Nostalgi – Sida 23 – Livet efter 80

Varvet runt på Vårdagjämningen

20 mars, 202220 mars, 2022 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Nostalgi, Promenader

I dag kl 16:32 infaller vårdagjämningen och ljuset tar makten över mörkret och vi kan säga farväl till vintern och hälsa vår, sommar och sol välkomna. Det känns förtröstansfullt, även om man har lite svårt att glädja sig fullt ut.

Det är en solig och fin söndag och i förmiddags bestämde jag mig för att gå ut på en promenad.

Det är lite knepigt att veta hur man ska klä sig nu, för på termometern stod det bara fem plusgrader, men när jag satt ute på terrassen och drack morgonkaffe var det jätteskönt i solen, så jag gav mig iväg utan mössa, utan handskar, med bara en kortärmad tröja under jackan och en tunn halsduk om halsen och det valet visade sig vara helt rätt. Det var riktigt behagligt, så jag beslöt mig för att gå runt Warfsholmen igen. Det är en så omväxlande och trevlig runda.

Grusvägen ner till Warfsholmen var väldigt lerig, så jag ångrade nästan mitt vägval, men fortsatte i alla fall och kom så småningom fram till fortet.

Runt fortet var det så surt, så där gick det inte att komma fram i lågskor

När jag kom fram till pensionatet gick jag runt där och tittade lite. Här har jag ju badat och solat sedan jag var barn. Vi var ofta där på kvällarna och badade när pappa stängt affären. Jag minns att vi hade med oss en speciell tvål som var avsedd för saltvatten. Och här har jag varit på läger och legat och gråtit och längtat hem, fastän hemmet fanns precis på andra sidan bron. Har man hemlängtan är avståndet hem alltid långt….

Jag satt på en bänk i solskenet och tittade ut över hamnen

Sen gick jag via Warfsholmsbron tillbaka till samhället och när jag passerade Kustgrillen stannade jag till där och köpte mig lite bubbelvatten och en grillkorv med bröd och satte mig ner där en stund och åt. Inte världens nyttigaste lunch kanske, men rätt gott ändå.

Jag har gått och spanat efter scilla och i dag fanns de lite varstans. Inte så många, men det är en början i alla fall

När jag var nästan hemma durrade det till i vänstra handleden, dagens mål; 10 000 steg var uppnått!

Dagens ordspråk:
Ingen kan på samma gång vara förälskad och klok.

Trevlig söndag!

Selfie nr 11

16 mars, 202217 mars, 2022 av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Nostalgi

Det var mörkt i morse när jag vaknade och jag låg ett bra tag och funderade på hur mycket klockan kunde vara, innan jag vände mig om och kollade – 8:08. Det var konstigt! Efter ett par veckor, då jag varje morgon vaknat till ett intensivt solsken, har vi en mulen dag här på ön.

I dag presenterar jag min version av ännu en av Klimathäxans roliga utmaning En Selfie i ord. Det är nr 11 och den är lite annorlunda. Man ska beskriva sig själv bit för bit, uppifrån och ned! Men fortfarande ska första bokstaven i svar två vara sista bokstaven från svar ett. Som tur är får man tillåta sig vissa friheter. Det här är jag:

1. Mitt hår är: Rakt och vitt (så gick det med de mörka lockarna)

2. Min panna är: Tämligen låg (lugg är ingenting för mig)

3. Mina ögonbryn är: Grå och ganska tunna (jag får bättra på färgen lite, så att de syns)

4. Mina ögon är: Astigmatiska (jag ser bl a dåligt i mörker)

5. Min näsa är: Arv från far (en typisk Svanborgsk modell)

6: Min mun är: Rödmålad (läppstiftet är det enda smink jag använder dagligen)

7. Mina armar är: Dallriga (musklerna har försvunnit)

8. Mina bröst är: Alldeles lagom (dem är jag ganska nöjd med fortfarande)

9. Min midja är: Medeltjock (om sanningen ska fram – nästan obefintlig)

10: Min rumpa är: Kraftig (Ingrid kan inte ha långbyxor, sa mamma alltid)

11. Mina ben är: Gracila (de har faktiskt varit ganska snygga)

12. Mina fötter är: Aningen platta (förr storlek 36, numera 37, så något har hänt med dem)

Dagens ordspråk:
En vän är den som kommer in, när hela världen har gått ut.

Trevlig onsdag!

Nu är det gjort….

15 mars, 202215 mars, 2022 av Ingrid, publicerad i Daterande, Nostalgi, Tänkt

…..och jag kan På heder och samvete intyga att de uppgifter jag lämnade in till Skatteverket i morse är korrekta, även om jag inte behöver det. Undrar när man tog bort den formuleringen på deklarationsblanketten? Restskatten har jag swishat in till mitt skattekonto också, så slipper jag tänka på den mera.

Nu är det verkligen enkelt att deklarera. Det var annat förr när jag skötte gårdens redovisning och deklaration.

När jag kom till Stenstugu 1961 var det ju svärfar och svärmor som ägde gården och det var väl inte så stor ordning på bokföring och ekonomi och när det var dags för deklaration kom det en klok äldre släkting för att hjälpa till med den. Svärfar grävde djupt i skrivbordslådorna och med en bunt papper drog sig sedan herrarna tillbaka till salskammaren för att slå sina kloka huvuden ihop.

När Åke och jag 1965 tog över Stenstugu hade vi hjälp av LRF:s redovisningsbyrå vid överlåtelsen och med bokföringen. Jag samlade kvitton och sände in till dem en gång i månaden under flera år. Efterhand lärde jag mig mer och mer om hur det fungerade och jag gick på kvällskurser i bokföring och momsredovisning och till slut kände jag mig mogen att ta över bokföringen själv. Det kostade ju en hel del att köpa den tjänsten och pengar hade vi minsann inte i överflöd. På den tiden extraknäckte svåger Bengt hos LRF under deklarationssäsongen, så det blev han som fick deklarera för oss under många år, tills jag så småningom tog över det jobbet också.

Det stora lyftet kom sedan när jag, efter att ha pluggat redovisning på Komvux under 3 terminer, köpte min första dator, en Amstrad som med skrivare kostade 3990:-. Det var ju en hel del pengar på den tiden, (1988) men inköpet gick att försvara med att den var avdragsgill. Till min stora glädje hittade jag ett bokföringsprogram till den också och sen var det bara att köra. Tänk vilka minnen som väcks till liv!

Det har varit kallt i natt också, men nu skiner solen igen. Jag ska ta en promenad ner på samhället när jag är färdig här vid datorn. En enkät från SPF ska fyllas i och skickas in, men sen är jag ledig. 😉

Dagens ordspråk:
Man har alltid tid till det man vill göra.

Trevlig tisdag!

”Pinnarna” växer till sig / Tornsvala

10 mars, 202210 mars, 2023 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, SPF

Det är ännu en solig och fin dag och jag skulle väl egentligen velat gå ut en vända på förmiddagen, men SPF kallar till ett zoom-möte om rekrytering kl 11, så det får bli en eftermiddagspromenad i stället

Medan jag väntade på att det skulle bli dags att logga in till det där webinariet snyggade jag till mitt köksfönster och bytte ut långgardinen mot en gardinkappa. ”Pinnarna” börjar växa till sig och vill ha utrymme.

Försvaret: Nu växer försvarsviljan i Sverige och hemvärn, civilförsvar och lottakåren får nya medlemmar. Igår kväll låg jag och funderade på när jag var flyglotta, för det var jag i min ungdom och jag var krigsplacerad ett antal år. Jag gick på kurs i Hemse och i Tingstäde och fick lära mig att känna igen olika flygplanstyper och sedan var det övningar på Klinteberget där vi satte upp utrustningen, så att vi kunde rapportera in de flyg som kom dånande över oss. Barry Press från F13G var vår lärare, jag minns inte vad han hade för grad, men jag tyckte han var otroligt stilig.

Tornsvalor kallades vi, för på många ställen stod man i ett torn och rapporterade. Tjusig uniform hade jag och jag fick tillfälle att åka på fastlandet också, för jag var med på en övning i Linköping en gång. Då var vi placerade i närheten av Saab, så det blev ett intensivt rapporterande när deras flyg startade och landade.

Senare, några år efter att jag gift mig med Åke, gick jag ur lottakåren och lämnade tillbaka uniformen, för då ansåg jag att min krigsplacering var på gården och inte på Klinteberget.

I dag skulle jag väl egentligen ha lyssnat på regeringens pressträff om förstärkningen av det svenska försvaret, men jag gör som strutsen – sticker huvudet i sanden.

Dagens ordspråk:
Bättre en liten eld att värma sig vid, än en stor att bränna sig vid.

Trevlig torsdag!

Gaimaldus dag / Fem en fredag v9: Ordspråk

4 mars, 20224 mars, 2022 av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Nostalgi

Det är lite gaimaldit i dag, det upptäckte jag när jag var ute en vända för att kolla om det kommit upp flera krokusar i rabatten. Det var ingen som pratade gutamål på Stenstugu, men just gaimald är ett ord som vi ofta använde om en blåsig och kylig marsdag. I Allnakku kan man läsa:

På sommaren uppskattar folk öppna landskap, fin utsikt och solbelysta fält. Samma område i mars månad är ett ställe där det blåser jämt och inte är lä någonstans. Det är just vad som menas med a gaimaldå, eller gaimalde.

Åke älskade att sitt ute i solen – 12 mars 2007 var det nog lite gaimaldit, för han har klätt på sig ordentligt.

Tvättmaskinen jobbar den här fredagsförmiddagen och strax ska dammsugaren också få tjänstgöra, men först tänkte jag svara på Elisamatildas fredagsfrågor:

1. När sa du senast ”borta bra, men hemma bäst?”
Nu är det väldigt länge sedan jag haft anledning att säga det. Senast jag lämnade hemmet för någon längre utflykt var i oktober 2019 då jag var på Sicilien.

2. När senast upplevde du ”delad glädje är dubbel glädje”?
När jag var på Rondo tillsammans med Eva o Claudio och såg ”En kväll för fader Allan”.

3. Vad har ”gömts i snö, och kommer upp i tö”?
Det hundägarna inte brytt sig om att plocka upp efter sina älsklingar.

4. När talade du senast om trollen?
Det vet jag inte riktigt när det kan ha varit?

5. Ingen kan allt, men alla kan något – vad kan du?
Jag kan lite av varje, men är inte expert på någonting.

Dagens ordspråk:
Den som tala illa om andra i din närvaro, talar illa om dig i din frånvaro.

Trevlig fredag!

Nu är det klippt

2 mars, 20222 mars, 2022 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Odvalds, Trädgård, Vårtecken

Det var mulet i morse när jag vaknade vid 7-tiden. Jag låg och kände efter ett tag om jag mådde bra efter gårdagens spruta och allt verkade vara ok, så efter att ha mojat mig en stund gick jag upp. Efterhand skingrades molnen, det blev större och större blåa gluggar och solen började lysa, så när jag fått i mig morgonkaffet och löst sudokut och Lyckokvadraten bestämde jag mig för att putsa av vardagsrumsfönstren på utsidan, men först skulle jag sy i en knapp i den tröja jag hade igår på vårdcentralen, för när jag skulle knäppa upp den lossnade en knapp.

När jag satt där vid köksbordet och sydde kom jag att tänka på att det var pappa som lärde mig sy i knappar och det trots att mamma var sömmerska. Han var väldigt noga och under knappen fick man lägga en tändsticka och sy runt den, sedan fick man pilla bort tändstickan och sno sytråden många varv under knappen, så att det bildades en hals, som gjorde att det blev lätt att knäppa. Tyvärr pappa – jag gör inte så längre!

Sedan var det dags för fönsterputsningen och jag har det ju så bra att det räcker med en liten pall, så når jag att putsa utifrån. Det var riktigt skönt ute och när fönstren var färdiga kom jag att tänka på mina lökkrukor som övervintrat i förrådet, så då körde jag ut dem och satte dem på sin plats.

Min lilla japanska dvärgpil, Hakuro Nishiki, borde ju klippas också! Det brukar jag göra i slutet av februari början av mars, så jag gick in och hämtade sekatören och gick loss på trädet. Hoppas att jag inte har varit för hård mot det, men jag gjorde som jag brukar och det har fungerat bra varje år hitintills i alla fall. Två vändor till behållaren för växtavfall blev det, men nu är jag klar i alla fall och det börjar bli dags för lunch.

Dagens ordspråk:
Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen.

Trevlig onsdag!

♥ 10 år av saknad ♥

8 februari, 20228 februari, 2022 av Ingrid, publicerad i Matprat, Nostalgi, Tacksamhet

I dag är det 10 år sedan Åke lämnade mig, 10 år av saknad har det varit, men jag vet att han finns där någonstans och tänker på mig och ser till att jag har det bra. Jag förnimmer honom ofta där till höger om mig i sängen.

Här är vi på vår tvådagars bröllopsresa på Stora Karlsö pingsten 1961 och sedan fick vi nästan 51 år tillsammans. Jag hade tur som hittade min livskamrat redan när jag var 18 år. Livet här vid Odvalds kan aldrig bli detsamma sedan jag blivit ensam, för ensamt känns det onekligen ibland, men det är helt ok ändå.

I dag regnar det igen och det är mörkt och dystert. Det var tur att jag var ute och rörde på mig lite igår i alla fall, för i dag ser det ut att bli en innedag. Den soliga och vackra måndagen gav också en väldigt vacker solnedgång. Det upptäckte jag när jag gick ut i köket vid halvfemtiden och då passade jag på att ta ett kort innan ytterbelysningarna tändes.

Hur gick det nu i kampen mellan Eskelunds och Bake my day? Eskelunds semla hade godare mandelmassa och Bake my day´s mycket godare bulle. Vad köper jag nästa gång? Jag är inte säker på att det blir någon nästa gång. 😉