Det har varit en solig och väldigt varm måndag med ca 27º-28º, åtminstone i Visby där jag har varit. Jag hade en tid bokad på ortopeden på eftermiddagen, så jag tog en buss till Visby strax före elva. Bussen körde iväg och det var rätt mycket folk redan från Klintehamn, men allt flöt på tills den skulle svänga in vid Vibble. Där höll de på med några arbeten på vänstra sidan av vägen, precis där bussen skulle köra in och när chauffören svängde for bakdelen av bussen rätt in i bakluckan på en servicebil som fällt upp luckan, så att den stack ut en bit på infarten.
Det dundrade till rejält, folk som satt i längre bak i bussen skrek i panik när krossat glas sprutade in över dem. En ruta blev helt utslagen, eller man kanske ska säga inslagen, och nästa splittrades. Chauffören ropade i högtalaren: ”Är det någon där bak som är skadad?” Nej, det var det inte, men en man blev fruktansvärt arg och skrek:” Borde du inte komma bak i bussen och titta till dina passagerare. Du kan väl för f-n inte bara sitta där!” Och det kan man väl hålla med om, men stackarn var väl chockad av vad hen ställt till med.
Vi fick gå av bussen och vänta tills det kom en annan och hämtade upp oss, så lite försenade kom vi till stan. Det var tur att jag var ute i god tid.
Jag hade som sagt gått om tid, innan jag skulle vara på ortopeden, så jag funderade på om jag skulle gå ner till lasarettet i stället för att ta en buss. Det är så fint att gå över Klinten och jag ville kolla om blåregnet på Nygatan blommar nu.
Hur gick det där då? Vi ska höras senare i höst och om jag så önskar, så är de redo att operera förträngningen av en ländkota i min rygg, som är det som ställer till det, men bara om jag har så stora problem, så att det verkligen känns outhärdligt.
I morgon väntar nya äventyr!
Livet efter 80 