Nostalgi – Sida 25 – Livet efter 80

Ingrid 11 år…

14 december, 202114 december, 2023 av Ingrid, publicerad i Hälsan, Nostalgi

..sydde den här bonaden och nu har jag satt upp den med fyra häftstift i dagens header. Den är med andra ord 70 år och den ”lever” fortfarande och har varit framme varje jul sedan 1951, ibland uppsatt på en vägg och ibland liggande på något bord eller hylla som duk. Mönstret var tryckt på tyget och brodergarnet fick jag välja själv ur mammas sylåda och då blev det så här.

Det var viktigt med julbonaderna när man skulle julpynta. På Stenstugu hade vi några gamla fina pappersbonader som man fick lappa och laga med tejp för att få dem att hålla ihop. Motiven var typ ”Jenny Nyström” och när helgerna var över rullade man försiktigt ihop dem i hopp om att de skulle gå att använda en gång till, men till slut fick man kasta dem. Desto roligare då, att min gamla bonad finns kvar som ett minne från en svunnen tid.

Ett litet minne från julen 1972:

Krister är född den 22 december och hemma på Stenstugu hjälpte Åkes syster Natalie till att ta hand om hushållet medan jag låg på BB, för även om jag förberett det mesta, var Eva bara 11 år och Bosse 9 och maken kunde i värsta fall skala potatis (förlåt Åke), så de behövde hjälp. Och så skulle det sista av julpyntet fram. Alla pinglor och bonader skulle ännu sättas upp. Dagen före julafton kom Åke och Eva och Bosse och hälsade på oss på BB. Och den stora frågan från dem var: ”Var har du häftstiften?”

Det är 5 plusgrader och regn den här tisdagen, så i dag är det bäst att hålla sig inomhus. Jag strök juldukarna igår och la på dem och plockade fram lite annat pynt också, så nu är det i stort sett golven som behöver få sig en omgång och i dag gav jag mig på badrummet.

Igår fick jag ont i ryggen när jag gick här och pysslade, men i dag har det gått riktigt bra. Man får ta en paus då och då så funkar det. Nu är det snart dags för lunch och sen tror jag att jag ska ta och skriva några julkort, så att jag kan få iväg dem i morgon.

Dagens ordspråk:
Underverk sker bara för dem som tror på dem.

Trevlig tisdag!

Tredje Advent

12 december, 202119 december, 2021 av Ingrid, publicerad i Advent, Nostalgi, TV

Kölden biter i advent
och vårt tredje ljus blir tänt.
Gud bevare alla frusna,
ge dem värme, låt det ljusna.

/Britt G Hallqvist

Det är en grå söndagsmorgon med ett par plusgrader den här tredje söndagen i advent. Jag sov ganska länge och gick inte upp förrän vid halvnio-tiden, men nu är morgonkaffet avklarat och det sista GA-krysset också, så nu är jag redo att möta dagen.

Jag har inte sett Så mycket bättre på några veckor, men igår måste jag ju göra det eftersom Marie Nilsson Lind skulle vara med och jag måste säga att Så mycket bättre kan det inte bli, åtminstone om man tänker på hennes insats.

Jag vet inte om jag börjar bli gammal och sentimental, men tårarna rann när jag hörde hennes vackra version av Daniels Adams Ray´s Somewhere in Stockholm. Marie berör mig alltid och det räcker med att jag ser henne så får jag en klump i halsen. Hon utstrålar så mycket sorg och vemod, att jag mer än väl förstår hennes uttalande om att hon är för känslig för det här livet och så var det nog med ”Josa” också. Och ändå har de skänkt oss så mycket glädje och så många glada skratt.

Ha en fin Adventssöndag!

Truten Snuten!

11 december, 202111 december, 2021 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Matprat, Nostalgi, TV

Jag tycker att årets julkalender på teve En hederlig jul med Knyckertz är riktigt trevlig och när jag googlat lite på familjen Knyckertz har jag förstått att det finns en hel serie böcker om den. Jag har ju inte haft någon anledning att läsa barnböcker på många herrans år, så det här var något alldeles nytt för mig. Familjen består av pappa Bove, mamma Fia, dottern Ellen Kriminellen och så lilla Ture som är den enda som urartat, för han kan inte ens ljuga och man anlitar en terapeut som ska försöka göra även honom kriminell. Det finns en hund i familjen också och den heter Snuten och så fort Snuten skäller ryter någon: ”Truten Snuten!”

Ja, mycket teve blir det och jag har just sett en miniserie på Netflix, som jag kan rekommendera Clickbait heter den och utan att avslöja alltför mycket, så visar den vad som kan hända när man inte riktigt vet vad man håller på med.

Jag ser dock annat än serier och filmer på Netflix och just nu går den danska serien Krönikan på Axess och den kan jag ju inte motstå även om jag sett den flera gånger. Krönikan är en av dansk tv:s största framgångar. I likhet med Matador är det en dramaserie som utspelas mot en historisk verklighet. Mellan 1949 och 1974 får vi följa fyra personer och deras liv.

I de avsnitt jag sett den senaste tiden håller en av huvudpersonerna på att utveckla tv-apparater och det är kul att följa resonemanget runt den nymodigheten. Med facit i hand är det svårt att förstå att man var så tveksam. 1953 televiserades drottning Elisabeths kröning och det var nog något som fick fart på utvecklingen.

Jag minns att det fanns några här i samhället som hade teve när jag var tonåring. I huset till höger på bilden ovanför till exempel hade man en och den var så smart placerad att man kunde stå ute på gatan och titta in genom de stora fönstren.

Om de inte hade sin apparat på kunde man gå till Vibergs Värdshus, för där fanns det också en och om man hade tur lyckades Valter ställa in antennen så att det gick att se annat än flimmer och snöande.

På Stenstugu fick vi vår första tv 1962, en stilig inredningsdetalj där tv:n var inbyggd i ett skåp med dörrar, som man kunde stänga till när den inte användes.

Det har varit en rätt solig och fin lördagsförmiddag med nästan tre plusgrader och egentligen skulle man ju tagit sig en promenad, men det är så blött, moddigt och isigt på trottoarerna så det var inte alls lockande. Jag tog en tur med bilen på förmiddagen i stället, för jag hade några ärenden att uträtta.

Dagens ordspråk:
Nu ska vi komma överens om att inte trampa varandra på tårna, sa tuppen i spiltan till hästen.

Trevlig lördag!

Nu vill jag glömma….

2 december, 20213 december, 2021 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Väder

….snö och blåst och elände och i stället började jag fundera på min egen 60-årsdag och vad vi gjorde då och letade fram fotopärmen från år 2000 och skannade in några av de foton jag tog från resan till Sorrento.

Jag fyller ju år i september och då passar det bra att åka till Medelhavet, så hela familjen samlades på ett pensionat i Sorrento för en veckas semester. Vi från Gotland flög givetvis, men Eva och hennes familj bilade upp från Sicilien.

Vi hade verkligen några härliga dagar på det där pensionatet, som jag inte kommer ihåg vad det hette. De hade ingen pool, men bara en liten bit därifrån fanns det ett annat ställe där vi fick använda poolen. Vi hade halvpension, frukost och middag och vid frukosten fick vi beställa vad vi ville ha att äta till middag. Vi åkte på en guidad tur till Pompeji och vi var uppe på Vesuvius. Vi åkte med på en tur till Capri och vi tog tåget till Neapel en dag och gick där och tittade.

Det är härliga minnen att plocka fram en sån här dag då vädret ställde till det så att jag fick hålla mig hemma i stället för att åka och äta julbord. Jag vågade helt enkelt inte ge mig av ut och köra i snön och halkan och inte ville jag åka med någon annan heller.

Dagens ordspråk:
Stjärnorna lyser när inte solen är uppe.

Trevlig torsdag!

I dag flaggar jag för Eva….

2 december, 2021 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Tacksamhet

….som fyller 60 år. Hon har flytt fältet, men jag hoppas att hon får en riktigt härlig födelsedag tillsammans med maken.

I dag fyller den här lilla tösen 60 år. Jag fattar inte hur åren kan ha gått så fort!

grattis eva!

Föreningskalas

17 november, 202117 november, 2021 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, SPF

I går bjöd Vuxenskolan in till föreningskalas i Hejde bygdegård och styrelsen i vår SPF-förening var inbjuden och vi ställde upp nästan mangrant, även om det saknades några. Vår kassör kom och hämtade mig så jag slapp köra och det var jag tacksam över, för jag gillar inte att köra när det är mörkt. Det hela var ett evenemang som egentligen skulle ha gått av stapel 2019, men pandemin kom i vägen.

Det blev en trevlig kväll där vi bjöds på en het och god morot/apelsin-soppa med focaccia till och sedan kaffe och äppelkaka med vaniljsås. Bygdegården blev full av engagerade föreningsmänniskor och från Vuxenskolans sida betonade man hur viktig föreningsrörelse är för Gotland och hur enormt många timmar styrelser och ansvariga utför ideellt arbete.

I dag är det ännu en mörk och regnig novemberdag och jag har just tvättat gardinerna som jag tog ner häromdagen och hängt upp dem i badrummet där de får dropptorka. När det här är uppdaterat tror jag att jag ska ta fram dammsugaren och ge mig på bokhyllorna i hallen och vardagsrummet. Det kan vara en passande sysselsättning där man inte är beroende av vackert väder.

Enligt Allnakku är det Ainestrysars dag den här onsdagen och där kan man läsa att: Enen är fantastisk, för hela busken kan användas. Enris till rökning och drickbryggning, virket till bandtäunar, slöjd och stegpinnar, enbären som viltkrydda samt enruskor, ainestrysar, som vägmarkering på vintern.