…här i dag. Det är ännu en solig och fin dag och jag har varit iväg en vända tur och retur Konsum, men det stinker något hemskt ute. När jag kom hem tog jag med mig GA-krysset och satte mig på uteplatsen för att lösa det, men det gick inte att sitta ute. Någon bonde har tydligen varit i farten.
Här är min bonde
Jag glömmer aldrig en gång när jag hade hängt ut tvätt till tork och Åke satte igång med att sprida gödsel på åkern utanför huset.
Dumma jag tänkte mig inte för, utan lät tvätten hänga där tills den blev torr, men när jag plockat ner den och kom in med kläderna i famnen, insåg jag att det nog bara var att tvätta om dem, för allting stank av gödsel. Livet på landet har både för och nackdelar!
Stanken av gödsel kan verkligen sitta i. Vi skulle på begravning en gång och Åke skulle bära. På förmiddagen tyckte han att han skulle rensa en slambrunn i ladugården och givetvis gjorde han det utan att ta skyddshandskar på sig. Sedan hjälpte det inte med varken dusch eller hårtvätt; lukten på händerna satt kvar hur vi än försökte med olika medel. Vi var ju tvungna att ge oss iväg till slut, så jag letade i gömmorna och hittade ett par tunna svarta handskar, som han fick ta på sig och sedan sitta med dem på hela tiden i kyrkan. Jag tror att han tog av dem först när det blev dags att bära ut kistan.
Dagens ordspråk: Den som har för många järn i elden bränner några.
Jag vaknade när mobilen larmade och det var jätteskönt, för jag var mitt inne i en dröm, som var snudd på mardröm. Jag skulle in på en fest på Grand Hotel i Stockholm och när jag skulle betala för mig var mitt kreditkort borta. Jag letade och letade och det blev mer och mer folk runt mig, som väntade på sin tur. Någon hjälpte till att leta och hittade flera kort på golvet, men inget av dem var mitt. Tala om att det kändes pinsamt! Till slut fick jag en nyckel i receptionen, som skulle ge mig tillgång till en ”studio” tills jag kunde betala för mig. Vad nu det innebar?
Det var skönt att få vakna och kunna konstatera att solen minsann lyste i dag också. Jag vet inte riktigt vad jag höll på med på förmiddagen, det var väl lite vattning som vanligt, en vända till soprummet, en pratstund med Rut i tvättstugan och det viktigaste; en vända in till Sune, för där fick jag med mig en färsk flundra hem, som jag stekte till lunchen. Så gott!
Efter lunchen var det inbokat ett möte med styrelsen i bostadsrättsföreningen, där vi skulle få information från företaget som styr vårt nya värmesystem. Det var väldigt intressant och verkade vettigt. Vi har alla fått en liten sensor installerad i lägenheterna och den ger företaget information om genomsnittlig temperatur i varje enskild lägenhet. Jag har till exempel haft 21,7º i genomsnitt i min lägenhet under september månad. Systemet lär sig efterhand hur mycket det måste kompensera när det blåser och regnar och systemoperatören kan även styra värmen upp eller ner manuellt vid behov. Jag tycker att jag redan har märkt att det är jämnare värme i höst, jämfört med föregående höstar, då det kunde bli väldigt kallt inomhus just den här perioden när vädret varierar från den ena dagen till den andra.
Dagens ordspråk: Vad man får för ingenting sätter man inte värde på
Det där förstår jag inte riktigt – Gratis är väl alltid gott!
Det var en helt ljuvlig morgon i dag och jag tog kaffekoppen och tidningen med mig ut. Det var bara 10º i skuggan, men alldeles vindstilla och en härligt värmande sol.
Jag satt ute ett bra tag och funderade över gårdagskvällens båda program på Svt om hjärnan. Först var hela Fråga doktorn ägnat åt vad som händer när man får en hjärnskakning och sedan var det Anders Hansens tur att prata om vår hjärna och hur den fungerar. Det var väldigt intressant och ämnet hjärnskakning fick mig att tänka på när jag fick en sådan i 11-årsåldern. Vi bodde i Vallekvior och hade en bit till skolan och oftast gick vi, men en dag skulle jag få åka med pappa. På cykel alltså, för någon bil hade vi inte.
Här är pappa på cykel, men vem av oss som åkte den gången kan jag inte se och den gången jag fick skjuts av pappa satt jag bak på pakethållaren.
När vi kom ner på samhället var bommarna fällda vid järnvägsövergången, för på den tiden fanns det tåg på Gotland och jag vet inte om olyckan hände när pappa skulle stanna eller om den skedde efter att tåget passerat. Man tror i alla fall att jag fick in foten i cykelhjulet, för den ena skon var alldeles deformerad. Cykeln gick omkull, pappa bröt armen och jag fick en kraftig hjärnskakning. Jag har inga som helst minnen av händelsen, utan det första jag minns är att jag ligger nedbäddad i soffan i vardagsrummet och har väldigt ont i huvudet och allt är bara suddigt och konstigt.
Jag tycker att jag har väldigt dåliga minnen från min barndom och jag har en känsla av att det jag kommer ihåg har jag fått berättat för mig. Den där minnesförlusten kanske har något med hjärnskakningen att göra?
Anders Hansen, programledare i Svt:s nya serie Din Hjärna, pratade om att vår hjärna inte har hängt med i utvecklingen under de miljontals år som gått sedan vi skapades. Den reagerar fortfarande som om vi levde på steppen som vilda djur, som jagade eller jagande. Att hjärnan inte är synkad med vår normala tillvaro. Kan det var därför användningen av psykofarmaka ökar mer och mer både bland barn och vuxna. Vi lever i den bästa av världar, men verkar vara världens olyckligaste människor? Det ska bli intressant att se fortsättningen på serien.
Anders Hansen jagar ut mig på promenader, för han påstår att det är så nyttigt, inte bara för kroppen, utan också för knoppen. 30 min rask promenad om dagen förbättrar minnet och är det så enkelt vore det ju dumt att inte följa det rådet.
På min förmiddagspromenad och kunde jag konstatera att det inte finns något vatten i Robbjensån. Hur ska det gå för öringarna?
När jag kom hem fick jag se tre främmande personer som kom gatan fram utanför mitt köksfönster, först en välklädd kille, sedan en kvinna i snygg kappa medförande en vit storpudel och sist en man som bar hatt.
Nej, men inte nu igen! De var ju här för bara ett tag sedan! En gick mot min dörr, jag var beredd på att dörrklockan skulle ringa, men det skramlade bara till i brevinkastet och på golvet låg ett meddelande om att de tycker att jag ska komma på ett möte i Rikets sal. Jehovas vittnen är på gång igen!
Dagens ordspråk: Den illa gör, han illa far, och så har det varit i alla dar.
…är det Klintehamns tur att ha höstmarknad. Jag tog mig en promenad efter lunch och när jag kom till platsen där tivolit brukar vara uppställt fick jag se att de redan anlänt. Planen var full av stora bilar och vagnar.
Egentligen hade jag tänkt mig att fotografera alla amplarna som brukar pryda samhället, men jag var för sent ute, för de var redan nedplockade.
Höstdagjämningen är det i dag och det känns lite vemodigt att mörkret nu börjar råda över ljuset. Nu är det definitivt farväl till sommaren.
I dag är jag glad över att det inte är Vingresor jag ska åka med den 8 oktober, för nu kom beskedet att Thomas Cook gått i konkurs, vilket påverkar Vingresor.
190 gotlänningar skulle ha åkt med direktflyg från Visby till Kreta i eftermiddag och de kommer inte iväg. Det är klart att de blir kompenserade, för resegarantin går in när sådant här händer, men tänk så retligt när man förberett allt för en höstvecka i Grekland och så samma dag får reda på att det inte blir någon resa av.
Hoppas att Tui har ordning på ekonomin??
Den som håller i temat Glad måndag, är bloggvännen Carita. Vem som vill kan vara med och förgylla måndagen i bild!
Det har varit en kylig natt, men ingen frost här på Odvalds i alla fall och nu skiner solen så vackert. Vi får väl se hur länge vi får glädja oss åt den, för det seglar ganska stora svarta moln över himlen. Jag tror att jag ska ta och sätta fart och gå ut på en promenad innan det mulnar till riktigt.
Dagens ordspråk: Det som är gjort idag är ogjort i morgon.
Vi hade ett helt underbart väder på förmiddagen i dag. Det var nästan vindstilla, solsken och 16-17 grader. Jag hade bjudit delar av familjen på söndagslunch (jag måste ju få hjälp med kåldolmarna), så jag hade lite att pyssla med på morgonen, men när jag var klar med potatisskalning och efterrätt (en citronpaj) satte jag mig ute med ett kryss och det var riktigt varmt och skönt, ja rent av svettigt, men nu är ordningen återställd; det blåser en vass nordan, det är alldeles igenmulet, bara 11º och det känns som om regnet hänger i luften.
Enligt Allnakku är det Kusstainsdagen de 22 september och nu när det börjar bli kyligt vill det till att de är sotade och redo, för nu börjar snart eldningssäsongen.
Kusstain’n, skorstenen, har sedan järnålder eller medeltid varit en av de viktigaste byggnadsdelarna i ett hus. Ett stort hus kunde förr ha flera skorstenar eftersom man hade eldstäder i varje rum.
På Stenstugu finns det fyra skorstenar: Pannrum, kök, kakelugn i vardagsrummet och kakelugn i salen och salskammaren.
Dagens ordspråk: Det örat inte hör, det hjärtat inte rör
…och jag satt ute ute i solskenet och läste en stund på eftermiddagen, men sen tog jag bilen och åkte och kollade gravarna. Det är ett par veckor sedan jag var där senast.
På Klinte kyrkogård var det hur fint som helst…
…men på Fröjel behövde det vattnas och snyggas till lite. När jag tappade vatten i kannan tyckte jag att vattnet luktade så äckligt. Det var ju konstigt! Men jag vattnade och när vattnet var nästan slut tittade jag ner i kannan, där låg en råtta. Inte så stor, men definitivt en råtta. Jag tog ett foto av den när jag lyckats välta ur den ur kannan, men den ser så äcklig ut, så den bilden ska jag bespara dig.
Här kommer något trevligare:
Bosse Rökare har varit i farten igen, så nu har jag kvällsmat!
Livet efter 80 