24 augusti, 2018 – Livet efter 80

I dag hade jag bestämt med Ann-Marie att jag skulle åka till Visby och hälsa på henne, för hon ville visa mig alla nybyggena på A7-området. Jag har ju sett dem från vägen, men aldrig varit inne där och tittat.

Det var soligt och fint i morse, men man varnade för att det kunde bli åska och regn senare fram på dagen, men ännu har det inte synts till något regn här i Klintehamn i alla fall (vid fem-tiden). I Visby mulnade det till vid tretiden och det kom några stänk på fönsterrutan, men sen ser det ut som om regn- och åskmolen dragit vidare.

Jag tog bussen till stan och så kom Ann-Marie och mötte mig vid busstationen. Hon körde hem, för vi skulle ju hämta Baxter och sen gav vi oss av till fots. Ännu finns det områden där det är obebyggt och vi gick vid sidan av de stora byggplatserna på gröna fina stigar. Det var precis som att gå ute på landet. Vi passerade koloniområdet, där det såg väldigt fint ut och vi kom förbi Visby återvinning där kön av bilar som ville lämna skräp var lång.

Slånbärsbuskarna har nya blommor och mogna bär på samma kvist

Ett äppelträd som fullkomligt dignar av frukt. Det har nästan mer äpplen än blad

Baxter och Ann-Marie i Krookska dungen

I Krookska dungen har jag aldrig varit förut och den påminde mycket om Masshagen med fina stigar och tät grönska. Ett riktigt fint rekreationsområde mitt bland all modern bebyggelse. Det är tur att den är fredad så att den kan få förbli det. Antalet kojor visar att den är populär bland barnen.

Här byggs det överallt

Ada Blocks gata

Vad ska man säga om den här bebyggelsen egentligen? Att den är ”arkitektritad” kan man ju inte undgå att se, men nog tycker jag att den är bra ful. Jag undrar vad Ada Block skulle ha tyckt, om hon visste att gatan där utanför hade fått namn efter henne.

Baxter orkade nästan inte ta sista trappsteget när vi kom hem

Det var en ordentlig promenad och när vi kom hem började Ann-Marie rusta i köket och hon bjöd på något av det bästa man kan få, något som jag inte ätit tidigare i sommar – Stekt flundra! Det var så gott och till efterrätt blev det glass och nykokt äppelkompott.

Vi satt ute och åt, men det mulnade det till mer och mer, så när vi ätit färdigt gick vi in. Efter kaffet skjutsade sedan Ann-Marie mig till bussen. Ett paraply fick jag låna, men det behövde jag aldrig använda, för i Klintehamn var det nästan solsken. En billig resa blev det också, för det var fel på bussen betalsystem, så vi fick åka gratis i eftermiddag. Chauffören sa först att det vara för att det var fredag, men sen talade han om anledningen.