Kategori: Trädgård

Första dagen ute

av Ingrid, publicerad i Corona, Odvalds, Trädgård, Väder

Premiärerna duggar tätt nu och i dag var det första gången för pelargoniorna att få känna på sol och blåst. Jag satt ute med min frukost i dag också, för det är jätteskönt väder även den här tisdagen och när frukosten var avklarad bar jag ut pellisarna. De får komma in på nätterna ett tag i alla fall tills de har acklimatiserat sig lite.

Måndagen blev riktigt behaglig och på förmiddagen tog jag bilen och åkte upp till Stenstugu och vårstädade och tvättade den. Det var varmt och härligt väder, så det var en helt perfekt dag att göra det på och dessutom ska jag in och besikta den i morgon och då vill man ju att den ska se någorlunda hyfsad ut. Den har fått sina stötar, repor och bubblor här och där, men det är kanske inte så konstigt efter alla år och jag måste väl säga att det är inte jag som orsakat alla. En del, men inte alla!

När jag kom hem var det dags för lunch och då gjorde jag spenatstuvning med stekt falukorv och ”små söta tomater” och till efterrätt en stor härlig apelsin. Sen tog jag mig en liten slummer i solstolen en stund. Det blåste, men inte värre än att det gick att ligga där.

Det blev minsann en premiär till den här måndagen. Eftermiddagskaffe i kökshörnan!

I dag ska jag börja med att ta en promenad till Suderviljan och se om jag kan hitta något trevligt att sätta på hyllorna i kökshörnan, för där är det fortfarande tomt. Jag tänkte sätta dit några krukor med penséer, men lusten gick av mig när det har varit så kallt och eländigt, men nu är läget ett helt annat.

Lite smolk i glädjebägaren är dock statistiken över smittade i covid-19 här på Gotland. Jag har ju inbillat mig att det skulle avta efterhand som allt fler blir vaccinerade, men så funkar det tydligen inte. Igår rapporterades att det konstaterats 41 nya fall sedan i fredags. Gotland ligger annars bra till och har högst antal färdigvaccinerade i landet. Nu får de som är födda 1960 och tidigare boka tid.

Dagens ordspråk:
Arbeta som om du skulle leva i evighet, lev som om du skulle dö i morgon.

Trevlig tisdag!

Nu ska det bli regn….

av Ingrid, publicerad i Netflix, Odvalds, Trädgård

…..tre dagar framåt om väderleksprofeterna har rätt och regn behövs, för det är väldigt torrt. Inte ens gräset vill växa. Men för att det ska få lite fart, om det nu kommer någon nederbörd, har jag jämnat till det lite i dag. Det var soligt i morse, men nu har det mulnat till, så jag håller tummarna för att det börjar regna senare.

Årets premiärklippning är avklarad. Och det är lika spännande varje vår att se om man kommer ihåg hur man får den här lilla klipparen att fungera. Det gick som en dans i år också! Och nu kan jag njuta av doften av nyklippt gräs.
Gullvivan skulle nog gilla ett fint vårregn…
….och det skulle nog inte tulpanerna tacka nej till heller.

Igår var jag och klippte mig, för jag har varit förfärligt långhårig ett bra tag nu och det känns jätteskönt att ha en kort sommarfrisyr igen, även om det känns lite för kort just nu, men det växer ju så fort, så det är ett övergående problem.

Jag kan tipsa om en trevlig italiensk polisdeckare på Netflix. Nero a metà heter den och den handlar om en äldre kommissarie som tvingas arbeta tillsammans med en nyutbildad polis, som ursprungligen kommer från Elfenbenskusten.

Samarbetet fungerar någorlunda tills Malik inleder ett förhållande med kommissariens dotter som är rättsläkare. Och när han dessutom får i uppdrag att utreda kommissariens förflutna blir det riktigt komplicerat. Det finns en andra säsong, men ännu ligger den inte på Netflix. Jag hoppas att den kommer så småningom. Jag gillar såna här serier med en lagom blandning av kärlek och lite hederligt polisarbete, där man inte frossar i en massa blod och otäckheter.

Dagens ordspråk:
Att tänka är att samtala med sig själv.

Trevlig tisdag!

Övervakad

av Ingrid, publicerad i Netflix, Vårtecken

Man ska väl inte bara prata väder, men +2º och snö igår. +3º och en blek sol i dag på morgonen är ingenting som man blir glad över i alla fall. Jag hade tänkt mig en vända ner till Masshagen i dag för att kolla av om det snart är dags för ”Åke i vitsippshavet” att få dyka upp i headern. Jag får se om det blir av i eftermiddag.

Jag såg ju en av de filmerna om kommissarie Montalbano på Netflix för lite sen och sedan filmen om domaren från Palermo som mördades i ett attentat 1983, Rocco Chinnici. Nu dyker det upp förslag på italienska serier och filmer så fort jag vill hitta något nytt på Netflix. De håller koll på oss minsann och vet precis vad vi håller på med.

Jag har bland annat sett:

1. En film som heter En ny värld och den handlar om en grupp unga antifascister som under andra världskrigen deporteras till en ö, där de börjar skriva det banbrytande Ventotene-manifestet. De tänkte sig ett gränsfritt Europa liknande USA. Där är vi ju inte ännu, men en bit på väg i alla fall. Jag tyckte att filmen var lite seg och det snackas väldigt mycket politik men det finns en kärlekshistoria invävd också, som lättar upp det hela lite.

2. Nästa film heter Möt mig på månen och den handlar om en modejournalist som beslutar sig för att sälja sin gård på den italienska landsbygden. Men när hon träffar en stilig bonde inser hon vad som saknas i hennes liv. En trevlig komedi och kärlekshistoria att koppla av till.

3. Så har jag sett en film som heter Hela dagen framför sig och den handlar om när ett stort antal migranter kommer till Palermo. Då erbjuder sig ett kommunalråd att bli förmyndare åt hundratals barn. Inspirerad av en sann historia. Faktiskt riktigt bra och tänkvärd, Vi har nog en ganska dålig uppfattning om vilket slit de har på Sicilien med alla migranter som strömmar in från Afrika.

4. Och så filmen om Enrico Piaggio, mannen som utvecklade vespan. Hans företag står på randen till konkurs då han kommer på en ny och revolutionerande uppfinning. Den kan jag absolut rekommendera.

5. Den femte filmen heter Ömheten på italienska La tenerezza och den handlar om en änkling som har tappat kontakten med sina barn och börjar umgås med en ung grannfamilj – tills en tragedi förändrar allt. Han tyckte att grannarna var en hel perfekt familj, men det visade sig inte stämma.

Nu har termometern klättrat upp till hela  7º, så nu ska jag åka till Masshagen och kolla vitsipporna och kanske hittar jag någon checkpoint där också.

Dagens ordspråk:
Den hönan som kacklar mest, hon värper minst.

Trevlig fortsättning på dagen!

Kylslagen lördag

av Ingrid, publicerad i Odvalds, Trädgård, Väder

Solen lyser, men det blåser iskalla vindar och termometern står bara på +3º. Jag gjorde ett tappert försök att sitta ute och dricka morgonkaffet, men det var inte behagligt alls, så jag gick in igen, men innan jag gjorde det tog jag mig en snabb titt i min lilla täppa, där jag egentligen skulle behövt klippa gräset. Jag har tittat efter gräsklipparen, men ännu har inte vaktmästaren tagit fram den. Jag får ta mig ett snack med honom när han kommer på måndag.

Nu blommar pärlhyacinterna
Höstanemonerna är inte alls nöjda med rabatten, utan har spridit sig långt ut i gräsmattan. Det krävs en åtgärd av något slag när det blir så varmt att man vågar sig ut igen. Fast de ger sig nog när jag börjar klippa gräsmattan och inser att det är trevligare i rabatten.
Min Hakuro Nishiki har börjat piggna till efter min beskärning och är full av knoppar. Jag är lika rädd varje år att jag gått för hårt fram mot den.
I rabatten knoppas tulpanerna

Vad händer i dag? Inte något speciellt, men när jag har uppdaterat det här ska jag gå och ta mig en dusch och sedan kanske det blir en promenad ner på samhället. Man får väl klä på sig ordentligt, för i dag tror jag inte att det är nog någon risk för att man kommer att svettas på grund av att man har för tjock jacka på sig. 😉

Dagens ordspråk:
Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta.

Trevlig lördag!

Man får passa på….

av Ingrid, publicerad i hittaut, Netflix, Väder, Vårtecken

.…. att njuta av den fina onsdagsmorgonen, för om SMHI spått rätt lär det vara den sista fina vårdagen på ett tag och i morgon ska vi ha vinter igen. Jag hoppas givetvis att det inte ska bli snö och väldigt kallt, men lite regn vore inte helt fel, för det behövs nog nu.

Jag har suttit ute och druckit morgonkaffe och löst dagens Lyckokvadrat och Sudoku i GA och det var ljuvligt skönt. En sån här vårmorgon gör att livet känns värt att leva.

I dag tänker jag bara lata mig och njuta av dagen, för igår blev det en ordentlig motionsrunda. Tisdagens plan höll nämligen och efter lunch tog jag en promenad för att hälsa på hos Bosse o Carina. Jag skulle inspektera deras gäststuga igen, för nu har den fått lite möbler också. Jag tog vägen genom skogen som jag brukar göra, men det var lite för tidigt egentligen, för stigen genom hagen var ännu rätt sur och man fick se sig för var man satte fötterna. Dessutom hade någon ridit där och det vet väl alla hur det ser efter en häst, när det inte är riktigt torrt i marken ännu.

  • Blåsippor i mängd
  • Nu slår forsythian ut
  • och ännu mera blåsippor

När jag kom fram var Bosse inte hemma, men Carina som tur var, så jag hade inte gått förgäves. Hon visade stugan och sen satt hon och jag och pratade en stund innan jag fortsatte hemåt. När jag skulle gå hem gick jag via samhället. Den vägen känns längre än via skogen, men är egentligen lite kortare. När jag nu var i de trakterna tog jag en sväng ner till industriområdet också, för där skulle det finnas en checkpoint och den hittade jag ganska enkelt.

Det blev en ordentligt promenad på över 6 km och 10 000 steg

Jag såg en italiensk film på Netflix igår kväll, som faktiska var riktigt intressant. Filmen, som heter Min pappa Rocco Chinnici, har verklighetsbakgrund och handlar om en italiensk utredningsdomare i Palermo, som leder ett korståg mot den organiserade brottsligheten – en kamp som kostade honom livet. Han spränges i luften av maffian 1983, med en fjärrutlöst bomb i en bil, utanför sitt hem.

Dagens ordspråk:
Man får ta seden dit man kommer.

Trevlig onsdag!

Nu är det hög tid

av Ingrid, publicerad i Odvalds, Väder, Vårtecken

Det är ett strålande vackert vårväder i dag och det blåser inte alls lika mycket som igår. Jag kunde till och med gå ut till soprummet i en kortärmad tröja utan att det kändes obehagligt. Vi (jag!) grämer oss över kyla och blåst, men naturen kämpar på och när jag passerade en av de stora björkarna fick jag se att de redan börjar skifta i grönt och små, små blad börjar spricka ut från knopparna.

På morgonen har jag suttit ute med min kaffekopp och gjort manikyr. Det är så behändigt när man kan sitta ute och göra det. Dels ser jag så bra då och så slipper jag skräpa ner i köket med nagelflisor och damm.

Sen stod jag i vardagsrummet och tittade mig omkring och kände att nu är det hög tid att göra någonting av julgrupperna. Till att börja med har jag satt ut dem så att de får avhärdas lite dagtid, sen får jag ju ta in dem på nätterna förstås, men efter några dagar ska jag nog kunna plantera om dem.

Nu blev det skrivpaus, för syster Kerstin ringde, men nu ska jag uppdatera det här och sen får vi se vad jag gör av resten av den här dagen? Jag vill sitta ute och lösa korsordet i GA och kanske läsa något kapitel i boken jag håller på med och jag vill gå på en promenad. Nog är det härligt när man kan göra som man vill!

Dagens ordspråk:
Ingen har så stort hus att han inte behöver en god granne.

Trevlig tisdag!

Skam den som ger sig

av Ingrid, publicerad i hittaut, SPF, Vårtecken

Igår gick jag ut på en promenad efter lunch. Jag tänkte göra ett försök att hitta den där checkpointen som jag letat efter två gånger förut och det passade bra att gå i skogen, för det blåste rätt isiga vindar.

I Vallekvior har all snökrokus vissnat och i stället är det nu den Gotländska Nunneörten som blommar längs vägkanten.

När jag kom in i skogen funderade jag på hur jag skulle gå och tog en lite annorlunda väg än förra gången. På kartbilden fanns det en stor sten alldeles ute vid stigen och när jag trott mig hitta rätt bumling gick jag in i terrängen där, korsade efter ett tag ett vattenfyllt dike och lite längre in i skogen fick jag, efter en liten stunds klivande bland tuvor och nerfallna träd, syn på vad som skulle kunna vara ett röse och det var precis vad jag letade efter. Enligt gps:en var jag på rätt ställe. ”Här måste det vara”, sa jag högt! Och där stod den!

Tredje gången gillt

När jag letat mig ut till stigen igen dök det helt plötsligt upp två personer från skogen. ”Vi är ute och orienterar,” sa mannen, som på något sätt var bekant och efter lite frågor fram och tillbaka visade det sig att vi varit på samma bussresa med Karlsson till Gardasjön i april 2003, ganska precis för 18 år sedan alltså. Det var en väldigt trevlig resa där vi även besökte Venedig och sedan Bodensjön och Mainau på tillbakavägen.

Paret, som nu bodde i Visby, var hängivna hittaut:are. De åker Gotland runt och letar checkpoints och det här var den sista de hade kvar i Klintehamn och de höll med om att just nr 121 varit i knepigaste laget, eftersom den låg rakt ute i terrängen och det inte fanns någon stig dit.

När jag kom hem kollade jag i mina fotoalbum, för de där första bussresorna var jag väldigt organiserad och tillsammans med fotona sitter kartor, deltagarlistor och ett referat från respektive resa. Det har jag haft glädje av många gånger när jag stött på folk som vi har åkt tillsammans med på olika resor. Jag är lite ansiktsblind och har svårt att känna igen folk ibland. Jag vet att jag eventuellt kan ha sett dem, men sen är det blankt.

Venedig 2003

Innan jag satte på eftermiddagskaffet och parkerade framför tv:n för att se McLeod´s Döttrar tog jag mig en dusch. Jag litar inte helt på det där fästingmedlet när man går i så snårig terräng.

I dag lyser en ganska blek sol och det var -1,5º i morse, men temperaturen lär väl stiga under dagen. Få se om jag kommer ut något den här torsdagen. Jag väntar på besök av en ordförande, så det beror lite på när hon kommer.

Dagens ordspråk:
I krig och kärlek är alla medel tillåtna.

Trevlig torsdag!