Det är sol i dag också och alldeles vindstilla och det ser ut att bli en härlig dag. Få se om jag tar mig en promenad eller om jag bara häckar här hemma i trädgården. Sara lyckades inte ordna något regn igår och jag tror inte att Margareta kommer att göra det heller. Däremot ser det ut som om Johanna tänker ställa till med något i morgon. Vi får väl se?
Margaretor har det funnits många i mitt liv och den viktigaste av dem alla var nog min älskade nalle, som följde mig i vått och torrt när jag var liten. Jag gjorde allt för Margareta och ett riktigt traumatisk minne är från när hon blev sjuk, men jag visste på råd. Jag tog med mig henne till distriktsläkarmottagningen och slog mig ner där i väntrummet och väntade på vår tur. Fru Stenberg, så kallades mottagningssköterskan, undrade varför jag satt där och när jag förklarat anledningen bad hon mig vänta lite och efter en stund blev vi inkallade till läkaren som noga undersökte Margareta och slutligen gav henne en spruta. Nu var jag lycklig igen och Margareta var botad!
Jag hade en Greta också som betydde en hel del! Moster Greta var gift med mammas bror och hos dem, på Birkagatan 10, bodde vi ofta när vi var i Stockholm. Moster Greta spelade piano och sjöng frikyrkosånger med en vacker sopran och bjöd på leverpastejsmörgåsar med inlagd gurka och morbror Olle bjöd på sockerdricka ut flaskor med patentkork. Tänk vilka detaljer man kan komma ihåg. En gång var de och hälsade på hos oss när vi bodde på Strands. Något som jag däremot inte har ett enda minne av, så det är tur att det här fotot finns kvar fortfarande.
Dagens ordspråk:
Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg.
Livet efter 80 