Mobilhistoria

Det regnar i dag och även om det är uppehåll just nu ser det väldigt grått och trist ut. Jag har suttit och lyssnat på Ring så spelar vi och löst korsord och sen tog jag en skön dusch och efter nagelvård och hårföning känner jag mig ganska fräsch.

I dag fyller min HTC One M9 fem år. Den köpte jag från Netonnet den 10 oktober 2015 och ännu fungerar den tillfredsställande även om batteriet laddar ur ganska kvickt, men det är väl inte att undra på. År efter år har jag ju fyllt på med nya appar, foton och dokument. Fotona för jag dock över till datorn/USB-minne och sparar bara ett år i taget.

Vibrationsmotorn är det enda som lagt av och det gjorde den efter bara något år (men givetvis efter att garantitiden gått ut), men det har jag vant mig vid, så min kära HTC får nog hänga  med ett tag till.

Vi fick vår första mobil i slutet på 80-talet. Det var Bosse som köpte en och gav sin far i julklapp, för att han skulle ha den med sig när han gick ensam i skogen. Det var en stor mobil i ett brunt läderfodral och med en antenn som man fick dra ut. Mobilnumret betalade Bosse extra för, så vi fick ett som stämde överens med vårt fasta telefonnummer och det har jag lyckats behålla. Ett tag var man tvungen att ringa med mobilen ett visst antal samtal under ett år för att abonnemanget (Telia) skulle fortsätta att vara giltigt och ringa med mobilen undvek man ju att göra för att det var så dyrt.

Det var så spännande och roligt att ha en mobil när det ännu inte var så vanligt. Jag minns att när Gaetano föddes 5 oktober 1989 åkte jag ensam till Sicilien fjorton dagar senare och på färjan till Nynäshamn gick jag till matsalen för att äta middag (det fanns en matsal  med vita dukar och bordsservering på båten den tiden) och innan båten lämnat land blev jag helt plötsligt tvungen att ta upp min mobil och ringa hem till Åke. Den enda anledningen var nog att jag ville skryta med den, men jag skämdes nog samtidigt för mitt beteende, eftersom jag så väl kommer ihåg det.  Ännu märkvärdigare var det att vara mobilägare när vi kom till Sicilien, för på den tiden  var mobiler inte lika vanliga där som i Sverige. Bosse skaffade sig ju givetvis också mobil och han ville ju vara uppdaterad med de senaste modellerna, så efter hand som han bytte mobil skickades de avlagda ner till syster Eva.

Från den där stora klumpen i läderväska för över trettio år sedan, blev mobilerna sedan mindre och mindre och den minsta jag haft var en Ericsson. Nu blir de större och större, även om de blir allt tunnare. Funktionerna utökas också hela tiden och att ha körkortet i mobilen vore väl bra? Det har de i Norge och där fungerar det alldeles utmärkt, så varför skulle vi inte kunna ha det i Sverige också? Mobilen är ju alltid med!

Dagens ordspråk:
Kråkan är den bästa fågeln, där det inte finns några andra.

Trevlig lördag!

28 reaktioner till “Mobilhistoria

  1. Utvecklingen på mobilfronten har onekligen gått snabbt fram. Husses första, som han hade genom jobbet, var stor som en skokartong och hade antenn samt traditionell telefonlur. Det var en sensation på den tiden minst sagt! Numera kör jag iPhone som jag trivs utmärkt med. Tyvärr har batterierna dock en tendens till att bara hålla ett par år vilket är dålig. De är knappast gratis när man köper dem kontant…

    Kram och god lördag!

  2. Du är ju så duktig med tekniska saker, så jag är inte förvånad över att du haft mobil så länge! Själv är jag hopplöst ointresserad av allt tekniskt; tycker att det är SÅ tråkigt att sätta mig in i sådant. Sen kan man ju får en viss motvilja mot mobiler också, när alla man umgås med sitter med näsan ner i sin mobil…
    Nåja, nu har jag i alla fall en mobil, en iPhone, som jag ”ärvt” efter Fia. Jag går ju många ensamma promenader och maken ville ha koll på mig…om jag skulle falla eller så! Och jag fotar med den.
    Gråmulet här idag.
    Kramar, Monica

    1. Det där att alla ”umgås” med att alla sitter och tittar i sina mobiler är verkligen ett oskick. Jag gillar min mobil, men jag tycker att jag får ett alltmer avslappnat förhållande till den. Men visst är den alltid med och i närheten.
      Kram

  3. Intressant mobilhistoria.
    Jag ägde ingen från början när dom var stora.
    Min första var en liten med vikskärm.
    Nu är visst vikskärmarna tillbaka, men då blir mobilen stor som en mindre laptop.
    Ja nog får man hänga med i mycken utveckling (på gott och ont).
    Kram/Kicki

    1. Jag har sett de där mobilerna med vikskärm på tv-reklamen, men det är för stort tycker jag. Man vill ju att de ska gå att stoppa ner i fickan.
      Kram

  4. Min nuvarande fyllde två år i dagarna och fungerar ypperligt ännu, även batteriet hänger med ännu på ett acceptabelt sätt, får se om den håller tre år till som din.

    SV: Tack, jag frisknar till här känns det som.

    Ha det fint.

  5. Du är tekniskt begåvad, och bra att du har hängt med i den digitala utvecklingen, alla äldre har ju inte gjort det.
    Tråkigt bara att många prylar är slit-och-släng-sådana.
    Förr var fem år ingen ålder. Ett kylskåp kunde hålla trettio år.
    Men nu ska vi konsumera så attans mycket 😦
    Kram!

    1. Nya hushållmaskiner är inte tillverkade för att hålla så länge som de gjorde förr. Som du säger, det gäller att vi får snurr på ekonomin.
      Kram

  6. Körkort i mobilen skulle inte fungera för mig. Åker oftast iväg till butiken utan telefon, och min man åker ännu längre vägar utan telefon… När jag arbetar ute är telefonen inne. Jag köpte min första mobila telefon först 2005, i flera år använde min dåvarande man och jag samma mobil. Köpte åt honom många år tidigare, eftersom hans jobb var kringresande och utan tidsbegränsningar. Men ringa till mig och berätta om han var på hemväg, det fanns inte på hans karta! Hans arbetsgivare var på den tiden helt främmande för mobila telefoner… Ha det gott!

    1. Ja, tänk vad tillvaron har förändrats genom att vi numera är ständigt uppkopplad, men alla köper inte det tänket och det är upp till var och en hur man vill använda tekniken.
      Ha det så gott själv Märtha!

  7. Oj vad duktig du är när det gäller tekniken. Har haft mobilen ca 15 år och den ligger oftast inne. Bara när jag går till skogen har jag den med.
    Kram

  8. Jag fick min första i ett ringande paket då jag fyllde 40. Min dåvarande man hade en rörfirma med telefonnummer som slutade på 00. Jag fick samma nummer men med 40 på slutet. Jag har numret kvar än.
    Min första mobil var en röd Nokia med en liten antenn. Jag har kvar den fortfarande någonstans.
    Det var jättedyrt att ringa, kostade 7 kronor minuten vill jag minnas. Nu ingår fria samtal, sms och mms. Jag har sedan tillägg av Storytel med obegränsad användning för 169 kronor i månaden och Spotify för 99 kronor. 30 GB surf i månaden Lite mycket till vardags, men när jag inte har tillgång till varken mitt bredband eller wifi, som i stugan, så går de åt.

    Hoppas din lördag varit bra hittills. Jag har inte varit vaken ens 2 timmar ännu och har inte bestämt hur min kväll ska bli ännu. Men jag är ledig, jobbade bara en singelnatt vilket är skönt. Då slipper man vara så trött efteråt. Men det var fullt ös hela natten.

    Kram

    1. Jag har alltid haft kontantkort, men när jag bytte från Telia till Hallon tecknade jag ett abonnemang på 99:- i månaden där det ingår fria samtal och fria sms och mer än tillräckligt med surf. Jag hinner aldrig göra av med månadens pott. Den sparas och bara växer och växer.
      Det klarnade upp fram på dagen och jag gick en Klinterunda och träffade flera trevlig bekanta.
      Kram

  9. Minns första mobiltelefonen jag såg. Det var grannkommunens kommunalråd som hade med den på ett möte vi hade. Den var i en väska, ungefär lika stor som min dåvarande symaskin, tänkte jag. Sen minns jag när de skulle vara så små som möjligt och man kunde skicka sms med knapptryckningar på siffrorna, så nog är det enklare nu.

  10. Intressant läsning Ingrid! Jag köpte min första mobil någon gång runt 1990 – en vinröd Philips … tänk så spännande det var! Det har blivit några under åren – jag är ännu inte så beroende av den, men den känns som en säkerhet när jag går i skogen – man kan ju ramla … eller gå bort sig. Svårt att tänka mig att vara utan den.
    Önskar dig en fin söndag!
    Kram
    PS De första fröna har grott! DS

    1. Det har passerat några mobiler under årens lopp. Först låg de hemma i en låda, men så läste jag om hu viktigt det är att de blir återvunna, så då lämnade jag dem till återvinningen.
      Visst är det bra att ha den med sig när man går på ensliga promenader.
      Kul att höra att dina frön grott! ♥

  11. Visst är mobiltelefonen ett bra redskap även om jag tycker det är lite irriterande att alla så gott som hela tiden har den i handen och tittar på den. Jag förstår inte riktigt vad de söker efter….Däremot tycker jag det är helt fantastiskt att man fått vara med i den tekniska utvecklingen. När jag var liten hade man en telefon man vevade på innan man lyfte luren och sedan svarade de på telefonstationen i samhället och man begärde ett nummer…
    Ha en skön söndag!

    1. Jag vet precis var telefonstationerna i Klintehamn och Fröjel låg. Visst har det varit en fantastisk utveckling.
      Ha en fin söndag själv!

  12. Otroligt så mycket som hänt på telefonfronten! När jag var barn och bodde i södra Jämtland hade vi en vevtelefon. Med den ringde man till byaväxeln och bad telefonisten koppla ett nummer. Vi hade nummer 6.
    Hmmm – det låter som att jag var född i ett annat århundrade…

    1. Här var det Provinsialläker som hade nr 6, Prästen hade nr 5.
      Jag tror att vi är födda under samma århundrade du och jag!

  13. Bra idé att ha körkortet i mobilen. Visserligen har jag småfack i mitt mobilfodral, men allt kan förenklas. Kram

    1. Jag har bankkort i mobilen, så kunde jag få dit körkortet också skulle jag kunna strunta i det där mobilfodralet
      Kram

Kommentarer är stängda.