Jultallrik – Guldkorn från mailboxen

I dag är det mörkare än mörkt och man måste absolut ha all belysning inomhus tänd för att kunna se vad man håller på med.

Igår julstädade jag tamburen, den är minimal, så arbetsinsatsen var verkligen måttlig, men sedan tog jag hand om en strykhög och så kom Bosse hit med min veckohandel. Fram mot kvällen kom Eva och lämnade av en dunk glögg och så hade hon med sig en härlig julmacka.

När jag ätit upp halva kom jag på att jag glömt ta en bild av den, men där fanns: sill o ägg, rökt lax o räkor, köttbullar och rödbetssallad, leverpastej och gurka och skinka med en god senap. Dessutom fanns det en liten dessertkaka och en godis också. Den var som en riktig jultallrik. Jag  avslutade  festen med en mugg glögg och sen var jag mättare än mätt.

Nu kan jag värma upp mig med en mugg glögg på kvällarna när jag sitter och tittar på tv.

För rätt många år sedan var det väldigt vanligt att det dök upp roliga historier och bilder i mailboxen, något som har försvunnit helt, men häromdagen dök det här tidningsurklippet upp. Det var min granne Yvette som hittat det bland sina mail och tyckte att det var så bra, så hon ville dela med sig av det och jag håller med. Hon vet inte från vilken tidning det kommer och inte vem som skrivit det, men det är uppenbarligen en väldigt pessimistisk person.

OBS – Det här klippet är från i somras någon gång och det framgår kanske av texten. Nu kan vi trots allt glädja oss åt att om bara 17 dagar så vänder det och blir ljusare och ljusare.

Dagens ordspråk:
Det är bättre att lära något gott av den sämste än att lära något dåligt av den bäste.

Ha en fin dag!

Grattis Eva!

I dag startar decemberfyllandet och först ut är Eva. Eva var den sötaste baby man kan tänka sig när hon var nyfödd och när jag fick in henne på rummet efter hennes första bad hade barnsköterskan kammat hennes svarta hår och knutit ett rött band om den lilla tofsen. Sånt glömmer inte en mamma! Tänk om man haft en mobil och kunnat ta ett foto!

Eva 1963 – Nu närmnar hon sig de sextio och jag kan inte fatta hur åren kan ha gått så fort som de har gjort.

Gårdagen var grå och regnig och jag kom inte iväg ut på någon promenad på hela dagen, utan jag gick här och småpysslade, tittade i jullådan, la på en julduk här och en där, satte  i nya ljus med  julmanschetter i de nyputsade  mässingsljusstakarna och så fick kopparbunkarna på köksväggen sig en omgång också.

I dag är det lika grått som igår, men ännu regnar det i alla fall inte. Bosse har fått en lång lista på inköp från Konsum, så han kommer väl hit senare i dag och Eva är vidtalad att ordna hem lite glögg. Hon firar sin årsdag i Visby tillsammans med make och barn.

Själv håller jag mig på min kant och kommer att göra det tills vaccinet kommer, för nu är det hemskt så smittan ökar här på ön med 93 fall under helgen som gick och så 76 till igår. Tänk i våras och somras när man inte vågade gå i affären för att det rapporterades om 5-6 nya registrerade fall av coronavirusinfektion.  😨

Nu är det dags för kalendrar och som vanligt har jag min Trisskalender på kylskåpsdörren och hoppas på att få tre 🎅 innan det är jul och  igår såg jag första avsnittet av SVTs julkalender, Miraklet. Det hjälpte inte stort att Babben Larsson var med, för det var väldigt förvirrande, men det kanske inte är avsett för 80-åringar? Nåja, jag får väl ge programmet och Babben en chans till. Det kanske klarnar så småningom.

Dagens ordspråk:
Det är bättre att vara borta och längta hem än att sitta hemma och längta bort.

Ha en fin onsdag!

December – Haidis dag

Tioårskalendern 1993-2002

Nu vill jag leva i ljuvlighet,
och slakta till jul en oxe fet,
och nu vill jag mig varm hålla,
hoppandes att överleva vintern den kalla.

I dag den 1 december kan man läsa i Allnakku att det är Haidis dag:

Haid är ett skogsområde, en utmark långt ifrån all bebyggelse. Skog som ligger närmare bygden kallas hagar och har varit stängslade och betade. Många bönder äger skog i andra socknar, langt upp pa haidi.

Haidi har inte bara den betydelsen utan, Haidi heter också prinsessan Leonores russ som hon fick i doppresent av Gotland, som är hennes hertigdöme. Annars är det Lojsta hed man tänker på när det talas om haidi och många gånger har vi åkt dit med bekanta från fastlandet för att få visa upp russen, utan att lyckats få syn på ett enda ett.

Här är jag i alla fall på Lojsta hed tillsammans med Eva och hennes familj och Bosse och Carina och tittar på hingstsläppet, året var 2012 och resultatet av besöket blev att Eva köpte ett litet russföl. Hennes första egna häst!

I november 2015 kom lille Zeus till Stenstugu.

Dagens ordspråk:
Det man inte lägger sig i behöver man inte dra sig ur.

Trevlig tisdag!