Nostalgi

Toftagården 1:a advent 2022 / Fars dag 2010

28 november, 202229 november, 2022 av Ingrid, publicerad i Advent, Julbord, Nostalgi

Det blev ett par trevliga timmar på Toftagården igår, där hela familjen samlats för att äta julbord tillsammans. Vi saknade bara Edoardos fästmö som var bortrest.

Och medan vi samlades fick vi glögg med tillbehör.

Sedan blev vi visade till vårt bord och när vi beställt dricka var det bara att börja ta för sig av läckerheterna. Allting smakade mycket bra och det fanns mycket att välja på, så det blev många vändor innan vi var nöjda och servitörerna var uppmärksamma och bytte tallrikar så fort vi lämnade bordet för att hämta en ny omgång mat.

På väg hemåt, mätta och belåtna – Bosse, Eva, Krister och lilla jag. /Foto Thomas

När vi radat upp oss för fotografering utanför Toftagårdens entré påminde Eva mig om att vi tagit ett familjefoto där tidigare en Fars dag, så när jag kom hem måste jag ju leta fram det.

I dag är det måndag och en ny vecka väntar. Jag har börjat dagen med att lägga in ett referat på helagotland.se från SPF-mötet i torsdags och en påminnelseannons om julbordet på Suderbys den 15/12.

Solen tittar in på mig där jag sitter vid datorn och himlen är blå, så visst artar det sig till en Glad måndag och någon typ av uteaktivitet måste det nog bli. Om inte annat så tror jag att jag ska ta mig en biltur till Hemse lite längre fram på dagen när morgonfrosten försvunnit från vägarna. Jag är i akut behov av nya långbyxor. Man kan inte gå i jeans hela tiden och de är dessutom väldigt kalla när det är kallt ute.

Ha en glad måndag!

21 november, 202221 november, 2022 av Ingrid, publicerad i Glad måndag, Nostalgi, Väder

Jag håller på och rotar i gamla blogginlägg och igår eftermiddag blev jag färdig med Å rskrönikan för 2008. Det är ganska intressant faktiskt, åtminstone för mig själv.

Även år 2008 fick vi ett ordentligt bas med snö i november. Den 24:de var det ett ordentligt snöoväder och här på Gotland hann plogbilarna inte med att hålla vägarna öppna och en del skolor på landsbygden fick hålla stängt.

Åke hade fullt upp med att hålla gångarna rena från snö, men snön försvann kvickt och en vecka senare var gräsmattorna gröna igen. Det kan man nästan inte tro när man ser den här bilden.

21 december 2008 var vi i Visby hos Krister o Thomas för att fira Krister, som fyller år den 22/12. Innan vi lämnade Klinte var vi och tankade och blev väldigt nöjda när vi fick se att bensinen, som varit över 10:-/liter, nu kostade bara 9:94. Förhoppningen var givetvis att priset skulle fortsätta att gå ner, men det vet vi ju i dag att det inte gjorde.

Det här får bli mitt bidrag till Caritas måndagsutmaning. Nog blir man glad när solen skiner!

Det blev inte mera snö under gårdagen, men i dag på morgonen har det snöat lite lätt, men just nu vid tiotiden är det ett riktigt vackert väder med blå himmel och en stor sol och det är 3 grader kallt. Jag har varit ute och ruskat ner lite av snön på mitt lilla träd så att inte grenarna ska brytas av.

Usch, nu rapporterar helagotland.se om en bilolycka på vägen mellan Klintehamn och Visby, en olycka med fyra bilar inblandade. Två personer är förda till lasarettet med lättare skador. Måtte det inte vara någon av de mina!! Det har också varit en lastbilsolycka i Roma och där har det också varit en trafikolycka med en personbil och en sopbil inblandade. Det är halt!!!!

Glad måndag!

Nu är ”det vita helvetet” här!

19 november, 202219 november, 2022 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Väder

Jag gillar inte snön, men uttrycket i rubriken kommer från när Åke och jag var i Las Palmas en gång. Vi åkte ospecificerat och hamnade på ett litet, rätt trevligt hotell. Frukosten fick man in på en bricka och i korridoren fanns ett kök som långliggarna använde och de flesta av dem var medelålders och äldre svenskar. Det var som något slags vandrarhem. Trafiken var hemsk och jag trodde första att det skulle vara omöjligt att sova, men man vande sig ganska snabbt.

På takterrassen rådde militärisk disciplin och nåde den som flyttade på eller tog någon annans solstol. Det var en fin gemenskap gästerna emellan och man hjälpte varandra med tips om kurser i spanska och var man skulle gå för att köpa resår t e x. En dag var det någon som talade om att de skulle åka hem till Sverige igen och då svarade en man: ”Va f-n ska ni hem och göra i det där vita helvetet?!” Det uttrycket nappade Åke och jag på och sedan dess blev det vår benämning på snön!

Och nu är det här, det vita helvetet. Jag misstänkte det redan innan jag öppnat persiennerna vid halvåttatiden, för det var misstänkt ljust i rummet. Dagens första bilolycka här på ön är redan rapporterad och det är nog många, som liksom jag, ännu inte fått på vinterdäcken.

Ännu har ingen snöröjare synts till här, men jag får väl ta och gå ut i förrådet och plocka fram snöskyffeln och få bort snön på uppfarten till min dörr i alla fall, för det får vi sköta själva. Sedan kan jag ju fortsätt med ett projekt jag håller på med. Jag går igen blogginläggen i min gamla blogg från 2004-2009 och ska göra årskrönikor av dem. Varför då kanske någon säger? Bara för mitt eget höga nöjes skull och för att jag kan. 😍

Trevlig lördag!

Pling i mobilen

8 november, 20228 november, 2022 av Ingrid, publicerad i Hälsan, Nostalgi, Promenader

Gårdagen fortsatte lika mulet och grått som den började och jag gick här inne och kände mig lite ruggig. Jag städade några köksskåp och lådor på förmiddagen för att få upp värmen lite, men efter lunch såg det ut att vara uppehållsväder, så då gick jag ut på en promenad på Barkan och det var riktigt behagligt. Det är alltid skönt att gå i skogen och jag var inte ensam där, utan jag såg ett par hundägare som var ute och strövade.

Jag kom ut på Banvallsvägen precis där det finns en skylt om ett hus till salu. Men det ser ut som om mäklaren slarvat och inte tagit bort skylten, för jag tror mig veta att huset nu är sålt 😉. Sen funderade jag på att fortsätt till Konsum, men vände hemåt i stället, för det började stänka lite oroväckande.

Nu är jag nästan hemma på Odvalds igen och ska bara korsa Vallekvior. I det här huset bodde vi i många år när jag var barn och rummet med balkongen var pappas rum, som jag sedan fick ärva när han gick bort. Under balkongen låg vardagsrummet med sitt trevliga hörnfönster och uppe till vänster var mammas rum och nere till vänster, matrummet. Jag stannar alltid till här och står och tittar och minns en liten stund innan jag går vidare. Det är lite lustigt att jag skulle hamna så nära det gamla hemmet i Vallekvior när vi flyttade från Stenstugu. Jag ser faktiskt de nuvarande ägarnas flagga från mitt köksfönster.

I dag är det tisdag och även den här dagen är riktigt novembergrå. Jag har en tid bokad på lasarettet i eftermiddag, så fram mot lunch ska jag ta en buss till Visby.

Nu sa det pling i mobilen, det är Region Stockholm -1177 som talar om att jag nu kan vaccinera mig gratis mot influensa! Har jag redan bokat tid kan jag bortse från meddelandet och då gör jag det, för jag har en tid i morgon här i Klintehamn.

Trevlig tisdag!

Allhelgonadags-minne

1 november, 20221 november, 2022 av Ingrid, publicerad i Allhelgonahelgen, Nostalgi

Första november och Allhelgonadagen är det i dag och sedan 1953 är det inte en helgdag, utan en helt vanlig vardag. Nu på morgonen är det ett riktigt novemberväder och dimman ligger lika tät över Odvalds nu, som den gör i novemberheadern (bilden tagen 16 november 2011). Jag hoppas att det lättar under dagen.

Jag har ett lite speciellt minne från första november 1989 och det hör samman med att vårt första barnbarn Gaetano föddes 5 oktober det året och när han var ett par veckor gammal åkte jag till Sicilien för att få se på underverket. Åke kunde inte åka med, så jag åkte ensam och eftersom det inte gick någon charter så sent på året flög jag reguljärt med SAS. Den 19 oktober åkte jag, resan gick bra och det var en helt fantastisk upplevelse att få se den lille Gaetano. Två veckor var jag där och under den tiden hade Eva planerat in dopet också, så att jag skulle få vara med på det.

Familjen Foti samlade vid köksbordet

Ett par veckor går fort och onsdagen den 1 november var det dags för mig att åka hem igen och Eva och Claudio körde mig till flygplatsen i Catania. Vi lämnade Gaggi i god tid, men de hade inte räknat med att det var Allhelgonadagen, helgdagen då alla italienare åker och besöker sina avlidna. Det var en otrolig trafik och långa köer vid begravningsplatserna, så vi kom fram väldigt sent till Fontanarossa .

Det var tomt vid incheckningen när jag kom in i avgångshallen, för alla hade redan gått ombord och personalen där bara vinkade iväg mig och sa att jag fick ta mitt bagage själv och springa ut till flygplanet, för det var klart för avgång. Några säkerhetskontroller var det inte tal om (fast det kanske det inte var på den tiden?) Det var bara att ta långa benet före och sedan fick jag kämpa mig upp för flygplanstrappan med mina väskor och i dörren stod flygvärdinnan och väntade.

Det var stressigt, men inget ont som inte har något gott med sig, alla vanliga platser i ekonomiklass var upptagna, så jag fick sitta i businessclass och njuta av den fina servicen med drinkar, trerätters meny och riktiga bestick. Det var annat än charterutbudet det! Och det blev en erfarenhet jag inte hade fått uppleva om det inte varit Allhelgonadagen och trafikstockningar. 😍

I dag tänker jag åka till Suderviljan och köpa gravprydnader och om vädret tillåter ska jag köra till kyrkogårdarna med dem senare. Jag behöver köpa bensin också, för här har man nu fått för sig att var och en måste hålla sig med egen bensin till den bensindrivna gräsklipparen. Jag hämtade klipparen igår för då såg gräset rätt torrt ut, så det kändes som en bra dag för en sista klippning, men då var tanken givetvis tom 😠.

Ha en fin Allhelgonadag!

Det där med steg

27 oktober, 202227 oktober, 2024 av Ingrid, publicerad i Hälsan, Nostalgi, Tänkt

Regnet hänger i luften i dag, men i gengäld är det ju milt, så uttrycket inget ont som inte har något gott med sig stämmer tydligen. I dag väntar ett styrelsemöte efter lunch, så förmodligen blir det inte någon promenad, men jag hörde i ett nyhetsinslag på teve att nu är det 6000 steg om dagen som gäller om man ska hålla sig i form.

Förr rekommenderade Socialstyrelsen 8000 steg per dag och så länge jag jobbade klarade jag nästan det under arbetsveckorna genom promenaderna till och från busstationen, promenaden när man skulle ut och äta lunch någonstans och allt spring på kontoret. Sedan var det helt plötsligt 10000 som gällde och för att komma upp i det behöver man gå ordentliga promenader, men nu räcker det enligt experterna alltså med 6000 steg 5 dagar i veckan för att uppnå maximal effekt på hälsan.

Går man fler steg ökar man kanske konditionen, men inte effekten på hälsan. Teorierna skiftar, så vi får väl se hur länge den här är gällande. I tisdag uppfyllde jag med råge dagens mål, igår blev det 5262 och i söndags 6179, men i måndags var jag inte ute och rörde på mig så då blev det bara 679 innesteg.

I dag har Sabina namnsdag och jag känner ingen som heter det, man jag tycker att det är ett vackert namn och det har funnits i släkten. Den vackra kvinnan på bilder är min mormorsmor Sabina Klintberg.

I wikipedia kan man läsa att år 2003 fick 78 flickor namnet, varav 43 fick det som tilltalsnamn. Vi tre systrar fick fina rejäla kvinnonamn; Ingrid Elisabet, Barbro Kristina och Kerstin Birgitta, men visst hade det varit roligt om man hade fått ärva mormorsmors vackra namn. Att inte mamma tänkte på det! Många äldre namn har ju blivit populära igen, så varför inte Sabina?

Gårdagens nit – den där pajen – blev inte uppäten. Man ska inte kasta mat, men jag rapade fisk och dill hela eftermiddagen, så jag kunde bara inte….

Trevlig torsdag!

Pulsat omkring i löv / Oktoberresor

15 oktober, 202215 oktober, 2022 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Promenader, Resor

Regn, regn…..och mera regn. Den prognosen gjorde Klart.se i morse, men de hade totalt fel, för det har varit en riktig solig och skön förmiddag med behagliga 14º, så jag tog det säkra för det osäkra och gick ut på en förmiddagspromenad. Jag skulle ändå gå ut i soprummet med några påsar och när det var gjort tog en en runda runt i omgivningarna.

Trottoaren på Donnersgatan är dold under alla löv

15 oktober är det i dag och halva månaden har passerat. Jag tittade tillbaka i tiden lite på vad som hänt i oktober och det har ofta varit en resemånad. Man vill ju försöka förlänga sommaren lite och i medelhavsområdet är det en ganska behaglig tid.