som knipit mitt hjärta och det är döttrarnas Molly och Diego.
    Jag är också färdig med husdjur.
    Kram!

    1. Jag gillar hundar också, men uppskattar katternas självständighet. De är fria själar på ett helt annat sätt än en hund.
      Kram

  10. Tack för trevlig läsning! Förstår att ni blev fästa vid era katter! Så söta. När jag var ung och bodde hemma, hade vi en gård en tid och visst hade även vi katter! Kan sakna djur ibland.
    Kram Gunilla

  11. När vi flyttade till lägenhet försökte en god övertala oss att skaffa katt, men jag tackade nej. Jag tycker mycket om katter, men orkar inte med mer ansvar för olika saker. Som barn hade jag en katt utan svans som annars såg ut som er Svarten, så hon kunde inte ha tassarna på svansen, men annars så. En väldig jägare!

    1. Det är alltid ett ansvar att ta hand om ett djur och just nu tycker jag att det är väldigt skönt att slippa tänka på det. Djur har styrt mitt liv under så många år, så det räcker nu.

  12. Ett underbart inlägg! Så roligt att läsa om dina katter! Jag gillar både hundar och katter och är så glad att vi i alla fall har Sixten 🙂
    Kram

Kommentarsfältet är stängt.