Nu är det återigen dags för Fårö Framtids kulturevenemang som engagerar hela Fårö och dess företagare. Kvällen har blivit väldigt populär där man kan uppleva konserter, spökhistorier, vandringar, caféer & restauranger samt marknader och annat skojigt.
Bussar går i skytteltrafik under hela lördagskvällen mellan aktiviteterna – de går varje halvtimme.
I kväll är det dags för Fårönatta igen och 2012 var jag på Fårö tillsammans med Britt-Marie och Sven, grannar här på Odvalds. Det var verkligen en jättetrevlig helg och jag skulle gärna göra om det någon gång. HÄR kan du läsa om mina upplevelser från det härliga besöket.
I dag sitter jag och väntar på solen och sommartemperaturerna som SMHI skrutit med, men än så länge är det mest mulet och blåsigt och inte alls speciellt skönt. Jag var ute en vända för en stund sedan och fotade lite blommor:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Dagens ordspråk: Hämnden är den enda skuld, som inte bör betalas
+1,7º har det varit som kallast i natt här vid Odvalds, men solen tittar fram mellan molnen nu och termometern har sakteliga klättrat upp till 11º.
Igår klippte jag gräsmattorna på eftermiddagen, så nu har jag ganska helgfint ute i alla fall. Få se om det kan bli någon ordning inne också. Lilla förrådet under trappan röjde jag också igår och åkte på återvinningen med diverse prylar som legat till sig i väntan på transporten dit. Så skönt! Tala om energitjuvar, men det tär verkligen att hålla på att skjuta upp sånt.
I dag harelisamatilda bestämt att temat ska vara Uppkopplad – och det är man ju, mer eller mindre ständigt. Mobilen finns för det mesta inom armlängds avstånd, men alltid ljudlös vid allmänna sammanhang för att inte störa. Jag blir lika irriterad varje gång en mobil börjar låta när man är på bio, på ett möte eller ett föredrag och någon börjar rota i en väska för att hitta eländet.
De här hade jag ju kunna ha med mig till återvinningen!Här kommer mina svar på dagens fem frågor:
1. När var första gången du kopplade upp dig mot Internet?
Första gången var på jobbet. 1993 någon gång fick vi alla tillgång till internet och uppmanades att utforska det när vi hade tid och jag fick gå på en endagarskurs på Humanus för att lära mig mer om vilka möjligheter som fanns.
2. Var ”hängde” du i början av din internettid?
Jag kan inte säga att jag hängde varken här eller där. Efter åtta timmar framför en datorskärm var man ganska belåten.
3. Vilken var din första e-postadress?
Min första e-postadress fick jag när GEAB erbjöd internet och då fick jag ingrid@gotland.com. En adress som inte existerar i dag.
4. Vem skulle du vilja träffa på riktigt som du endast känner online?
Jag har ju fått träffa så många bloggvänner i och med att jag bor på en semesterö och all möten har varit väldigt positiva upplevelser. Jag träffar gärna flera ingen nämnd och ingen glömd.
5. Vem i din närhet är minst uppkopplad?
Mina släktingar och vänner är uppkopplade, men om man tänker på min fysiska närhet, så är det en av mina grannar, som varken använder dator eller har någon smart mobil.
Det har varit höstens första frost i natt här på Gotland, men vi på Odvalds ser ut att ha klarat oss. Temperaturen har har varit +2,7º som kallast utanför mitt köksfönster och till och med dahliorna ser ut att ha klarat sig. Solen sken i morse, men nu är det mulet och ser rätt ruggigt ut.
Gårdagens möte var rätt trevligt och jag fick skjuts både dit och hem igen av Carina o Bosse. Jag kom till Visby i god tid, så jag hann med lite shopping också. Ett par jeans på Kappahl fick följa med hem och dem ska jag lägga upp benen på i dag.
Igår kväll satt jag och såg frågeprogrammet Kontrapunkt som vanligt. Det är svårt, men något brukar jag alltid kunna svara på och igår tog jag den första Nöten.
Musiken kände jag igen direkt; duetten ur Pärlfiskarna av Bizet, som är så enormt vacker och allra vackrast sjunger Jussi Björling den. Lyssna och njut! Sedan kom konstverket och det kände jag inte alls till, men gissade namnet på den, Dam med pärlhalsband och sedan kom texten och där var jag tvärsäker på att det var Pearl S Buck och nöten blev givetvis Pärlor. Som sagt, även en blind höna kan hitta ett korn.
Pearl S Buck var en amerikansk författare som levde många år i Kina eftersom hennes föräldrar var missionärer där och hon skrev massor av böcker om livet i Kina. Hon fick nobelpriset 1938 för sina rika och verkligt episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för sina biografiska mästerverk.
Jag läste Pearl S Buck som tonåring och var alldeles fascinerad av hennes skildringar och under en lång period levde jag nästan tillsammans med hennes romanfigurer. Alla böcker av henne, som fanns på biblioteket i Klintehamn, plöjde jag igenom. Så jag blev nästan lite ledsen när de ”pratade skit om henne” igår och sa att hon var en författare som inte räknades och att hon inte varit värdig nobelpriset. De kallade henne för författaren som ingen tar på allvar. Och de har väl kanske rätt för det har till och med instiftats en regel, Lex Pearl Buck – Ingen ska kunna få nobelpriset utan att ha varit nominerad vid ett tidigare tillfälle.
Kvinna, lättläst även för en tonåring. Aja baja! Inte kan väl hon var en värdig nobelpristagare.
Och så tar vi ett ordspråk i slutet också: Man ska inte döma hunden efter håren
….komma med några syrliga kommentarer angående gårdagens klass1-varning, för när jag kollade regnmätaren i morse hade vi fått ynka 5 mm. Sen lyssnade jag på Gotlandsradion och läste GA och där rapporterades om snö (snödrivor t o m), hagel och regnmängder på upp emot 60 mm på en del ställen på ön, så det var tydligen bara vår del av Gotlands som skonades, men kallt hade vi det. 8º i september är inte godkänt och det är inte mycket bättre i dag. Just nu har vi 11º, men solsken i alla fall.
Jag planerar att åka till Visby i eftermiddag, så jag får väl plocka fram en tjockare jacka för att slippa frysa. Det är Osteoporosföreningens första Livscafé för hösten och ämnet låter spännande:
Psykiatriker Helena Månsson har inbjudits att samtala med oss:
Om hur det är att ha Osteoporos
Om att bära på rädslan
Om att rasa ihop
Om hur vi kan förändra rädslan
Igår gjorde jag faktiskt lite nytta när det ändå var inneväder. Jag pustade fönstret här i sovrummet och tog ner mina tjocka sommargardiner och bytte ut dem mot tunnare. Något jag ångrade i morse när solen stack mig i ögonen när klockan var halv-åtta. Nåja, det är min uppstigningstid, så det får jag stå ut med.
Anledningen till städningen var egentligen att jag upptäckt att hyllan där jag har fotoalbum; en gammal tv-bänk, var väldigt dammig, så jag tömde den, dammsög och dammtorkade både hylla och album, vilket gick snabbt, men sen tog det ett bra tag att få allting på plats igen.
Jag var ju tvungen att bläddra igenom albumen innan jag satte tillbaka dem. Jag kunde inte låta bli att beundra mig själv för hur organiserad jag var under några år. Där finns program, kartor, hotellbroschyrer och en massa annat tillsammans med de foton jag tagit från respektive resa. Det är jätteroligt att ha det sparat, men sen tog datorn över och nu är det många år sedan jag skrev ut några foton. Jag sparar dem i datorn och även på USB, så de finns kvar ett tag i alla fall.
Nu är det dags för en dusch!
Dagens ordspråk: Humor är konsten att se det stora i det lilla och det lilla i det stora
Jag hade tänkt klippa gräsmattorna i dag, men jag hann inte, för nu har det börjat stänka och om SMHI:s prognos stämmer så lär det ta ett tag innan man kan ta fram gräsklipparen.
De vete fan, sa en granne om prognosen
Nejlikan, inköpt i mitten av juni
blommer fortfarande så fint. Nu har jag varit ute och satt den under tak, så att de inte ska bli dränkt av allt regn.
Jag tog 51:an till Visby i dag, för den passerar Odvalds, så jag behövde inte ens gå ner till Konsum, men det var något hemskt vad det blåste när jag stod vid hållplatsen och väntade, tur att jag hade en ganska vindtät jacka.
När jag kom till busstationen i Visby gick jag till Östercentrum och klarade av mina ärenden och nu har jag monterat dit den nya termometern, så nu kan jag hålla ordning på utetemperaturen igen. En bikinitop hittade jag också och fick ut lite ”evrosar”. Jag undrar om alla vet att det finns en bankomat utanför gallerian i Visby där man kan få ut olika valutor. Jag visste det inte förrän Bosse berättade det för lite sen. Sedan Forex stängde är det ju annars helt kört, för bankerna hanterar ju inte kontanter av någon sort. Man kan givetvis handla med kort i Italien, men lite kontanter känns det tryggt att ha med sig i alla fall.
Santa Maria, Visbys domkyrka
När jag shoppat färdigt gick jag över Klinten, nerför Rackarbacken och ut genom Norderport och så till lasarettet.
Vy från Klinten
Det började bli dags för lunch och jag skulle inte vara på osteoporosmottagningen förrän klockan ett, så jag gick till matsalen och åt lunch; kycklinggryta och ris och en massa god sallad. Det satt bra!
Taget genom ett lasarettsfönster
Sedan gick jag upp till mottagningen och satte mig och läste en tidning tills Linda Ringbom kallade in mig för undersökning. Bentäthetsmätningen visade att jag i alla fall inte blivit sämre, utan snarare en aning bättre än vid förra mätningen, men jag hade minskat en halv cm till, så nu är jag bara 149,5 cm lång. Just den vecka jag ska åka till Sicilien är ”vår” läkare Maria Sääf här och då ville Linda att jag skulle komma på ett återbesök, men det får vara tills nästan gång Maria är på ön och det blir vecka 47. Lite försmädligt, men så kan det bli och jag har ju ingen speciell brådska, så mig gör det inget.
Det börjar bli höstfärger
Nu skulle jag ju egentligen ha gått till Botaniska trädgården efter lasarettsbesöket, men nej! Det blåste så hemskt i byarna att jag inte orkade, utan jag gick raka vägen upp till Östercentrum igen och gick på Siesta och drack kaffe och åt en fruktbakelse och sen gick jag till busstationen.
En bil signalerade! En trottoarpratare hade flugit rakt ut i framför bilen och tvärs över gatan till trottoaren på andra sidan. Chauffören fick sig säkert en chock. Liiite oansvarigt av butiksägaren att inte kedja fast sin skylt, kan man tycka.
Strax efter tre var jag tillbaka i Klintehamn igen.
Dagens ordspråk: Den som är för het på gröten kan lätt bränna sig
Det regnade och blåste i morse när jag vaknade vid sextiden, så jag vände lugnt sida och fortsatte sova och sen vaknade jag inte förrän klockan var nästan nio. Då hade det slutat regna och vi hade fått 10 mm i regnmätaren. Blåste gjorde det ännu och blåser gör det fortfarande.
Jag har varit på Stenstugu i dag och ätit lunch, för Eva och Claudio kom hem från Sicilien nu i veckan, så vi har inte träffats på nästan en månad. Eva hade gjort en härlig gryta på fläskytterfilé och till den serverades det ris. Edoardo och Matilda var också i Fröjel så jag fick träffa dem och alla hundarna också.
När jag körde hem svängde jag in till Preem för att tanka och det blåste så hemskt från havet att det nästan inte gick att stå lull. Ett tag funderade jag på att avbryta när tanken var halvfull, men stod ut tills den var full, så nu ska Golfen förhoppningsvis rulla ett tag till.
I morgon ska jag till Visby, men då tar jag bussen som vanligt. Jag är kallad till lasarettet för en ny bentäthetsmätning och här på Gotland åker man gratis på bussen om man visar upp kallelsen. Sen har jag några ärenden att uträtta men det är ingenting som är tungt eller långt från centrum, så dit kan jag gå. Jag tänkte växla till mig lite Euro och så behöver jag en bikinibehå, för min är försvunnen. Det kan ju bli så varmt på Sicilien att det kan vara skönt med ett dopp i poolen. Och så vill jag ju ta en promenad i Botaniska trädgården också.
Livet efter 80 