Månad: januari 2021

Årets första glada måndag

av Ingrid, publicerad i Böcker, Promenader

I dag är det en helt vanlig vardagsmåndag och en riktigt vacker morgon med lite lätt snö och en himmel där man ser blåa luckor bland molnen, men det är ombytligt och som man sitter och väntar på att solen ska visa sig börjar det snöa. Det är vinter!

Bloggvännen Carita tycker att vi ska uppmärksamma de lite tråkiga måndagarna med någon trevlig bild och jag nöjer mig med de jag tog på min söndagspromenad igår.

Jag hade egentligen tänkt gå Vallekvior och upp över Bönders, men det var alldeles för halt. Först gav jag mig iväg utan broddar, men när jag rappade till med ena foten redan innan jag ens kommit ut på vägen, vände jag och gick in och letade fram mina Yngsjöbroddar. Dem kan man lita på! De väldigt lätthanterliga och lätta att ta av och på när man ska gå in i någon affär, men de har en svag punkt bara och det är bandet man sätter runt hälen. Det har en tendens att gå sönder efter några år.

När jag fått på mig broddarna valde jag ändå att gå ner i skogen och ta en sväng på Barkan i stället för att gå på den hala asfalten. Är man rädd för att halka spänner man sig när man går och det är inte behagligt alls. Det blev en riktigt skön promenad i solskenet och det var tur att jag valde att gå ut på förmiddagen, för fram mot eftermiddagen mulnade det till igen.

På eftermiddagen satte jag mig och läste i min julbok; Alex Schulmann´s Överlevarna och den är riktigt bra. Jag tycker att han skriver väldigt fängslande och även om det här är en fiktiv historia, så har han nog hämtat mycket från sin barndom. Konkurrensen mellan syskon känns nog igen i många familjer och har man då föräldrar som utnyttjar de krafterna kan det bli förödande för gemenskapen syskon emellan.

Dagens ordspråk:
Ingen vet vad han förmår förrän han har försökt.

Ha en glad måndag!

Jullekars dag

av Ingrid, publicerad i Jul, Nostalgi

Det är ett helt underbart väder den här söndagsmorgonen och nu strålar solen från en klarblå himmel och det är alldeles vindstilla. Jag behöver väl inte ens nämna att det blir en promenad på förmiddagen.

”Månen vandrar sin tysta ban och frosten lyser vit på taken”  över Odvalds i dag kl 08:15 -2,5º

Idag är det enligt Allnakku Jaullaikars dag, eller på svenska Jullekars dag och förr lekte vi mycket på julen. Och med förr menar jag i första hand när jag var barn och vi lekte inte bara på julen utan på andra kalas också när släkten samlades.

Det var inte bara barnen som lekte, utan de vuxna var också med och de verkade ha minst lika roligt som vi barn. Vi Snottrade, lekte Packa pappas kappsäck, Ett skepp kommer lastat, Charader och Syltkrukor och vi spelade Fillipin när vi fick dubbelnötter och en massa andra lekar.

Har du lekt syltkruka någon gång? Man valde ut en syltförsäljare och en köpare och övriga var olika sorters sylt. De som var sylt satte sig på huk på golvet med händerna i sidorna så att armarna bildade öron att bära krukan i. Köparen smakade av sylten och den som inte var god kastades. Jag har glömt vad det riktigt gick ut på, men jag glömmer aldrig när pappa var hallonsylt och skulle bäras ut…….

När jag gifte mig med Åke och introducerades i den släkten upptäckte jag att deras släkt- och julkalas var helt annorlunda mot våra. Det var stora kalas med både släktingar och grannar och där lekte man inte. Nej, där fick barnen roa sig själva. Kvinnorna satt för sig och pratade om det deras hjärtan var fyllda av och det blev för det mesta prat om barn, mat och sjukdomar. Männen satt för sig och pratade jordbruk, jakt och fiske och det kunde också hända att de samlades i ett rum för sig själva och spelade kort. Det var trevliga tillställningar med mycket och god mat, men den enda underhållningen var möjligen att något försigkommet barn fick läsa en dikt.

Jul på Stenstugu någon gång i mitten på 50-talet. Med på bilden är från vänster Åkes syster Barbro, min svärmor Rut, svåger Martin, Åkes farbror Gustav, svärfar Adolf, Åkes bror Harry och hans fru Mejan och så skymtar man två barn också:  Ingrid och Ulla.

Ljusstaken, som står på bordet, finns fortfarande kvar på gården, sliten och skavd efter att ha hängt med varje jul  i sjuttio år, men drickeskannan i förgrunden fick flytta med till Odvalds, för den ville ju Åke ha juldrickan i. Pappersbonaden på väggen ovanför Gustav minns jag mer än väl, för den fanns ännu kvar på Stenstugu när jag kom dit. Den rullade man ihop försiktigt, försiktigt, så att man kunde använda den år efter år och blev det någon reva i den lagade man den med tejp.

På senare år har ett annat fenomen kommit in i firandet – Musiken och sången!
När Eva flyttade tillbaka hit från Sicilien med sin musikaliska familj, blev sång och musik ett naturligt inslag de gånger vi träffas på Stenstugu på helger och årsdagar. Claudio spelar och sjunger och det gör yngste sonen Edoardo också och vi övriga försöker tralla med så gott vi kan.

I år blir det ju givetvis inga julfester och inga jullekar heller, men jag saknar inte de där stora julkalasen, för de tillhör en sedan länge flydd tid. Nu roar vi oss på ett mycket stillsammare sätt. Vi ser på TV!

Dagens ordspråk:
Ingen vet vad han förmår förrän han har försökt.

Ha en skön söndag!

Lillnyårsdagen 2021

av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Nyår, Promenader

Som vädret är på Lillnyårsdagen, så kommer det att bli 7 veckor framåt. Det brukade Åke säga och i år önskar jag nästan att han hade fel, för det här locket av tunga moln som legat över oss nu en längre tid är inte roligt alls. I dag har vi ett par grader varmt och det småregnar till och från som vanligt. Jag gillar inte snö och kyla, men som alternativ till dagens gråväder känns det ändå lite lockande.

Igår satt jag inne och tryckte hela dagen, men i dag har jag varit ute på en Klinterunda. Det kom några regnstänk då och då, men det gjorde inte så mycket, det var i alla fall inte blåsigt och det är nästa det viktigaste.

Jag tog vägen ner genom skogen. Man får gå lite försiktigt på stigarna nu, för de är täckta av slippriga löv.
Ån har fått påfyllning och porlar så glatt där den rinner längs Snickargatan, under Norra Kustvägen och sedan ut i Klinteviken.
Jag har passerat ”Kröken” som vi alltid kallade korsningen där Donnersgatan och Södra och Norra Kustvägen möts. Jag vet faktiskt inte om man säger så längre? På Donnersgatan råder det i alla fall stilla frid så här på lördagsförmiddagen.
Utanför apoteket stod de här tre sötnosarna

Nu är det hög tid att fundera på dagens lunch. Jag har ännu lite sill kvar sedan julafton, så jag tror att jag ska ta och koka mig några potatisar, så att jag får äta upp den. Skinkan har jag skivat upp och äter som smörgåsmat och den sista stumpen har hamnat i frysen. Den blir det gott att ta fram när vi ska koka kroppkakor nästa gång.

Dagens ordspråk:
Det är bättre att foten slinter än tungan.

Ha en fin Lillnyårsdag!

2021-01-01

av Ingrid, publicerad i Glädjande, Nyår

Idag ”gynnar” det nya året 2021 och det är lika blött och grått som det varit de senaste dagarna, men som vanligt så här på nyårsdagen, tycker jag att det känns som om jag nu kan göra bokslut över det gamla året, lägga det bakom mig och se framåt. Fast jag inser att vi lär få leva med den här coronapandemin länge till, även om jag hoppas att vaccinet ska göra att vi ska kunna få börja röra på oss igen.

Jag skulle väl kanske inte berätta det en gång, men kan ju inte hålla inne med några hemligheter, så här kommer en nyårshemlis: Jag har redan bokat en resa till senhösten 2021. En resa med direktflyg från Visby till Mallorca. De här resorna från Visby brukar snabbt bli fullbokade, så jag tyckte att det var lika bra att slå till direkt. Med fri av/ombokning fram till 60 dagar innan avresa kan man ju våga göra så. Det känns otroligt trevligt att ha det att se fram emot!

Nyårsafton firade jag tillsammans med Carina och Bosse på Sicklings och det blev en väldigt trevlig kväll. Förrätten hade vi ju ätit upp redan på julafton, men det gjorde ingenting, för vi fick två hummerhalvor var, så när vi var klara med dem och pajen orkade vi inte ens någon efterrätt.

Bosses goda hummer med västerbottenostpaj

Carina hade köpt bingolotter, så när vi ätit färdigt satt vi och tittade på TV4 och deras Bingolotto och det var riktigt ”nymodigt”. Visst köpte man en och annan bingolott då någon gång i början på 90-talet när Loket Olsson drog igång programmet, men sen har jag aldrig sett på det, men gårdagens var trevligt och med bra artister.

Bosse dukade fram en bricka med ost och kex som vi satt och mumsade på medan vi såg på TV och vi blev allt mättare och mättare. Carina började prata om efterrätt, men nej, vi orkade inte. Lite tur hade vi minsann: både Bosse och jag fick bingo på våra lotter, så nu väntar varsin Sverigelott på oss.

Vid tolvslaget öppnade Bosse en flaska cava och vi skålade för det nya året. Jag skulle ju ut och köra, så det fick bara bli en mun av den goda drycken. Fridolf fick ett ben och varken hörde eller såg några smällare och inte vi heller. Däremot såg jag en raket vid 11-tiden och den hörde Fridolf också och blev lite upprörd, men det var kvällens enda smäll.

Det kanske var Eva´s förtjänst att det gick så bra för oss med bingospelet, för hon bidrog till kvällens förtäring med en linssoppa, som vi åt efter tolvslaget. Enligt siciliansk tradition ska man äta det på nyårsafton om man vill få ordning på sin ekonomi under det kommande året och soppan smakade alldeles utmärkt!

Jag hade lagt en filt över vindrutan på bilen för att slippa skrapa is ifall det skulle bli frost, men det hade jag inte behövt göra, för när jag skulle köra hem upptäckte jag att det fortfarande var blidväder, det hade regnat och filten var alldeles genomblöt, så när jag kom hem fick jag ta den med mig in och hänga upp den på torken i badrummet.

Dagens ordspråk:
Lögnen kräver gott minne.

Ha en riktigt God fortsättning på år 2021!