Kategori: Nostalgi

Mobilhistoria

av Ingrid, publicerad i Daterande, Nostalgi

Det regnar i dag och även om det är uppehåll just nu ser det väldigt grått och trist ut. Jag har suttit och lyssnat på Ring så spelar vi och löst korsord och sen tog jag en skön dusch och efter nagelvård och hårföning känner jag mig ganska fräsch.

I dag fyller min HTC One M9 fem år. Den köpte jag från Netonnet den 10 oktober 2015 och ännu fungerar den tillfredsställande även om batteriet laddar ur ganska kvickt, men det är väl inte att undra på. År efter år har jag ju fyllt på med nya appar, foton och dokument. Fotona för jag dock över till datorn/USB-minne och sparar bara ett år i taget.

Vibrationsmotorn är det enda som lagt av och det gjorde den efter bara något år (men givetvis efter att garantitiden gått ut), men det har jag vant mig vid, så min kära HTC får nog hänga  med ett tag till.

Vi fick vår första mobil i slutet på 80-talet. Det var Bosse som köpte en och gav sin far i julklapp, för att han skulle ha den med sig när han gick ensam i skogen. Det var en stor mobil i ett brunt läderfodral och med en antenn som man fick dra ut. Mobilnumret betalade Bosse extra för, så vi fick ett som stämde överens med vårt fasta telefonnummer och det har jag lyckats behålla. Ett tag var man tvungen att ringa med mobilen ett visst antal samtal under ett år för att abonnemanget (Telia) skulle fortsätta att vara giltigt och ringa med mobilen undvek man ju att göra för att det var så dyrt.

Det var så spännande och roligt att ha en mobil när det ännu inte var så vanligt. Jag minns att när Gaetano föddes 5 oktober 1989 åkte jag ensam till Sicilien fjorton dagar senare och på färjan till Nynäshamn gick jag till matsalen för att äta middag (det fanns en matsal  med vita dukar och bordsservering på båten den tiden) och innan båten lämnat land blev jag helt plötsligt tvungen att ta upp min mobil och ringa hem till Åke. Den enda anledningen var nog att jag ville skryta med den, men jag skämdes nog samtidigt för mitt beteende, eftersom jag så väl kommer ihåg det.  Ännu märkvärdigare var det att vara mobilägare när vi kom till Sicilien, för på den tiden  var mobiler inte lika vanliga där som i Sverige. Bosse skaffade sig ju givetvis också mobil och han ville ju vara uppdaterad med de senaste modellerna, så efter hand som han bytte mobil skickades de avlagda ner till syster Eva.

Från den där stora klumpen i läderväska för över trettio år sedan, blev mobilerna sedan mindre och mindre och den minsta jag haft var en Ericsson. Nu blir de större och större, även om de blir allt tunnare. Funktionerna utökas också hela tiden och att ha körkortet i mobilen vore väl bra? Det har de i Norge och där fungerar det alldeles utmärkt, så varför skulle vi inte kunna ha det i Sverige också? Mobilen är ju alltid med!

Dagens ordspråk:
Kråkan är den bästa fågeln, där det inte finns några andra.

Trevlig lördag!

Fem en fredag v 41: Skräp

av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Nostalgi

Jag pratade med Eva igår och vi konstaterade att julen nalkas och därmed också julstädningen. Jobbar man som Eva gör är det helgerna som gäller och man får börja i tid. Jag har startat lite lätt med några köksskåp och funderar på att ge mig på bokhyllan.

Som på beställning handlar elisamatildas fredagsfrågor i dag om skräp.

1. Hur ser det ut i din källare/förråd?
Jag har ett förråd ute på gården och där förvarar jag mest trädgårdssaker och så har jag ett förråd inne i lägenheten också och den används som återvinningsstation och så får en extramadrass bo där också.
2. Vad samlar du på dig mest?
Jag har svårt att göra mig av med brev, julkort och gratulationskort. När vi flyttade från Stenstugu rensade jag bort en hel del och det sved i hjärtat, men högen har växt till sig igen.

3. Vad i ditt hem behöver rensas ut?
Lådan med alla manualer, batterier och andra småprylar behöver få sig en genomgång. Där finns mycket att slänga.

När jag ser röran i lådan kan jag inte låta bli att tänka på en historia:

Inför en jul fick maken i uppdrag av sin hustru att städa sin skrivbordslåda. Det hände ingenting på den fronten och hon fortsatte tjata om den där lådan.
”Nu har jag städat överallt! Nu måste du städa din låda!”
”Jaha och varför är det så nödvändigt?”
”Det är ju snart jul!”
”Och då ska den stå öppen?!?”
Gör jag ingenting åt min låda måste den definitivt vara stängd i jul!

4. Är du bra på att rensa ur din mailkorg?
Absolut!

5. Vad sparar du gärna som andra kastar?
Nu är det ju svårt att veta vad andra kastar, men jag samlar på mig en hel del papper av olika slag.

I stället för en rad med pärmar visar jag den fina orkidén jag fick till min 80-årsdag från kusin Göran och hans dotter Kia

Dagens ordspråk:
Man får lära sig krypa innan man kan gå.

Trevlig fredag och grattis alla Ingrid och Inger!

Grattis Gaetano och En glad måndag!

av Ingrid, publicerad i Glad måndag, Nostalgi

Det är en solig och fin måndagsmorgon och i natt har det kommit några mm regn. Jag har bara kollat regnmätaren på avstånd, för det är väldigt vått i gräset, men det är nog en 4-5 mm i den i alla fall. Och det är varmt! Just nu vid 10-tiden har vi 15º. Det var annat den 5 oktober förra året. Då var det minusgrader på morgonen och jag ägnade dagen åt att ta vara på frostskadade dahlior.

I dag fyller äldsta barnbarnet Gaetano 31 år och vi firade honom på Stenstugu igår. Det var så trevligt att få träffas och sitta runt salsbordet tillsammans med barn och barnbarn och alla hundarna.

Presenterna
4 okt firade vi Gaetanos 31-årsdag

Grattis Gaetano!

Bloggvännen Carita tycker ju att vi ska muntra upp oss på måndagarna med någon trevlig bild och jag letade i arkivet och hittade ett foto från maj 2008, då vi var på Sicilien en vecka. På hemresan passerade planet precis över de Lipariska öarna norr om Sicilien, dit bland annat Stromboli hör och jag kan inte låta bli att fundera på om jag kommer att få se dem igen.

Jag vet inte om jag blev så glad över tanken precis, men hoppet är det sista som överger en!

Dagens ordspråk:
När det inte kommer som man vill, får man ta det som det kommer.

Ha en glad måndag!

 

Fadren och pannan

av Ingrid, publicerad i Böcker, Nostalgi

Vårt Odvaldsbibliotek har lånat ut Karins Sminoffs trejde bok om Janakippo till mig och eftersom den ska lämnas tillbaka snarast läste jag halva boken igår.

Jag tycker ju att hon är väldigt bra och det speciella sätt hon skriver på gör att det blir ett väldigt driv i texten. Att inte använda kommatecken gör att det blir korta kärnfulla meningar. I den tredje boken dör Bror och Janakippo lämnar  Smalånger för att delta i en utställning i Stockholm. Där kommer hennes förflutna åter i kapp henne, samtidigt som nya möjligheter öppnar sig.

Ett kapitel fick mig att först skratta så att tårarna rann och sedan fortsatte de rinna ett bra tag till av saknad efter min egen eldare. Det var kapitlet om fadrens kärlek till pannan. Fadren, som annars var en väldigt elakt man, hade denna enda kärlek, värmepannan och han lärde Janakippo och bror att sköta den. Janakippo berättar:

Just nu  var jag tacksam för de oändliga lektionerna i en vedpannas mystik. Rattar som skulle vridas två millimeter. Varken mer eller mindre. Spjäll som först skulle öppnas helt. Och efter trettiotvå sekunder stängas med en fjärdedel. Och sedan en fjärdedel till varannan minut tills draget var perfekt. Inte för snålt så att det blev skorsstensbrand. Men inte heller för kråkorna. Vi turades om min bror och jag. Att lyssna på fadren när han sjöng sin herres lov. I pannrummet var han aldrig arbetselak. Höjde inte ens rösten. Det sista han gjorde innan vi gick ut var att klappa pannan på plåten……

Jag hade en make som också älskade sin panna

Det räckte inte med sotarens regelbundna besök, här är det några kanaler i pannan som ska ses över och då var det bra att vara utrustad med pannlampa. Det var något som jag aldrig gjorde under de år som eldandet var på min lott. Under alla år jag var hemma skötte jag pannan utan några större problem. In med ved – ut med aska och den brann dygnet runt, visserligen med ett par skorstensbränder som följd, men de redde upp sig.

Sen började jag först plugga och sedan jobba och eldningen tog Åke över. Helt plötsligt blev en enkel syssla rena vetenskapen. Bosse installerade ackumulatortankar, så att man kunde braselda och att kolla alla manometrar och hålla koll  på värmen i tankarna blev väldigt viktigt.

Under min tid som eldare använde jag en DN som tändmedel om det skulle råkat slockna i pannan, men nu dök det upp tjärved, tändved och andra sorters ved som skulle matas in i pannan vid vissa tillfällen. Jag vågade nästan inte lägga in en vedbit för gjorde jag det tog jag säkert fel sort. Är det inte typiskt hur karlar kan komplicera saker.

Här är maken nöjd och belåten och redo att lämna pannan för en stund

Ser du manometrarna på väggen? När alla tre stod på nästan 100º kom Åke triumferande in och rapporterade det. Jag hoppas att du känner kärleken till honom i min text och inte tycker att jag driver med honom.

Dagens ordspråk:
Göm när du har, så har du när du behöver.

Trevlig torsdag!

Black and White on Wednesdays #7 och inte bara det….

av Ingrid, publicerad i Allnakku, Black and White on Wednesdays, Nostalgi

Den här onsdagen finns det många anledningar till att leta fram ett gammalt svart/vitt foto av pappa, för det är inte bara Susannas fotoutmaning i dag, utan alla som heter Helge har namnsdag den här sista dagen i september och Helge hette pappa och det heter min äldste son också i tillnamn. Grattis Bo Helge!Sen är det enligt Allnakku också Flainbåddens dag:

Flainbådd eller flainskalle betyder flintskalle, som är ett tydligt tecken på en mogen man, och den är nog mera populär bland kvinnor än bland männen själva. Nyare benämningar är bredband eller framgångsfrisyr.

På bilden av pappa ser man att han var ganska tunnhårig redan i trettioårsåldern. Jag kommer ihåg hans kam, en liten träkam med tätt mellan tänderna, som han noggrant kammade håret med, så att det skulle täcka så mycket som möjligt av flinten. Jag vet inte vart fotot är taget, men det måste vara i Stockholm någonstans. Man ser en fontän skymta på vänstra sidan av bilden. Det finns kanske någon som känner igen platsen??

Det var ganska kallt i morse och här har det varit +4º som kallast, men nu skiner solen och det verkar bli ännu en vacker höstdag.

Dagens ordspråk:
En kedja är inte starkare än sin svagaste länk.

Trevlig onsdag!

Black and White on Wednesdays #6

av Ingrid, publicerad i Black and White on Wednesdays, Djur, Nostalgi, Sorgligt

En ganska blek sol förgyller den här morgonen och det är redan 16º i skuggan. Det ser ut att bli en riktigt fin onsdag. Jag tog med mig min kaffekopp ut och satt och njöt av den stilla morgonfriden en stund innan jag började fundera på vad jag skulle hitta på för någonting till dagens tema, som Susanna är inspiratör till.

Jag valde ett par bilder från mitt gamla album med svart/vita bilder. Först ett foto av mamma Runa, när vi är ute på någon typ av utflykt. Jag vet inte riktigt när det kan ha varit, men det är åtminstone 45 år sedan. Mammas tax, som hette Ruff, blev överkörd på vägen utanför Stenstugu en dag när hon var och hälsade på oss. Min syster Kerstin och hennes pojkar var också med och vi fick alla en chock när en av hennes söner kom in och helt lakoniskt berättade: ”Nu är Ruff död.” Oj vilken sorg!!

Mamma med sin lilla tax

Vi har själva blivit av med två hundar på samma sätt och hur många katter som fått sätta livet till på den vägen vet jag inte. Mamma skaffade inte någon hund igen och inte vi heller efter att hund nr två blev ihjälkörd. Tala om dålig fantasi, men han hette Ruff han också.

Eva och pointern Ruff – Världens underbaraste hund

Jag fick klara av städningen av förrådet igår och det känns jättebra. I dag är det ingenting speciellt på gång, men jag tror att jag ska ta mig en promenad nu på förmiddagen och sen åka och handla efter lunch, då brukar det inte vara så mycket folk i affären.

Dagens ordspråk:
Det som är gjort idag är ogjort i morgon.

Trevlig onsdag!

Anita Lindblom R.I.P.

av Ingrid, publicerad i Musik, Nostalgi

Ännu en ungdomsidol har lämnat den här jämmerdalen. Anita Lindblom har gått bort, 82 år gammal.

Visst hade hon några andra låtar också, men just Sånt är livet är den hon blev mest känd för. Den låg också etta på Tio i Topp i fyra veckor och den har blivit framröstad i en omröstning bland radiolyssnare som den största svenska schlagerlåten genom tiderna.