Nostalgi – Sida 49 – Livet efter 80

Krisberedskap

7 maj, 20197 maj, 2019 av Ingrid, publicerad i Djur, Nostalgi, Tänkt

Just nu 6-12 maj pågår årets Krisberedskapsvecka och jag känner mig verkligen orolig. Hur allvarligt är läget egentligen? Här på Gotland där hela försvaret lades ner för bara femton år sedan rustar man nu för fullt.

MSB skriver:

Med anledning av det försämrade säkerhetspolitiska läget och den återupptagna planeringen för att hela samhället ska kunna agera vid höjd beredskap och ytterst krig vill regeringen att informationen om hur befolkningen kan förbereda sig ska bli bättre, både på nationell och lokal nivå. Krisberedskapveckan är en del i detta arbete.

Här på Gotland har en familj testat hur det är att leva utan el och vatten nu i helgen och de kom fram till att det gick rätt bra. De grillade korv, spelade brädspel och spolade toan med hjälp av en hink vatten.

Jag minns en vinter för många år sedan då vi verkligen fick prova på vad som händer om man blir av med elen en längre tid. Jag kommer inte riktigt ihåg hur långvarigt avbrott det var, men säker mer än ett dygn.

Det blev kallt i huset, men vi hade vedspis i köket och en kakelugn i vardagsrummet och där kunde vi elda.

Vatten fick Åke köra på Klinte och hämta. Vi hade en stor vattentank som vi använde sommartid och det skulle hem en hel del, för det var ju inte bara vatten till hushållet, utan till alla djur också. Ladugården var full av mjölkkor och ungdjur och de dricker mängder, särskilt korna.

Mjölkmaskinen fungerade ju inte heller utan el, men vi hade en bensindriven motor, som vi använde på somrarna till det portabla mjölkhus, som vi hade när korna gick ute på bete, och den motorn kunde Åke koppla in och driva mjölkmaskinerna i ladugården med. Mjölken gick ju inte att kyla, eftersom det inte fanns någon el till tanken, men jag har för mig att Åke ringde och beställde extra hämtning. Sedan var det vattningen av djuren och det var ett drygt jobb att gå runt med spann, så att de fick dricka. En ko kan dricka upp till 100 liter vatten per dag.

När huset blev riktigt utkylt, klädde jag på mig och gick ut i ladugården och ryktade kor. Det höll mig varm! Barnen var ju i skolan som vanligt och när de kom hem höll vi oss i köket och framför kakelugnen i vardagsrummet.

Det där dygnet var verkligen en test av vad som händer om krisen kommer!

Jag kan också

6 maj, 20196 maj, 2019 av Ingrid, publicerad i Nostalgi

Znogge har en så underbar bild av ett blommande rapsfält i dagens inlägg och jag tar den som en utmaning och måste visa att jag också kan, även om min bild är hämtad från arkivet.

Glad måndag!

Första maj

1 maj, 20191 maj, 2019 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Valborgsmäss

Det är lite halvmulet i dag, men på förmiddagen var det ganska skönt väder. Jag låg och tryckte rätt länge innan jag gick upp, men sedan satte jag fart och bestämde mig för att börja dagen med att åka och titta till gravarna och så behövde jag åka och handla lite.

Gannarveskär

Tynnet (slånbärssnåren) blommar 1 maj

Ett hoppfullt budskap vid Klinte kyrka

På hemvägen tittade jag in på Stenstugu och pratade med Eva en stund.

Förr var minsann inte första maj någon arbetsfri dag för vår del. Det är ju en period då det är som allra intensivast i jordbruket, eller var kanske man ska säga, för det verkar som om vårbruket börjar tidigare numera. Jag har kollat i mina 10-årskalendrar och det ser ut att ha varit full fart på alla fronter just Valborgsmässohelgen. Jag satte ofta potatis och gjorde i ordning trädgårdslandet just första maj.

Fram på eftermiddagen brukade jag gå in och titta på reportagen från firandet av Arbetarrörelsens stora dag på tv; i Moskva var det stora styrkedemonstrationer med soldater som marscherade, fanorna fladdrade och Internationalen spelades. Och i talarstolarna runt om i Europa förde olika potentater fram sina budskap.

Ännu längre tillbaka i tiden innebar första maj att jag och mina syskon fick börja använda knästrumpor och det skulle vara väldigt kallt om vi inte hade dem på just första maj. Mamma planterade alltid penséer till den här helgen och första maj gick vi ut på samhället och tittade på demonstrationståget som gick genom samhället med röda fanor.

Det här fotot skulle kunna vara taget den 1 maj. Knästrumporna och hattarna är på!

Igår eftermiddag tog jag fram solstolen och la mig ute och vilade middag. Jag somnade till, men vaknade av några konstiga ljud. Jag tvivlar på att det är lika skönt ute i dag, men jag ska gå och känna efter i alla fall.

Ha en fin Första maj!

Nyckelfobi – Blå blommor

14 april, 201914 april, 2019 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Trädgård

I natt drömde jag att jag inte kunde betala min varor när jag var på Konsum och handlade för mina nycklar var borta. Jag letade och letade på en disk bland en massa grönsaksskräp, men jag hittade dem inte. Då gick jag till banken och bad att få nya, men de hade inte tid med mig, för de höll på att sopa golvet….

Jag har lite nyckelfobi och tror att det beror på en traumatisk upplevelse i San Augustin för 25 år sedan. Vi hade en bra lägenhet där, men låset var lite knepigt och jag var rädd för att vi helt enkelt skulle bli utelåsta, så jag kontaktade servicecentret och de ordnade så att vi fick ett nytt lås. Allt var frid och fröjd! Tills vi var ute en kväll och åt tillsammans med några bekanta. På hemvägen blev jag akut kissnödig och sa som det var och satte fart före de andra mot lägenheten. När jag kom fram satte jag nyckeln i låset, låste upp och rusade in på toa.

Efter en liten stund kom de andra också och vi satt och pratade en tag innan de fortsatte till sin lägenhet. Sedan blev det läggdags, jag skulle låsa, men hittade inte nyckeln. Den var borta! Jag måste ha missat att ta vara på den efter mitt besök på toaletten. Som tur var fanns det en regel på dörren, så den drog vi för och draperiet också. Sedan tog vi med oss våra tillhörigheter in i sovrummet och låste in oss där.

Klockan tre väckte Åke mig: ”Nu är nån här utanför! ” Vi smög upp och tittade ut genom det lilla sovrumsfönstret och mycket riktigt, utanför vår dörr stod det en man och försökte låsa upp. Vi gick in i vardagsrummet och ställde oss på varsin sida om dörren och slet bort draperiet i förhoppningen om att mannen i ren förskräckelse skulle lämna nyckeln kvar i dörren, men inte gjorde han det. Den tog han med sig när han sprang därifrån. Åke sprang efter, men jag skrek på honom att komma tillbaka och det gjorde han. Han var relativt nyopererad och definitivt inte i kondition för några kamper med en nyckeltjuv

Det var en mycket spak Ingrid som gick till kontoret dagen efter och berättade vad som hänt. Sen var det bara att sitta och vänta på att låssmeden skulle komma och sätta i ännu ett nytt lås. Den här gången blev det inte gratis!

Det är nog den händelsen som gör att jag helt plötsligt måste kolla att nycklarna verkligen ligger i fickan, eller i sitt fack i handväskan när jag lämnat lägenheten. Jag kan gå ute i skogen och plötsligt isar det till längs ryggraden – NYCKLARNA! Och så måste jag kolla att de ligger där de ska.

Det blåser isande kalla vindar i dag också och i morse var det -4º igen. Jag gick ut för att kolla rabatten på baksidan, men det händer inte så mycket där, men trots kylan och torkan dyker det upp en och annan blomma. Jag tror att lökväxterna for illa av torkan, för det är väldigt dåligt med påskliljor och tulpaner. Torrt är det nu också och den gödning jag sådde den 28 mars ligger fortfarande kvar osmält, för där jag inte lyckats mylla ner den ser man de blå kulorna.

Trevlig söndag!

Att man aldrig lär sig?

11 april, 2019 av Ingrid, publicerad i Allnakku, Matprat, Nostalgi, SPF

En hel del av snön ligger kvar i dag också och det är lika kallt som igår, bara någon enstaka plusgrad, men april är ju så här. Jag kollade i äldre april-inlägg och det har varit samma gnäll år efter år. Var är våren, var är värmen? Nog är det underligt att man inte lär sig!

I dag är det ingenting särskilt på gång, men jag ska åka och handla, för i morgon ska SPF ha påskfest och jag ska ha en Jansson modell större med mig. Jag tänkte först göra den i dag, men så kom jag på att det är dumt. Jag har ju hela förmiddagen i morgon på mig och en Jansson smakar alltid godast när den är nygräddad. Förutom påsklunch blir det underhållning och lotterier, så det blir nog en trevlig eftermiddag.

Jag kollade Allnakku i morse och i dag är det Bäulhusets dag:

Bulhäus passar bra på Gotland som har sitt kärnvirke som vuxit långsamt och blivit segt och starkt. Det är en typ av skiftesverk med grova plankor, bular, som falsas in i lodräta stolpar med skåror i. Bularna pressas samman av takets tryck.

Det här är en gammal bild från 2009 när Åke håller på med att ställa in möbeln från Garngården för vinterförvaring i vårt strandbod, som är ett typiskt bäulhus.

Ha en fin torsdag!

Nej se det snöar, nej se det snöar..

10 april, 201910 april, 2019 av Ingrid, publicerad i Allnakku, Djur, Nostalgi

…det var väl roligt, hurra! Nej, det är inte alls roligt och jag hade det på känn redan när jag vaknade och när jag stigit upp och försiktigt gläntat på persiennen fick jag se eländet – det har snöat i natt och det fortsätter att komma byar av någon blaskig vit sort. Usch!
Ett tag tänkte jag krypa ner i sängen igen, men jag tog mig samman och gick och hämtade tidningen på dörrmattan och satte mig vid köksbordet med den, mitt vattenglas och morgonens piller. Det kom ännu en snöby och när jag satt där och tittade ut fick jag se två rödhakar som satt på trälisten till rabatten på andra sidan vägen.

Jag älskar rödhakar, för de ser så pigga och uppkäftiga ut och i min iver viftade jag till vattenglaset när jag trevade efter mobilen, samtidigt som jag höll ögonen på fåglarna. Det var mycket vatten i glaset och det flöt ut över hela bordet. Jag räddade tidningen och hämtade en trasa för att torka upp efter mig och nu var givetvis rödhakarna sedan länge försvunna, så dem blir det ingen bild på.

Det får bli en gammal, flera gånger tidigare använd, bild på en sädesärla i stället, för i dag är det enligt Allnakku Langhalus dag. Det är också en kär sommarfågel och vi hade alltid sädesärlor på Stenstugu. Ett år hade ett par fått för sig att de skulle bygga bo i en av traktorerna som stod på gården. De flög ut och in i traktorn i flera dagar. Åke höll på med vårbruket och till slut var han tvungen att använda den. Han skulle så foderraps på åkern intill huset och det var just den traktor som han hade såningsmaskinen på, som fåglarna valt ut till boställe. De stackars sädesärlorna flög med fram och tillbaka i flera timmar, innan de gav upp och hittade ett annat ställe för sitt rede.

Sädesärlans gutamålsnamn, langghalu, passar bättre till fågeln än det svenska namnet gör, för den äter ju inte säd utan insekter och småkryp. Men lång stjärt har den, vilket langghalu betyder.

Trots vintervädret ska jag ta och skola om mina småplantor i dag, för de börjar bli långa och rangliga och står i väldigt små krukor, så det är nog dags. Jag fick ju hem jord i lördags, så nu har jag ingenting att skylla på längre.

Trevlig onsdag!

Tankar en söndagsmorgonen

7 april, 20197 april, 2019 av Ingrid, publicerad i Allnakku, Nostalgi

Det är en solig och fin söndagsmorgon, men när jag tittar ut genom mitt sovrumsfönster ser jag att hustaken, som ännu ligger i skugga, är vita av frost och det har varit nästan två minusgrader.

I Allnakku står det att det är stainplukkardagen i dag och det är ett välkänt vårtecken.

Stainplukkardagen kan ägnas åt fossiler som bildades för fyrahundra miljoner år sedan, men man kan också plocka sten som behöver tas bort från åkern eller trädgårdslandet.

När jag kom till Stenstugu som tjugoåring var jag totalt okunnig om jordbruk, men jag lärde mig ju efterhand och naturligtvis fick jag vara med på våren när det blev dags för stenplockning, men jag tyckte ju att karlarna plockade ganska slarvigt, för det låg mycket sten kvar, trots att man sa att det var plockat och klart för sådd. Skulle det verkligen se ut så där? Karlarna tog ju bara bort de stora stenarna och alla små låg kvar. Jag pratade ihop med svärmor och hon höll med om att det inte alls såg bra ut.

Nu skulle minsann vi kvinnor visa hur man plockar sten! Vi gick ut i Storåkern, som ligger intill huset och tog med oss varsin kratta och började räfsa ihop stenarna i prydliga högar. Att svärmor gick med på att göra det förvånar mig verkligen, för det var ju ett rent befängt påhitt. Och vi fick givetvis ge upp ganska snart. Hon hade sina sidor min svärmor, men den gången visade hon en av de bättre!

Massor av stenhögar ligger det ute i markerna.

Många stenhögar har använts till fyllning när man byggt vägar och jag vet att en stor hög med sten, som låg nedanför Storåkern, där jag och svärmor skulle göra så fint, såldes när man skulle bygga ut hamnen på Klinte. Stenar har faktiskt ett värde, även om de ligger i en hög ute i markerna och man får inte ta sten utan att fråga markägaren om lov.