Det regnade hemskt igår kväll och när jag gick och la mig vid halvett-tiden regnade det fortfarande. Det var alltså ett riktigt nattsudd igår! Jag satt och såg Den engelska patienten och den slutade inte förrän några minuter över tolv. Jag har sett den förut och skulle bara se en liten stund, men så blev jag sittande i alla fall.
I dag tycker Allnakku att vi ska fira Bläckus dag. Här kommer en förklaring om du inte vet vad bläcku är för något och du kan få lyssna på den också:
Nu är det vår, för bläkku, tofsvipan, har kommit. Tyvärr har den minskat i antal, men ännu kan man höra den ropa pii-vitt sent på kvällarna och se den flyga på sitt karakteristiska sätt.
När jag var barn var det gott om tofsvipor, som vi barn kallade för Pivitt, för så låter den ju. Förmodligen är det stordriften inom jordbruket som gjort att de har försvunnit. Tofsvipan lägger sina ägg i ett rede ute på åkrarna och sen kommer bönderna med sina maskiner och krossar äggen. Gamla tidens bönder (Åke) satte ut en pinne i åkern där det fanns ett rede och sedan körde man runt det för att skona äggen. Ibland var det bättre förr!
I dag fick jag se på helagotland.se att de låser upp alla artiklar som handlar om coronaviruset. Det tycker jag är snyggt jobbat! Jag har varit så förargad på de stora drakarna som har låsta artiklar om ett så viktigt ämne. Jag förstår mer än väl att de vill ha prenumeranter, men just i det här fallet borde artiklarna falla under rubriken samhällsinformation och vara tillgängliga för alla.
Dagens ordspråk:
Den fattige är gladast när han är mätt, den rike när han är hungrig.





Ibland räckte det, men gick det inte på annat sätt fick han ta till en sån där trokar, som Claire använde för att rädda Madonna. Den låg i ständig beredskap i verktygslådan i köket. En gång hittade vi en ko död ute på åkern och hon hade dött av trumsjuka. Kossan Anna, som jag tyckte så mycket om.



