Kategori: Böcker

Josas bok

av Ingrid, publicerad i Böcker, Tyckt, Väder

Solen skiner, det mulnar till och rätt vad det är kommer det en staräur och så har det varit de senaste dagarna. Man kan aldrig vara säker på att inte få en snöby eller en hagelskur över sig när man går ut.

josaI lördags fick jag låna Josas bok av en granne och i söndags satte jag mig tillrätta och läste nästan halva boken. Sedan ville jag vila och satte på TV:n och där gick filmen Adam och Eva, filmen med Björn Kjellman och Josefin Nilsson. Jag har sett den förut och nu hamnade jag någonstans i mitten.
Josefin berättar i boken om tiden då den där filmen spelades in och hur illa hon for av det destruktiva förhållandet hon just då hade med ”skådespelaren”, som Marie väljer att kalla honom. Hans svartsjuka över Josefins framgångar gjorde att han på alla tänkbara sätt försökte knäcka henne.

Igår läste jag ut boken, men innan jag gjorde det städade jag städskåpet, för det ska ju vara rent där också  och sedan gick jag ut på en promenad. Vädret var lika lynnigt  då som i dag. Det blåste hemskt och snöflingorna yrde då och då, men jag gladde mig åt alla vackert blåa gräsmattor.IMAG2294Jag hade tänkt gå in på Apoteket och beställa medicin, men där var det stängt, för de håller på att flytta till Donnersgatan, så jag får lugna mig några dagar.
IMAG2293När jag kom hem satte jag mig tillrätta och läste, tog en kaffepaus och läste sedan igen tills boken var slut. Egentligen kunde den lika gärna ha hetat Marie´s bok eller Ainbusk´s bok för den handlar lika mycket, eller kanske till och med mer om Marie, som om Josefin och den speglar hela Ainbusk´s karriär.
Jag läste någonstans en recension där man skrev att boken är skriven med hjärteblod och det är den verkligen. Kärleken mellan Marie och Josefin och deras och de andra syskonens kamp för att klara uppväxten i Scener ur ett äktenskap, som Marie väljer att kalla deras familjesituation, är otroligt starkt och öppenhjärtigt beskriven. Jag grät flera gånger!

Klockan var över åtta innan jag läst färdigt, så jag missade början på Vem bor här, men det programmet kan man ju se i repris eller på SvtPlay.

 Dagens ordspråk:
Kärlek är som att äta soppa med gaffel, man får aldrig nog.

Jag skulle ju berätta om Folk med ångest….

av Ingrid, publicerad i Böcker

…och då syftar jag inte alls på coronaviruset och den ångest tankarna på den ger många människor, nej jag talar om en bok av Fredrik Backman som har just den titeln, Folk med ångest.

Jag har läst en hel del av honom tidigare; En man som heter Ove, Min mormor hälsar och säger förlåt och Britt-Marie var här och tyckte om de böckerna, så jag hade vissa förväntningar på den här boken också och i början var jag väldigt road, men någonstans går han över gränsen och det blir bara tjatigt och rörigt. När jag läst ungefär hundra sidor, sa jag ”Neej!” och slog ihop boken.

På framsidan av mitt exemplar står det Snart på Netflix och på baksidan att tv-serierättigheterna köpts av dem. Det ska bli spännande att se vad de kan göra av den här romanen som presenteras som Fredrik Backmans bråkigaste roman hittills. Svd presenterar den som ”En saga för kantstötta vuxna”.

Jag tog mig en promenad efter lunch och det var inte speciellt trevligt ute, för även om solen glimtade till lite då och då så blåste faktiskt massgaisten , så det blev bara en vända Konsum tur och retur och där kunde jag konstatera att någon brist på varor är det inte i Klintehamn i alla fall. Jag tror inte att man behöver hamstra vare sig toapapper eller pulversoppor.

När jag kom hem var jag lite flitig i köket ett tag.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och en bit nygräddad sockerkaka.

Nu är den slut….

av Ingrid, publicerad i Böcker, Matprat

…serien baserad på Elena Ferrantes bok nr två i Neapelkvartetten, Hennes ny namn. Jag såg de två sista avsnitten igår eftermiddag. Nu hoppas jag givetvis att man kommer att fortsätta filmatiseringen med bok nr 3 och i väntan på det, ska jag läsa den en gång till:

Elena stöter under ett författarframträdande på Nino Sarratore som hon i hemlighet varit förälskad i under hela sitt liv. Lila har efter sitt misslyckade äktenskap börjat ett nytt liv med Enzo Scanno och bor med honom och sin son Gennaro i en förstad till Neapel. På kvällstid lär sig Lila allt hon kan om datorer och programmering för att på så sätt skapa sig en ny och bättre tillvaro.

Lila och Elena försöker var och en på sitt sätt navigera genom det italienska 70-talet med all dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Båda känner sig vilsna i den moderna världen och söker sig till varandra. Elena befinner sig i ett vägskäl i sitt äktenskap och Lila blir på nytt hennes förtrogna.

I dag då? Det regnar och regnar, så jag lär hålla mig inomhus. Tvättmaskinen har varit duktig och klarat av en omgång tvätt, som jag ska gå och hänga upp nu och sedan har jag funderingar på att baka lite. Jag hade tänkt göra schackrutor och blev stärkt i mina funderingar när jag kom in på Znogges blogg, för vad hade hon bakat och lagt ut en bild på? Jo schackrutor!

Dagens ordspråk:
Den som tala illa om andra i din närvaro, talar illa om dig i din frånvaro.

Nu får jag…

av Ingrid, publicerad i Böcker, Vårtecken

…väcka liv i mitt vilande HBO-abonnemang snart, för den 10 februari släpps fortsättningen av Elena Ferrantes historia om Elena och Lila.

De nya avsnitten hämtar handlingen från den bok som i svensk översättningen har titeln ”Hennes nya namn” och den håller jag just på och läser (för andra gången). Jag var ju tvungen att friska upp minnet om vad som hände efter Lila och Stefanos bröllop, som slutade så olyckligt. Jag jag ser verkligen fram mot de nya avsnitten.

I dag är det en solig och fin dag och inte så hemskt blåsigt, så jag ska ta mig en promenad, åtminstone Konsum tur och retur. Det är lite som behöver fyllas på. Jag är inte så vacker precis med mitt plåster, men jag tror att de släpper in mig i alla fall.

Ännu ett vårtecken! Några sekunders morgonsol in genom köksföstret som vetter åt öster. Det är härligt med reflexer!

Jag sov gott i natt också, men vaknade vid två-tiden av att jag frös, men det var ju lätt avhjälpt. Jag låg en stund och funderade på om jag möjligen hade feber, men så somnade jag ifrån alltihop och vaknade pigg och nyter när mobilen pep.

Dagens ordspråk:
Lögnen kräver ett gott minne.

Trevlig torsdag!

Det blåser friska vindar….

av Ingrid, publicerad i Böcker

…men jag har trots det varit ute en vända till fots. Jag tog vägen genom skogen och till Konsum tur och retur i rask takt, men när jag kom runt hörnet vid Konsum höll jag på att flyga iväg. Det var attans vad vinden tog i.

Igår eftermiddag satte jag mig och läste fortsättningen om Elena och Lila.

Efter det dramatiska slutet på bröllopet åker Stefano och Lila på bröllopsresa till Amalfi och redan i bilen på väg dit är ett präktigt gräl igång, som slutar med att Stefano ger henne en örfil och på bröllopsnatten får hon genomlida en regelrätt våldtäkt.

När de återvänder hem från Amalfi kommer Lila insvept i en sjal som döljer ett blått öga, en sprucken läpp och armar fulla av blåmärken. Stefano har försökt kuva henne, men han har lyckats dåligt, för hon var fortfarande lika stursk.

De ordnar en fest för vännerna när de varit hemma ett tag, men  Elena är inte medbjuden. ”Varför?” frågar hon sig gång på gång, men hon får förklaringen när hon träffar Lila. ”Jag ville inte att du skulle se mig så här”, säger hon och sakta växer sig deras vänskap allt starkare igen. Så stark att Elena får ett rum i den fina lägenheten där Stefano och Lila bor och där får hon sitta och plugga i lugn och ro. Och nu får hon läslusten tillbaka efter att ha skolkat från skolan under en lång tid.

Jag måste nog läsa några kapitel i dag också!

Dagens ordspråk:
Med en bra början är halva jobbet gjort.

Överraskning

av Ingrid, publicerad i Överraskning, Böcker, Matprat, Tacksamhet

Det skramlade till hemskt i brevinkastet och dunsade hårt i golvet! Vad i hela friden kan det vara? Jag gick genast och tittade efter och det var en trevlig överraskning från Postkodlotteriet.

Kokböcker kan man aldrig få för mycket av

För första gången sedan Åke gick bort har jag kokat en fläsklägg och gjort rotmos i dag och när jag ändå var i farten, så blev den en kytsneipå också.  Jag ville utnyttja det goda kokspadet. De här rätterna klarar jag utan kokbok, men annars gillar jag att kolla olika recept när jag ska göra någonting. Det är aldrig fel med lite ny inspiration.

Åke älskade rotmos. Han ville helst ha rotmos varje dag och han åt den kall som smörgåspålägg, så jag har kokat många grytor rotmos i mitt liv. Ibland fuskade jag och köpte rotmos på rulle och den var också god, påstod han. Nu har jag alltså inte ätit rotmos och fläsklägg sedan januari 2012, så det var verkligen nymodigt och väldigt gott. Jag har smakat av och smakat av så rejält, så jag tror inte att jag behöver någon kvällsmat egentligen, men en liten portion av den ena eller andra sorten blir det nog i alla fall.

Och förrådet har blivit städat och de stackars pelargoniorna står nu i en låda utan jord i förrådet under trappan. Nu får vi se om de behagar överleva vintern där. Jag var väldigt nöjd med mig själv när jag städat färdigt och öppnade dörren och tittade in en extra gång, när jag gick förbi där då jag skulle gå till soprummet med komposten, för jag ville ta en extra titt på tjusigheten.  😉

Trevlig fortsättning på dagen!

Fantasilöst?

av Ingrid, publicerad i Böcker, Resor

Det är soligt och fint sommarväder i dag också, men nu (11.10)) när jag kollade på termometern, är det faktiskt bara 20º i skuggan. Jag satt ute på terrassen en stund och löste korsord och där var det så gassigt, så det var riktigt skönt att gå in i svalkan ett tag. Jag får nog ta och fälla upp parasollet om jag ska kunna sitta ute och läsa.

Jag hamnade vid datorn efter frukosten också, för jag skulle lämna in ett referat till helagotland.se från vårt studiebesök i Svenskbygården och när det var klart kollade jag hur läget är inför Tui´s direktflyg i höst från Visby till Sicilien. Fullbokat eller? Nej, det finns ännu platser kvar och priserna har sänkts lite.

Jag har ju gått och funderat och funderat på om jag ska eller inte ska åka, men i dag slog jag till. Jag orkar inte gå och vela längre och det blev Villa Giardini i år också. Det kan tyckas fantasilöst, men jag gillar det hotellet. Det är skönt att inte behöva gå till stranden och få sand mellan tårna, utan man kan bara gå ut i trädgården och lägga sig vid poolen under ett träd. Och så ligger det så bra till med lagom promenadavstånd till Recanati och bara backen ner till strandpromenaden, hamnen och restaurangerna.

Nu är det dags för Nora Roberts att få roa mig en stund innan det är dags för lunch. Innan gryningen heter boken, som jag också köpte på Kupan. Hoppas att jag inte har läst den också förut!

Dagens ordspråk:
Det är inte guld allt som glimmar