I Allnakku kan man läsa förklaringen till ordet soleld:
Soleld är ett kort men uttrycksfullt gutamålsord som betyder första gradens brännskada av alltför mycket sol. Täckande kläder är det bästa och billigaste solskyddet.
Förr kunde jag ligga som en flundra och sola hur länge som helst och i ungdomens dar var det inte tal om något solskyddsmedel utan snarare tvärtom. Man smorde in sig med feta kokosoljor så att solen skulle bränna riktigt ordentligt.
När jag var ung och dum, brukade jag ha en väckarklocka med mig när jag var på stranden, så jag vände mig med jämna mellanrum. (Du har väl sett sällskapsresan) Som tur var tålde jag solen bra, så någon riktig soleld fick jag nog aldrig.
Krister däremot var riktigt illa ute en gång. Han skulle åka med sin klass på cykelutflykt med övernattning i Kvarnåkershamn. Det var vår och det blev en riktigt solig och fin dag och jag gick därhemma och funderade över om ”fröken” hade koll på barnen. På kvällen ringde hon och jag fick åka och hämta honom. Tala om soleld! Han blev sängliggande hela nästa dag och jag fick smörja in hela ungen med kalkpasta för att dämpa svedan.
Numera solar jag inte så mycket. Jag älskar värmen och solen, men har inte tålamod att ligga med näsan i vädret i flera timmar, så det blir korta pass. Det bästa är att sitta i skuggan under ett äppelträd, eller i brist på träd, ett parasoll, då mår man som bäst.
Fast när Sommar i P1 startar vill jag alltid lyssna på programmet ute i solstolen. Det är sommar för mig och en kär tradition. Och det är där och då jag vill höra på det. Det är ytterst sällan som det blir av att lyssna i efterhand. Då ska det vara något alldeles speciellt. Så midsommardagen ligger jag förhoppningsvis där och lyssnar på årets första värd – Fares Fares.
Dagens ordspråk:
Problemet är att om man inte riskerar någonting alls så riskera man ännu mer.
Livet efter 80 