Torsdag den 14 december har vi i dag och i eftermiddag ska vi SPF-are gå på Hamncaféet och äta julbord. Det ser jag fram mot, för det blir musikunderhållning också, så det blir nog lättsamt och trevligt. Vi ska inte dit förrän till klockan fyra, så jag kände att jag skulle kunna göra lite nytta på förmiddagen.
Igår var jag lat, men jag satte en chokladbrödsdeg i alla fall, trots att jag först hade tänkt strunta i grantillverkningen i år. I dag plockade jag fram bakbordet och kaveln när morgonpysslet var avklarat.
Nu är klockan bara elva och granarna är redan färdiga och har förpassats till burken. Jag har provsmakat och tycker att de smakar som de brukar göra. De är efter ett recept från min farmor Ebba och satsen är stor, så jag halverar den alltid och risken finns ju att man räknar fel. 😉
Ute är det mulet och trist med någon enstaka minusgrad, men mildare väder väntar. Det ska bli spännande att se utvecklingen. Blir det vit ju eller inte??
Vi fick lite påfyllning av snö igår, så det är riktigt luciavitt och vackert ute i dag. Jag vaknade tidigt i morse och satt och tittade på det fina lussefirandet på tv med en kopp kaffe och en lussekatt och tända ljus – man får ju försöka göra det lite stämningsfullt för sig.
Sedan har jag suttit vid köksbordet och läst tidningen och löst onsdagsuppgifterna i GA. Med hjälp av google har jag klarat av även Lyckokvadraten. Fusk? Det är väl inte värre att använda google än att slå i Prismas Stora Uppslagsbok, som jag använde förr i tiden när jag inte kunde komma på lösningen, eller när jag fått till ett ord som jag måste kolla, för att se om det verkligen var rätt.
Igår bakade jag på förmiddagen och på eftermiddag fick jag besök av Ann-Marie några timmar och när hon åkt såg jag en film med Julia Roberts. Det var en rätt konstig film och Julia Roberts har åldrats väldigt sedan jag såg henne senast.
Först kände jag inte igen henne ens, men de flesta filmer jag har sett med henne den senaste tiden är 20-25 år gamla och den här är alldeles ny, så det är inte så konstigt att hon åldrats. Åren sätter sina spår hos oss alla.
Jag har just kommit hem efter ett besök på Klinte Trygghetspunkt, för läkaren i Hemse ville ha ett blodprov taget. Det var lite jobbigt att gå dit, för det är fruktansvärt halt, men jag hade mina nya broddar, så jag tog mig fram utan problem. De funkar rätt bra och är relativt lätta att ta av och på.
Den här vinterns snöröjning är verkligen under all kritik och sand verkar man inte ha råd med, Protesterna på helagotland.se och i pressen talar sitt tydliga språk.
Provtagningen gick smärtfritt och bra och när jag kom hem gick jag in och hämtade sopkvasten för att sopa av terrassen lite och så tog jag krattan och räfsade upp löven på gräsmattan där det låg som tjockast. Det är mycket kvar, men det får ligga, för nu har jag ställt in krattan och spannet för säsongen.
I en lövhög nedanför terrassdörren låg den här lilla talgoxen. Den har säker gjort en missbedömning och flugit in i glasrutan.
WP undrar:
Dagligt skrivförslag
Har du någonsin uppträtt på scen eller hållit ett tal?
Ne,j det kan jag inte påstå, men det närmaste jag kan komma det är nog när jag 2009 vann en bloggtävling i kategorin Övrigt och fick åka till Stockholm och ta emot ett priset. Det var Annika Jankert som var prisutdelare och när jag stod där på den lilla scenen fick jag i alla fall hålla ett lite kort och improviserat tacktal.
Åke var med (det blev hans sista Stockholmsresa) och min syster Kerstin och hennes man Hassine också och jag fick en laptop i pris. Det var verkligen mytime of fame.
Nu får vi se vad resten av den här gråmulna dagen bjuder. Det beror helt och hållet på arbetslusten! Man skulle ju kunna baka någon liten kaka till…..
Den här måndagen är ännu en i raden av den mörka, trista sorten. Det är någon enstaka plusgrad och det far några blaskiga snöflingor i luften då och då.
Jag var ute i soprummet med lite bråte i förmiddags och när jag ändå hade stövlar och ytterkläder på mig, tog jag bilen och åkte till Apoteket och hämtade ut det jag missade i lördags. På hemvägen åkte jag in till Konsum, för det är ju alltid något som ska handlas hem.
I min fruktlåda i kylskåpet finns det alltid Ingrid Marie-äpplen den här tiden på året. Jag älskar dem och äter minst ett om dagen, men kan inte låta bli att förundras över att de är så dyra. 37:-/kg för svenska äpplen, det tycker jag är mycket.
Men så tittade jag på vad jag köpt mer och som vanligt hade jag inte lyckats att gå förbi lådan med Kick utan att ta tre stycken. De är ju så billiga, bara 4 kr/st när man köper tre stycken. När jag stod där och tittade på Konsumkvittot och beskärmade mig över priset på äpplen, kunde jag inte låta bli att fundera på vad det blir för kilopris för godiset. De väger 19 gr/st, så det går ungefär 52 st på ett kg och 52 gånger 4:- blir 208:-. Det hade jag fått 5,6 kg äpplen för. Jag ska nog välja något annat att dämpa sötsuget med i fortsättningen.
Jag satt och åt lunch när jag fick se den här vackra fasanen. Han sprang givetvis iväg när jag skulle försöka ta en bild, men jag hoppas att du ser honom i alla fall.
På Stenstugu hade vi några snörika vintrar väldig många fasaner som kom på besök. På norrsidan hade vi en granhäck och innanför den strödde Åke ut säd till dem och när vi hade som flest tror jag att de var upp emot 50 stycken om det inte var ännu fler. De landade på åkern utanför och kom springande och sökte skydd i granhäcken. Det gick åt mycket säd de vintrarna, men några av våra grannar ställde upp och bidrog med mat till fasanerna.
Mörkret tätnar i advent och vårt andra ljus blir tänt. Gud bevare dem som gråter. Låt dem le och leka åter.
/Britt G Hallqvist
10 december och Nobeldagen är det i dag och visst kommer jag att titta på sändningarna från festligheterna. Egentligen var det inplanerat en lutfisklunch i dag, men de tilltänkta gästerna har blivit sjuka, så det blev inställt. Lutfisk får vi festa på någon annan gång.
Det är samma mörka trista väder i dag som den senaste tiden och någon enstaka plusgrad och snön försvinner, men det går väldigt långsamt, även om det blir grönare och grönare på gräsmattorna. Det är dock inte bara av godo, för det avslöjar min bristfälliga lövräfsning.
”Det som göms i snö kommer upp i tö”
Snön kom ju så överraskande tidigt, så jag hängde inte med i svängarna riktigt. Ska det fortsätta på det här viset får jag nog ut och och göra en insats i nästa vecka. Så här kan det ju inte se ut i jul!
I dag går stenstugu.com i graven och även tillhörande mejladress ingrid@stenstugu.com. Jag skaffade den här domänen hos one.com 2003 och började mina stapplande steg att skapa en hemsida, som sedan utvecklades på olika sätt, men i och med att bloggandet på olika plattformar tagit över, så har det varit ett dyrt nöje att ha Ingrids Sida och mejladressen kvar. Nu är de borta!
I dag är det en väldigt mörk och dyster lördag med lätta regn/snö-byar då och då. När morgonkaffet och en stunds kryssande var klart gick jag ut i soprummet med några skräppåsar och sedan tog jag en tur med Golfen.
Jag hade några ärenden att uträtta och gå undviker jag nu när det är så halt som det är. Jag hade bland annat ett paket att hämta ut på Konsum och bara det krävde ju bil, Apoteket var nästa ställe, för högkostnadskortet på medicin går ut nästa vecka, så jag tänkte fylla på pillerförrådet och så hade jag tänkt gå på Landa och leta julklappar.
Jag började med Apoteket och det var misstag nr 1, för de har stängt på lördagar nu och det hade jag totalt missat. Sedan gick jag till Landa, som jag kollat ska ha öppet på lördagarna, men det blev ändå misstag nr 2, för de öppnade inte förrän kl 11 och nu var klockan bara 10. Så kvar var bara att lösa ut paketet på Konsum och det gick i alla fall bra.
I paketet fanns bland annat den här dörrkransen, som jag tyckte såg så trevlig ut när jag såg den på nätet och billig var den också. Det blev misstag nr 3! Den var jätteful. Som vanligt får man det man betalar för, men jag är ju inte den som ger mig i första taget, så något skulle jag väl kunna ha den till?
Jag monterade bort ljusslingan och har nu satt ut den i en buske i trädgården. Slingan går på batteri och tänder automatisk när det blir skymning och sedan lyser den i 6 timmar. Själva kransen åker direkt till återvinningen.
”Det lyser, det lyser”
Igår kväll satt jag och såg På Spåret som vanligt och det var lite roligt att de hamnade på två ställen som jag också besökt och det Funchal på Madeira och sedan i Lysekil, som vi besökte under vårens bussresa till Bohuslän. Bilderna från Havets hus kände jag mer än väl igen för där var vi också. Det enda resmålet som jag lyckades klura ut var Funchal. Jag är riktigt usel på det här!
Det är en gråmulen fredag i dag och när jag öppnar dörren hör jag hur det rinner och plaskar från töande snö på taken. Jag kom upp lite sent i dag, för jag hade ett vakenpass vid två-tiden i natt, så jag unnade mig lite sovmorgon. Det har sina fördelar med att vara pensionär!
Elisamatilda utmanar oss som vanligt på fredagarna och i dag ska det handla om Yttrande:
1.Vilka ord använder du för ofta? När jag talar petar jag nog ofta en ett ”precis” och när jag skriver blogginlägg brukar jag avsluta med att rensa bort alldeles för många ”ju”.
2.Vilka ord använder du inte tillräckligt? Jag älskar dig!
3.Vilket ord har du nyligen lärt dig? Nissedörr
4.Vilka ord älskar du att höra? Välkommen!
5.Vad är ditt favorituttryck? Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen.
Och här kommer mina tankar runt dagens wp-fråga också:
Dagligt skrivförslag
Vad kan du göra mindre av?
Prata väder! Ibland blir jag nästan störd själv av alla väderuppgifterna i mina blogginlägg, men att ha varit gift med en bonde i 51 år har satt sina spår. Vädret var vi ju helt beroende av. Det styrde vår tillvaro, både arbetsmässigt och inkomstmässigt. Att lyssna på väderleksrapporterna var självklart och i mina 10-årsklandrar står vädret noggrant noterat varenda dag. Till exempel hade vi 8/12 1985 -3º och sol och 1993 samma datum +5º och regn på förmiddagen.
Åke la sig ofta på köksgolvet en stund efter lunchen, som på den tiden kallades middag och jag fick i uppdrag att lyssna av väderleksrapporten. Han somnade nästan alltid omgående, även om det stod ett litet barn och hoppade på hans mage. Så vaknade han och frågade: ”Vad sa dom?” Inte hade jag kommit i håg att lyssna, men radion stod ju på, så jag blev ganska duktig på att sno ihop en trovärdig rapport av det lilla jag trots allt hört.
8/12 2023 är det +2º och mulet och snön smälter undan mer och mer och gräset börjar titta fram.
Nu ska jag sätta fart på dammsugaren, sen får vi se vad dagen bjuder?