Månad: december 2021

Nu behöver jag hjälp igen!

av Ingrid, publicerad i Korsord

Det har varit en grå och regntung onsdag med en 4-5 plusgrader och ingenting som lockat till uteaktiviteter direkt, men trots det tog jag en promenad ner till Konsum på förmiddagen. Nu har i stort sett all is försvunnit, så nu är vägar och trottoarer lättframkomliga igen och det var riktigt skönt med lite frisk luft. Anledningen var annars att jag skulle ha frimärken till julkorten jag skrev igår, så nu är de på väg runt om i landet. Hoppas jag!

Egentligen hade jag tänkt strunta i julkort i år, men så kom en liten granntös som sålde jultidningar och för att jag skulle köpa någonting av henne valde jag en sats julkort. De är kanske inte så roliga precis, men det är ju tanken som räknas.

När jag var hemma igen var det nästan dags för lunch och efter den bakade jag mazariner. Det är lite pyssligt och många moment, men nu är det gjort i alla fall.

De fick godkänt!

Hjälp!

Det är onsdag i dag och då tar frukosten lite längre tid än vanligt, för det är flera trevliga kryss som ska klaras av, men i dag fick jag ge upp Lyckokvadraten, för det är två ord som jag inte lyckats lösa: 28 vågrätt och 21 lodrätt.

Jag hade först parasit på den där springmasken, men det fick jag sudda bort, för det var nog fel. Nu har tidningen legat på bordet hela dagen, men det har inte hjälpt. Jag kan inte komma på det.

Uppdaterat 18.22: Frågar man i bloggen får man svar och Monica fixade det. Det ska vara NEMATOD och APTERA. Tack Monica!

Dagens ordspråk:
Den som inte unnar sig själv något unnar inte heller någon annan.

Trevlig onsdagskväll!

Ingrid 11 år…

av Ingrid, publicerad i Hälsan, Nostalgi

..sydde den här bonaden och nu har jag satt upp den med fyra häftstift i dagens header. Den är med andra ord 70 år och den ”lever” fortfarande och har varit framme varje jul sedan 1951, ibland uppsatt på en vägg och ibland liggande på något bord eller hylla som duk. Mönstret var tryckt på tyget och brodergarnet fick jag välja själv ur mammas sylåda och då blev det så här.

Det var viktigt med julbonaderna när man skulle julpynta. På Stenstugu hade vi några gamla fina pappersbonader som man fick lappa och laga med tejp för att få dem att hålla ihop. Motiven var typ ”Jenny Nyström” och när helgerna var över rullade man försiktigt ihop dem i hopp om att de skulle gå att använda en gång till, men till slut fick man kasta dem. Desto roligare då, att min gamla bonad finns kvar som ett minne från en svunnen tid.

Ett litet minne från julen 1972:

Krister är född den 22 december och hemma på Stenstugu hjälpte Åkes syster Natalie till att ta hand om hushållet medan jag låg på BB, för även om jag förberett det mesta, var Eva bara 11 år och Bosse 9 och maken kunde i värsta fall skala potatis (förlåt Åke), så de behövde hjälp. Och så skulle det sista av julpyntet fram. Alla pinglor och bonader skulle ännu sättas upp. Dagen före julafton kom Åke och Eva och Bosse och hälsade på oss på BB. Och den stora frågan från dem var: ”Var har du häftstiften?”

Det är 5 plusgrader och regn den här tisdagen, så i dag är det bäst att hålla sig inomhus. Jag strök juldukarna igår och la på dem och plockade fram lite annat pynt också, så nu är det i stort sett golven som behöver få sig en omgång och i dag gav jag mig på badrummet.

Igår fick jag ont i ryggen när jag gick här och pysslade, men i dag har det gått riktigt bra. Man får ta en paus då och då så funkar det. Nu är det snart dags för lunch och sen tror jag att jag ska ta och skriva några julkort, så att jag kan få iväg dem i morgon.

Dagens ordspråk:
Underverk sker bara för dem som tror på dem.

Trevlig tisdag!

Glad Lucia!

av Ingrid, publicerad i Lucia, Odvalds

Jodå, jag satt framför tv:n klocka sju i morse med min kaffekopp och lussebulle och fick njuta av Luciamorgon från Tällberg. Det var elever från Musikkonservatoriet och en barnkör i Falun som stod för luciatåget och allt var vackert och välregisserat. Kanske lite för väl regisserat och stelt i min smak, men visst var det stämningsfullt.

Ute ljusnade det mer och mer, ytterbelysningen och julgranen släcktes och över hustaken kunde man ana att en sol var på väg upp och den finns fortfarande kvar nu vid 10-tiden, även om molnen tätnat igen.

Jag var ute på en kort promenad igår och det var inte speciellt trevligt. Trots ordentliga broddar så kändes det som om man satte, om inte livet, så i alla fall handleder och lårbenshalsar på spel. Miljömässigt är det bra att halkbekämpningen på Gotland är saltfri, men det finns verkligen nackdelar också. Förhoppningsvis blir det så milt nu i början av veckan så att all is smälter bort.

I dag ska jag plocka fram juldukarna och stryka dem och jag kanske lägger på dem nu på direkten och jag kanske rent av släpper loss en och annan tomte också. Pensionärsbrådskan gör att jag nog inte kan vänta tills dagen före julafton, som alltid var dagen för julpyntning förr i tiden.

Julklappsinköpen är också en sak jag tänkt mig klara av den här veckan. Jag har alltid varit sen med det, men jag satt faktiskt och klickade hem ett par stycken i går kväll.

Dagens ordspråk:
Ett barn kan leda en häst till vatten, men hundra man kan inte tvinga honom att dricka.

Ha en fin luciadag!

Tredje Advent

av Ingrid, publicerad i Advent, Nostalgi, TV

Kölden biter i advent
och vårt tredje ljus blir tänt.
Gud bevare alla frusna,
ge dem värme, låt det ljusna.

/Britt G Hallqvist

Det är en grå söndagsmorgon med ett par plusgrader den här tredje söndagen i advent. Jag sov ganska länge och gick inte upp förrän vid halvnio-tiden, men nu är morgonkaffet avklarat och det sista GA-krysset också, så nu är jag redo att möta dagen.

Jag har inte sett Så mycket bättre på några veckor, men igår måste jag ju göra det eftersom Marie Nilsson Lind skulle vara med och jag måste säga att Så mycket bättre kan det inte bli, åtminstone om man tänker på hennes insats.

Jag vet inte om jag börjar bli gammal och sentimental, men tårarna rann när jag hörde hennes vackra version av Daniels Adams Ray´s Somewhere in Stockholm. Marie berör mig alltid och det räcker med att jag ser henne så får jag en klump i halsen. Hon utstrålar så mycket sorg och vemod, att jag mer än väl förstår hennes uttalande om att hon är för känslig för det här livet och så var det nog med ”Josa” också. Och ändå har de skänkt oss så mycket glädje och så många glada skratt.

Ha en fin Adventssöndag!

Truten Snuten!

av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Matprat, Nostalgi, TV

Jag tycker att årets julkalender på teve En hederlig jul med Knyckertz är riktigt trevlig och när jag googlat lite på familjen Knyckertz har jag förstått att det finns en hel serie böcker om den. Jag har ju inte haft någon anledning att läsa barnböcker på många herrans år, så det här var något alldeles nytt för mig. Familjen består av pappa Bove, mamma Fia, dottern Ellen Kriminellen och så lilla Ture som är den enda som urartat, för han kan inte ens ljuga och man anlitar en terapeut som ska försöka göra även honom kriminell. Det finns en hund i familjen också och den heter Snuten och så fort Snuten skäller ryter någon: ”Truten Snuten!”

Ja, mycket teve blir det och jag har just sett en miniserie på Netflix, som jag kan rekommendera Clickbait heter den och utan att avslöja alltför mycket, så visar den vad som kan hända när man inte riktigt vet vad man håller på med.

Jag ser dock annat än serier och filmer på Netflix och just nu går den danska serien Krönikan på Axess och den kan jag ju inte motstå även om jag sett den flera gånger. Krönikan är en av dansk tv:s största framgångar. I likhet med Matador är det en dramaserie som utspelas mot en historisk verklighet. Mellan 1949 och 1974 får vi följa fyra personer och deras liv.

I de avsnitt jag sett den senaste tiden håller en av huvudpersonerna på att utveckla tv-apparater och det är kul att följa resonemanget runt den nymodigheten. Med facit i hand är det svårt att förstå att man var så tveksam. 1953 televiserades drottning Elisabeths kröning och det var nog något som fick fart på utvecklingen.

Se så slaskigt vi har det i dag!

Jag minns att det fanns några här i samhället som hade teve när jag var tonåring. I huset till höger på bilden ovanför till exempel hade man en och den var så smart placerad att man kunde stå ute på gatan och titta in genom de stora fönstren.

Om de inte hade sin apparat på kunde man gå till Vibergs Värdshus, för där fanns det också en och om man hade tur lyckades Valter ställa in antennen så att det gick att se annat än flimmer och snöande.

På Stenstugu fick vi vår första tv 1962, en stilig inredningsdetalj där tv:n var inbyggd i ett skåp med dörrar, som man kunde stänga till när den inte användes.

Det har varit en rätt solig och fin lördagsförmiddag med nästan tre plusgrader och egentligen skulle man ju tagit sig en promenad, men det är så blött, moddigt och isigt på trottoarerna så det var inte alls lockande. Jag tog en tur med bilen på förmiddagen i stället, för jag hade några ärenden att uträtta.

Gai Pad Metmuang
Det blev thai till lunch i dag också och så här mycket hade jag kvar när jag var mätt. Det räcker mer än väl till söndagslunch.

Dagens ordspråk:
Nu ska vi komma överens om att inte trampa varandra på tårna, sa tuppen i spiltan till hästen.

Trevlig lördag!

Fem en fredag v49: Antingen eller

av Ingrid, publicerad i Jul

Nu ska tydligen snön bort igen, för i dag är det vackra vintervädret försvunnet, det är ett par plusgrader, mörkt och dystert och på radion varnar man för svåra förhållanden på vägarna. På sina håll lär trafiken gå i 20km/tim och det finns vägsträckor som är nästan ofarbara. På våra vägar här på Odvalds ser det riktigt såphalt ut.

Här kommer mina svar på elisamatildas fem fredagsfrågor:

  1. Ta sönder ett pepparkakshus eller ett hus gjort av lego, och varför? Om jag nu måste ha sönder något hus föredrar jag ett pepparkakshus och hoppas att det smakar bra.
  2. Egenbakade eller köpta pepparkakor, och varför? Jag har inte bakat pepparkakor sedan barnen var små. Kanske mest för att jag inte gillar pepparkakor så mycket, men jag brukar köpa en liten förpackning, bara för att det hör julen till.
  3. Insnöad med din närmaste granne eller insnöad ensam, och varför? Jag skulle inte ha något emot att vara insnöad tillsammans med min närmaste granne, men förmodligen sitter jag ensam.
  4. En grön jul eller en regnig jul, och varför? En grön jul känns nog trevligare än en regnig och nog är de flesta jular gröna. Så var det 2020 också, men på juldagen fick vi ett litet lager vitt.
  5. En plastgran eller riktig gran, och varför? Jag har bara en liten bordsgran i plast, mest för att det är behändigast när man bara har en liten lägenhet, men så länge vi bodde på Stenstugu var det självklart att det skulle vara en ”riktigt” gran till jul. Plastgran var näst intill otänkbart.

Dagens ordspråk:
Den som trampar på räfsan får slag av skaftet.

Trevlig fredag!

I dag är det dags…..

av Ingrid, publicerad i Matprat, Traditionellt

….att lägga lutfisken i blöt och att brygga dricka, om den ska bli färdig till jul, för det är sånt man enligt gammal god tradition ska göra på Anna-dagen. Fast sånt bekymrar inte mig längre, utan i stället har jag ägnat mig åt bakning i dag och det blev två sorters kakor och så har jag satt en chokladbrödsdeg, som ska bakas ut i morgon.

Kanelkubbar och nötkakor

Det är inga märkvärdiga kakor, men de hör julen till för mig i alla fall. Kanelkubbarna är efter ett gammalt recept från moster Greta och nötkakorna är enligt mammas recept, sen blir det då chokladbröd och det receptet kommer från farmor Ebba. Mazariner hade jag också tänkt göra, men äggen tog slut, så innan jag kan baka dem måste jag till Konsum och handla igen.

Det är lite gråare väder i dag och det blåser, men än så länge är det uppehåll i alla fall, så nu tror jag att jag ska ta mig en promenad ner på samhället och då kan jag ju passa på att köpa hem de där saknade äggen.

Dagens ordspråk:
Man får inte säga vad man vill, men man får tänka det.

Trevlig fortsättning på torsdagen!