Ingrid 11 år…

..sydde den här bonaden och nu har jag satt upp den med fyra häftstift i dagens header. Den är med andra ord 70 år och den ”lever” fortfarande och har varit framme varje jul sedan 1951, ibland uppsatt på en vägg och ibland liggande på något bord eller hylla som duk. Mönstret var tryckt på tyget och brodergarnet fick jag välja själv ur mammas sylåda och då blev det så här.

Det var viktigt med julbonaderna när man skulle julpynta. På Stenstugu hade vi några gamla fina pappersbonader som man fick lappa och laga med tejp för att få dem att hålla ihop. Motiven var typ ”Jenny Nyström” och när helgerna var över rullade man försiktigt ihop dem i hopp om att de skulle gå att använda en gång till, men till slut fick man kasta dem. Desto roligare då, att min gamla bonad finns kvar som ett minne från en svunnen tid.

Ett litet minne från julen 1972:

Krister är född den 22 december och hemma på Stenstugu hjälpte Åkes syster Natalie till att ta hand om hushållet medan jag låg på BB, för även om jag förberett det mesta, var Eva bara 11 år och Bosse 9 och maken kunde i värsta fall skala potatis (förlåt Åke), så de behövde hjälp. Och så skulle det sista av julpyntet fram. Alla pinglor och bonader skulle ännu sättas upp. Dagen före julafton kom Åke och Eva och Bosse och hälsade på oss på BB. Och den stora frågan från dem var: ”Var har du häftstiften?”

Det är 5 plusgrader och regn den här tisdagen, så i dag är det bäst att hålla sig inomhus. Jag strök juldukarna igår och la på dem och plockade fram lite annat pynt också, så nu är det i stort sett golven som behöver få sig en omgång och i dag gav jag mig på badrummet.

Igår fick jag ont i ryggen när jag gick här och pysslade, men i dag har det gått riktigt bra. Man får ta en paus då och då så funkar det. Nu är det snart dags för lunch och sen tror jag att jag ska ta och skriva några julkort, så att jag kan få iväg dem i morgon.

Dagens ordspråk:
Underverk sker bara för dem som tror på dem.

Trevlig tisdag!

22 reaktioner till “Ingrid 11 år…

  1. Det är en riktigt fin bonad som lilla Ingrid gjort! Visst är det roligt när en del saker kan följa oss nästan hela livet. Det där med att man tejpade pappersbonader har jag också minne av! Det var inget slöseri då inte. Det där med häftstiften var roligt….
    Hälsningar med en önskan om trevliga helgdagar. Lena

  2. Så vacker bonaden är. Den är lika gammal som jag men i bättre skick 😁. Har en julduk som mamma sytt i samma material och den är ca 90 år och den är jag rädd om.
    Kramar från oss

    1. Jag förstår att du är rädd om den. Man får tänka sig för så att inte tvättar dem i onödan och kanske undviker att lägga dem i tvättmaskin.
      Kram

  3. Vilken fin bonad du sydde som elvaåring! Imponerande att se för det tålamodet och den noggrannheten har absolut inte dagens barn, varför vet jag inte. Vilken fråga att ställa när man besökte BB! Man kan bara skratta åt den 😀

    Kram och god tisdag!

    1. Det var inte lätt att erinra sig var jag hade de där häftstiften, men det löste sig och blev jul det året också. En jul som jag fick tillbringa på BB för Krister och jag fick inte åka hem förrän dagen för nyårsafton. Kram

  4. En sådan bonad är ju ovärderlig och ett måste att ta fram varje år, för att det ska bli jul! Jag kan riktigt se den lilla Ingrid, sitta böjd över handarbetet…
    Visst har man vissa saker man är speciellt fäst vid och det har ingenting att göra med dess värde eller utseende. Jag har ju min lilla (fula…) tomte, som jag fick när jag gick i första klass. Våra döttrar älskar också den tomten, sp den måste stå på byrån i hallen varje jul!
    Så duktig du är med städningen!
    Ha det gott, kram, Monica

    1. Och vi har en gammal sliten ljusstake på Stenstugu som plockas fram varje jul. Den är ett måste för att det ska bli riktig julkänsla.
      Det är de gamla tingen som betyder så mycket.
      Kram

  5. Så trevligt med din gamla fina bonad.
    När jag var 11 år kunde jag definitivt inte sy eller brodera. Redan då hade jag börja skolka från syslöjden.
    Men jag kunde väva mattor på mammas gamla vävstol, som stod i källaren och jag kunde såga ved.
    De gamla pappersbonaderna var verkligen ett måste på julen. Hade flera uppsatta när barnen var små.
    Kram/Kicki

    1. Jag hade ju en mamma som var jätteduktig, så hon lärde mig tidigt att brodera. Svärmor hade vävstol, men jag provade aldrig på det.
      Kram

  6. Så roligt att du har kvar din fina julbonad. Jag mins att min farmor alltid också hade pappersbonader och tal sist var det nästan bara tejp över hela bilden, men inget skulle kastas i onödan. Kram

  7. Vilken fin bonad sydd av dig som 11-åring!
    Jag vet att jag fick broderier i julklapp redan som liten, det var så då.
    Roliga minnen.
    Kram!

    1. Visst var det så. Eva har nog aldrig hållit på med vare sig sömnad eller broderier, men Bosse stickade och broderade också. Han broderade en kudde till sin farmor och minnestavlor till Edoardo och Gaetanos konfirmationer.
      Kram

  8. Så fin! Det fanns en bonad i mitt föräldrahem med en gris, som jag var förtjust i, men jag antar att någon av bröderna tog hand om den. Men en del saker betyder mer än andra…

  9. Jag har ett gäng bonader som jag fick i somras av min bror och svägerska. Bonader från vår barndom. Men i år blev det ju, av förklarliga skäl, inget pyntande.

    Kram

  10. Vilken fin julbonad, du kunde redan då!
    Älskar julbonader, både i tyg och i papp. Hade vi alltid i mitt hem.
    Tack för familjehistorian 😊.
    Onsdagskramar!

  11. Känner igen mycket här – traditioner, mat, pynt, städning osv var viktigt förr.
    Min mamma som snart blir 88 förstår inte alltid att jag och min syster inte hinner och orkar med allt. Detta betyder inte att julen inte är viktig för oss, men då jobbet kräver så oerhört mycket tid i dag blir det allt mindre tid för lugna julförberedelser, matlagning osv.

    1. Jag jobbade ju heltid i Visby under 15 år, så det där med tidsbrist inför julhelgerna känner jag mer än väl igen.

Kommentarer är stängda.