Fula flickor

Jag läste ett så intressant kåseri av Åsa Karlsson i dagens GA. Rubriken på kåseriet är: Fula flickor borde få ta mer plats i böckerna och det handlar bland annat om Elena Ferrantes roman ”De vuxnas lögnaktiga liv”. Jag har läst boken och den står i min bokhylla, men att den blivit en Netflix-serie har gått mig totalt förbi. Den 23 januari 2023 släpptes den och jag har kollat – Jodå, den finns med i mitt utbud också, så den ska jag se.

Elena Ferrantes böcker ur Neapelkvartetten filmades av HBO 2018 och de gick i tre säsonger med totalt 24 avsnitt. 2020 bokade jag ett tillfälligt abonnemang hos dem för att få se den och den var verkligen jättebra. Speciellt den sista delen, där helt fantastiska bilder på människorna i Neapel, fängslade mig. Elena Ferrante och hennes filmare är definitivt inte rädda för att skildra fula flickor och fula människor.

Åter till Gotland! I dag skiner solen igen och jag ska ta en vända upp till kyrkogårdarna, för igår var jag och köpte några penséer som jag ska komplettera med på gravarna. Jag ska spraya gravstenarna med stentvätt mot mossa och lavar också, för det börjar behövas. Det ska var 10-12 grader varmt när man gör det, så det borde passa bra nu.

Trevlig tisdag!

Glad måndag!

Jag kom iväg ut på en promenad igår efter lunchen och tanken var att jag skulle gå runt Warfsholmen, men jag fick ändra i planen när jag kommit ner till samhället och ta en vanligt Klinterunda i stället. Anledningen var att jag fått för mycket kläder på mig, så det blev alldeles för varmt för att gå någon längre sträcka. Jag fick vända hemåt igen!

Felbedömingen berodde på, att när jag satt ute i solen och läste en stund på förmiddagen, blåste det så kallt att jag fick gå in och sätta mig i stället och det hade jag i minnet när jag skulle gå ut på min söndagspromenad. Inte kunde jag tro att jag skulle beklaga mig över att det var för varmt!

Bloggvännen Carita tycker ju att vi ska muntra upp oss på måndagarna med någon trevlig bild, så här kommer de jag tog i går i Vallekvior (Nunneörten) och längs Barkan. Nu står verkligen blåsipporna, i alla olika färgställningar, i sitt flor och vitsipporna har också börjat blomma. Det är fantastiskt vackert!

Nu kan man verkligen frossa i sippor av olika kulörer.

Den här måndagen började med blå himmel och solsken, sen mulnade det till ett tag, men nu viid 10-tiden ser det rätt skapligt ut. Vi får väl se hur dagen artar sig. Jag har börjat förmiddagen med att plantera om några av krukväxterna och två av pelargoniorna har fått större krukor. Nu är de så stora så jag får ställa dem på köksbordet, för de får inte plats i fönstret längre.

Ha en Glad Måndag!

Jag valde städning

Det blev ingen promenad i går trots att det blev riktigt soligt och fint, utan jag satte igång med fönsterputsning och gardinbyte i vardagsrummet i stället och ingenting går fort nu för tiden, så när jag var färdig kände jag mig nöjd med dagens motion. Fönsterputsningen ut- och invändigt klarar jag med en hjälp av en pall, men gardinerna kräver många klätterturer på hushållsstegen.

Jag ringde till Bosse också och beställde jord, så när han ändå skulle åka och handla, köpte han tre säckar och kom hit med dem till mig. I morgon ska jag gå till Suderviljan och köpa en omgång penséer till. Man måste ju passa på på måndagarna när vi pensionärer har rabatt.

På kvällen såg jag först på Underdogs och de där små taxarna som är med är så söta. Velvet ser precis ut som vår tax Ruff, som vi hade när jag var barn. Taxkampen går vidare och jag är säker på att en av dem kommer att vinna. Sedan såg jag ett avsnitt av Shetland, så jag slapp reklam fram tills det var dags för avslutningen på Let´s Dance. Jag hade trott att Rickard Sjöberg skulle dominera i den tävlingen, men han låg risigt till igår och fick duellera. Fast duellen vann han och får vara med nästa vecka också.

Det är en ganska fin söndagsförmiddag med lite soldis och så där runt 10º, men det blåser förstås, men i morse….

….var det ganska vindstilla och jag satt faktiskt ute och drack morgonkaffe för första gången i vår. Så nu är den premiären också avklarad.

Nu ska jag gå ut och sätta mig och läsa en stund och när söndagslunchen är avklarad får vi se vilken kurs jag tar. Blir det Klinteberget eller Warfsholmen?

Trevlig söndag!

Fin bil & Minnen från en Stainstäunsdag

Jag brukar ju kalla Golfen för ”skitbil” när jag är arg på den, men nu ska jag inte använda så fula benämningar på den på ett bra tag, för nu står den i garaget, inte bara med sommardäcken på, utan glänsande ren och fin också. Edoardo och hans Matilda gjorde ett gott jobb igår, medan jag satt i köket på Stenstugu och pratade med Eva. Det blev minsann inte bara däckbyte, utan full service med rengöring både in och utvändigt. Tack ungdomar!

I dag är det lördag igen och även den är mulen fast det har ljusnat lite i alla fall, så jag kanske tar mig en promenad fram på dagen. Eller också ska jag ge mig i kast med att byta gardiner i vardagsrummet? Det tål att fundera på!

Enligt Allnakku ska vi fira Staintäunsdagen i dag: Det är en stor konst att lägga en staintäun, en stengärdsgård, så att den blir stadig. De vackraste stengärdsgårdarna finns på Fårö och på södra Gotland. På Sudret säger man dock stainvastar.

Förr åkte vi ut på Sudret varje vår, men nu blir det inte så ofta, men det är verkligen vackert där med alla stainvastar.

De här bilderna tog jag på en söndagsutflykt som Åke och jag tog den 26 april 2008, och den gick till den södra delen av ön, närmare bestämt till Hoburgen och Kättelviken, där jag hoppades får se blommande våradonis. Vi hade givetvis planerat att äta lunch på Majstregården, men de hade inte öppet så tidigt på året, så vi åkte vidare till Burgsvik och Folkeryds konditori,där vi fick oss lite till livs innan vi åkte hem igen.

I Hemse blommade körsbärsträden

Trevlig lördag!

Påsklunchen och Fem fredagsfrågor

Gårdagens påsklunch på Suderbys var väldigt trevlig och välsmakande. Vi var 25 st SPF:are som samlades runt borden i den vackra matsalen som kallas Utsikten. På buffébordet fanns allt man kunde önska sig. Uppmaningen från värdinnan var, att vi skulle äta långsamt och inte blanda för mycket på tallrikarna, utan hellre gå och fylla på dem många gånger. Det var ett gott råd, som vi följde. Lunchen avslutades med kaffe och en god påskbakelse och då var vi mer än mätta.

Vi satt kvar ganska länge och pratade och tittade ut på utsikten mot golfbanorna, där man höll på med diverse arbeten inför vårsäsongen, men till slut var det dags att lämna Suderbys för den här gången.

I dag är det fredag igen och här kommer mina svar på elisamatildas fem fredagsfrågor, som den här vecka handlar om antingen eller:

1.En röra under sängen eller i garderoben? Under sängen har jag nog en och annan dammråtta, men absolut ingen röra. Garderoben kan nog ”vän av ordning” ha en och annan åsikt om.

2.Bo i varmt klimat eller ett med alla årstider? Mera vår och sommar och mindre höst och vinter vore perfekt.

3.Vinna på lotto eller få ditt drömjobb? Absolut drömjobbet!

4.Böcker eller tidningar? Jag kan inte se att det ena utesluter det andra.

5.Vara ärlig eller tänka på den andres känslor? Man ska vara ärlig och tänka på den andres känslor.

Och vad ska jag göra den här fredagen då? Jag ska börja med att ”påska av” och sedan ska jag åka till Stenstugu en vända på förmiddagen, för yngsta barnbarnet Edoardo har lovat att byta däcken på Golfen. Det börjar ju bli hög tid för det nu, för i morgon är det den 15 april och några halkproblem kan jag inte skylla på om jag skulle bli stoppad för att jag kör med dubbdäck.

Väderrapporten: Mulet och väldigt grått, men vindstilla och 10º och så verkar det ska fortsätta i dag.

Trevlig fredag!


Vadå gymnasiet?

Dagligt skrivförslag
Beskriv något du lärde dig på gymnasiet.

Jag är så gammal så jag har ju inte gått på gymnasiet, men jag gick på läroverket och tog realexamen och det motsvarar väl ungefär gymnasiet, det innebar i alla fall 9 års skolgång.

Ett nytt ämne för mig på läroverket var tyska. I folkskolan hade jag bara läst engelska. Det började vi med i klass 5 och då i form av brev- och radiokurs. Jag antar att det inte fanns några lärare i folkskolan som var utbildade i engelska. Först genom 1955 års undervisningsplan för folkskolan blev engelska obligatoriskt skolämne.

På läroverket hade vi hade en väldigt duktig lärare i tyska, som jag förgäves har försökt komma ihåg namnet på. Jag minns till och med var han bodde, men namnet? Jag förmodar att vi hade en grammatikbok, för den tyska grammatiken är knepig, men det jag minns väldigt tydligt är det häfte, där vi fick anteckna en massa grammatikregler. och långa ramsor med ord, i dag oklart varför. Efter drygt 65 år, under vilka jag i princip inte använt tyskan alls, förutom ett och annat ord, sitter en del av ramsorna fortfarande kvar.

De här substantiven i maskulinum fick vi anteckna i vårt grammatikhäfte : der Bär, der Bauer, der Christ, der Fürst, der Gesell, der Graf, der Held, der Herr, der Hirt, der Mensch, der Spatz, der Tor . Jag minns dem, men jag vet inte varför jag lärt mig dem. De styr väl någonting antar jag, eller ska böjas på något speciellt sätt. Men vad och hur?

Att de här prepositioner: An, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor och zwischen, styr både ackusativ och dativ har jag i alla fall lyckats klura ut.

Ingen kunskap är tung att bära och den tyska som jag fick lära mig på läroverket kanske inte gjorde mig till tysktalande, men det har varit roligt både att förstå en del och även kunnat säga ett och annat ord de gånger jag varit i Tyskland. Och så var det ju den tjusige Rudi Brede ♥. När jag träffade honom var det bra att ha läst tyska! ♥

Men jag lärde mig mer än tyska på läroverket: På klassfesterna lärde jag mig att dansa och att pussa pojkar och så lärde jag mig röka. En olat, som jag sedan höll på med i nästan 20 år, innan jag la av med det.

Nu är jag ren och väldoftande….

…och nu återstår det bara att föna till håret, sen är jag redo för dagens begivenhet – SPF:s påsklunch på Suderbys. Det blir en bra avslutning på 2023 års påskvecka, men ännu är det en stund tills vi ska åka.

Det är en ganska grå torsdag, men molnen har börjat lätta lite i alla fall. Fast det blåser!! Igår gick jag iväg till Suderviljan igen, för i höstas kastade jag mina väggamplar, för de hade blivit så fula efter många års användning. Det hade jag ju glömt bort totalt och inte förrän jag stod där med mina penséer redo för plantering och inte kunde hitta dem, kom jag ihåg det. Men Suderviljan kan man lite på, där fanns det nya att köpa. Nu hoppas jag att de här små penséerna ska trivas och växa till sig.

Så mycket mera blev det inte gjort igår, förutom att jag tog vara på lite tvätt, för jag känner ännu av tisdagens övningar, så jag tar det lite lugnt. Eter lunchen satte jag mig ute och läste en stund, men det blev inte så länge, för det blev för kallt i vindbyarna. Jag fick flytta in.

Just nu läser jag Kate Quinn´s bok Roskoden, en mastodont på 630 sidor. Boken handlar om tre kvinnor, Osla, Mab och Beth, som kallas till den hemlighetsfulla egendomen Bletchley Park mitt ute på den engelska landsbygden. Året är 1940 och där tränas de, tillsammans med Storbritanniens främsta hjärnor, för att knäcka de tyska militära koderna. Boken är väl ingen större litterär upplevelse, men lättsam underhållning för stunden och det behöver man ibland. Men den gjorde mig lite fundersam?

Mycket kändes så bekant i början och ändå inte, men efterhand kom jag på att jag för många år sedan, närmare bestämt 2012, såg en engelsk tv-serie som hette Bletchley Circle och även om den inte handlade om samma tjejer och serien utspelade sig på 50-talet, har personerna i tv-serien samma bakgrund som Osla, Bab och Beth, de har varit kodknäckare på Bletchley Park.

Trevlig torsdag!