Tony Irving

Så olika de här sommarvärdarna lägger upp sina program och det är väl det som är charmen med dem, man vet aldrig riktigt vad de kommer att bjuda på. I dag har jag lyssnat på Tony Irving, som pratade om Tony Irving och han gjorde det bra och på ett charmigt och underhållande sätt.

Sveriges Radio presenterar programmet så här:
Programmet handlar om de olika uniformer Tony Irving krängt på sig genom livet för att passa in. Nu plockar han fram dem ur garderoben, visar upp dem och berättar vad som format honom till den han är idag.

Tony växte upp på den engelska landsbygden i byn Ainsworth där prästen hade stor makt och där homosexualitet var olagligt. Som 17-åring gifte han sig med sin danspartner för att dölja sin homosexualitet och tillsammans flyttade de till Los Angeles. Men rollen som gift fungerade inte och efter det har det blivit många roller och uniformer.

– Jag är britt OCH svensk, invandrare, homosexuell, make, lärare, domare, dansare, kristen, chef och en total diva. Förbered er på att träffa mitt nakna jag i programmet, säger Tony Irving, som för övrigt inte alls heter Tony utan Spencer. En konkurs har också en avgörande betydelse för hans vägval i livet.

Jag tyckte bra om hans program där jag låg i solstolen och lyssnade. Han höll mig definitivt vaken och musiken var njutbar, med allt från Charlene – I´ve never been to me  via hans egen låt Skaka Rumpa i en samba till Arja Sajonmaa – Jag vill tacka livet.

Det var trevliga 90 minuter!

Vaffö gör de på detta viset?

Det soligt, varmt och skönt och jag har varit ute i soprummet och sprayat ättika på soptunnorna för att slippa fluglarver. Jag vet inte riktigt om det hjälper, men läste någonstans på nätet att det skulle funka. Vi har hämtning en gång i veckan nu på sommaren, men det blir ändå rätt äckligt efter några dagar.

Härom dagen pratade Eva om att det är så irriterande när folk sitter på bussen och pratar högt och ljudligt i mobilen med högtalarfunktionen påslagen, så man tvingas lyssna på, inte bara den som sitter på bussen, utan även den de talar med.

Igår när jag var på vårdcentralen i Hemse var jag utsatt för samma sak. En äldre kvinna satt, med mobilen bekvämt liggande i knät, och pratade med en manlig bekant, högt och ljudligt så att samtliga i väntrummet kunde ta del av samtalet.  Vilket oskick!

Får jag ett samtal i offentlig miljö svarar jag bara om jag måste och är jag på en restaurang t ex och måste svara, går jag ut. Här satt hon och pratade om sina privata mellanhavanden som om det angick hela världen.

Hallå, här är jag!! Lyssna på mig, för det jag har att säga till Kalle är jätteviktigt och det måste sägas just nu, så att alla i bussen, eller i väntrummet får höra det. Det angår alla! Och vet Kalle om att högtalaren är på? Han kanske inte alls är intresserad av att hans tankar sprids till allmänheten. Vad säger GDPR om det här?

Vaffö gör de på detta viset? Det kan man verkligen fråga sig. Högtalarfunktionen är ett bra hjälpmedel många gånger, men i offentlig miljö borde den vara förbjuden. Vi har så många fiffiga förbud, så varför inte ett till. 🙂

 

Dagens ordspråk:
Den som är stark måste också vara snäll.