Hon var lättsam och trevlig att lyssna på, Grynet Mollvig, eller Anna Kristina, som hon egentligen heter och hon får absolut godkänt både för sitt sätt att berätta och för musiken.
Hon inledde med att berätta om en filminspelning där hon skulle spela en nakenscen tillsammans med Gösta Ekman. All onödig personal skickades ut, kvar var bara hon och Gösta, en kameraman, regissören Tage Danielsson och hans scripta. Det kändes ändå inte helt bra att göra den där scenen, men plötsligt klädde samtliga i studion av sig i bara mässingen och det nakna blev ett naturligt tillstånd.
Så fortsatte hennes berättande om sitt liv och sin karriär och det var personligt, men inte speciellt privat. Det blev mest lite lätta anekdoter som hoppade fram när hon lättade på locket till minnenas kappsäck. Hon berättade om sin mamma och om middagar tillsammans med kungafamiljen. Hennes sätt att deklamera gjorde att historierna nästan kändes som poesi.
Solgasset mattades och jag tittade upp mot himlen, för att se om det höll på att mulna till och fick se ett riktigt vacker halofenomen. Jag hoppade upp ur solstolen, för att försöka få ett foto av det och när jag kollat av det och såg att inte hela ringen var med, skulle jag försöka ta en ny bild, men då hade det redan skingrats.
Trevlig fortsättning på söndagen!
Livet efter 80 