I dag kan man läsa i Allnakku att det är Lummlärkars dag och så här förklarar man det konstiga ordet: Lummlärka är en liten flaska med brännvin som man kan ha i lummu, fickan. Den kallas fickplunta i Sverige.
Lummlärka är ett ord som vi aldrig använt, men när jag funderade på det kom jag på att Åke ju faktiskt hade en fickplunta. Vart kunde den har tagit vägen?
Jag har en Åkegömma och när jag inventerade den hittade jag minsann fickpluntan bland många andra saker som jag inte nänts kasta. Det är ju många år sedan den var i bruk och den såg lite fläckig och ful ut, men jag skruvade av locket och minsann…. den var inte tom, utan innehöll en skvätt sprit, förmodligen vodka.
Det är solsken i dag, men det ska bli kortvarigt, så jag ska snabba mig på och åka till Konsum och köpa gravljus och sedan ska jag åka till Klinte och Fröjel kyrkogårdar och göra lite vinterfint. Tittar på SMHI:s prognoser är det bara regn som väntar.
Dagens ordspråk:
Medgång gör vänner, motgång prövar dem.
Trevlig torsdag!

Uppdatering 22:01: Jag fick en kommentar från elle2018 och där skriver hon: På norska heter fickplunta lommelerke. Ordet lerke påstås komma från Fredrik Georg Lerche, en fylltratt och festarkompis till diktaren Henrik Wergeland född på 1800-talets början. – Kan det vara så att lärka i gutamålsordet lummlärka är lånat från Norge? Det är sånt här som gör det så roligt och intressant att blogga!








Igår, när jag hade städat färdigt, gick jag till Suderviljan och köpte några plantor till gravarna. Det är ju snart pingst och påskliljorna är ett avslutat kapitel. Det blev en ganska mulen eftermiddag, så när jag kom hem tog jag bilen och åkte upp till Klinte kyrkogård och planterade det som skulle vara där. Lite spännande var det att se den där skyliften, där en man höll på att laga några tegelpannor.
Sedan åkte jag och plockade liljekonvaljer. Det var inte speciellt gott om dem och jag antar att det är torkans fel, men jag fick ihop en bukett att sätta på graven i alla fall och några isbegonior hade jag med mig också.

