Kategori: Klintehamn

Spökstaden Klintehamn?

av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Matprat, Nyhetskommentarer

Den rubriken kan man läsa i en insändare i GA i dag och den fortsätter: KLINTEHAMN
Det brister i hjärtat!

Ja nog brister det i hjärtat när man tänker tillbaka på det blomstrande samhälle jag växte upp i och jämför det med dagens. Är man som skribenten säger född och uppvuxen  i Klintehamn och inte varit här på ett bra tag blir man nog chockad över att få se hur orten förändrats. Det är bara att hoppas på att trenden vänder, på ett eller annat sätt.

Det var soligt i morse, men medan jag morgonpysslade och klarade av ett par telefonsamtal mulnade det mer och mer och när jag till slut var redo för dagens utflykt som gick till återvinningen var det inte bara mulet utan också dimmigt.  Jag lämnade av en hoper elektronikprylar och innan jag åkte in på samhället igen tog jag en sväng ut på hamnen. Bilen svänger nästan ut dit av sig själv, för Åke var nog ute på hamnen i stort sett en gång varje dag och ibland två.

Karlsöbåten ligger ännu på land
Lotsbåten

När jag åkte hem tänkte jag stanna till vid  Kustgrillen och beställa en Pad Thai att ta med hem till lunch, för det tycker jag är jättegott, men åkte ändå förbi och fortsatte till Konsum. Grädden var slut och så behövde jag en ny disktrasa. Där, i röran i en stor kyldisk, låg det en hög med förpackningar som såg spännande ut.

Chicken Panang stod det på kartongen och där skulle finnas kyckling, bambuskott, vitt och svart ris och massor av goda kryddor i såsen. Det kunde jag inte stå emot och det var jättegott och det enda jag behövde göra var att salta lite. Den kommer jag att köpa igen! En fruktsallad på en kiwi, en clementin och ett äpple fick avsluta torsdagens lunch

Dagens ordspråk:
Som man ropar i skogen får man svar.

Februari

av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Nostalgi

Det var grått och regnigt i morse och jag såg en granne som gav sig iväg ut på promenad i stövlar och regnrock, men så hurtig var inte jag. Jag avvaktade och molnen skingrades så småningom och det blev ett par soliga och fina timmar runt lunchtid och när jag ätit gav jag mig iväg ut på en Klinterunda.

Vårflod i Robbjensån
Snödroppar
Lugnt på Donnersgatan
Här bodde tant Sippan när jag var barn
f d Missionskyrkan
f d Eklundsdamfrisering

När jag gick hem längs Donnersgatan, tog jag en sväng in på Sågarvägen. Det måste vara ett förvirrande namn för den som inte bott så länge i Klintehamn som jag gjort, men förr i tiden passerade man Tant Sippans hus , sedan kom man fram till Missionskyrkan och därefter Eklunds damfrisering. Där tar vägen slut i dag, men då fortsatte vägen fram till en såg och snickeriverkstad och på andra sidan låg Klintehamns gamla Idrottsplats. I dag är det ett bostadsområde där. Det är alltså den sågen som gav vägen sitt namn. Hur länge den fanns kvar vet jag inte, men det känns väldigt avlägset. Jag har ett tydligt bildminne av mannen som drev den, men kommer bara på förnamnet Stig, efternamnet har försvunnit – nej, nu dök det upp. Han hette Stig Pettersson!

Missionskyrkan var jag nog inne i någon gång som barn och hos Eklunds Damfrisering gjorde jag min första permanent inför konfirmationen och under åren som gick blev det många besök där.

Februari är här – och den har inte startat bra. Det är en riktig skitmånad då allt elände händer!

Dagens ordspråk:
Inget lär befrämja kreativiteten så som brist på pengar.

Ett helt underbart söndagsväder

av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Promenader, Väder

+4º och en alldeles klarblå himmel med en strålande sol och nästan ingen blåst – det kan knappast bli bättre! Jag låg och tryckte lite längre än vanligt i morse, för jag var uppe sent igår kväll. Jag satt och såg filmen Muriels bröllop på Svt1 och den slutade inte förrän halvtolv. Jag har sett den förut, men det är några år sedan förra gången och den tillhör de där filmerna som man kan se om och om igen.

Vädret har en tendens att växla kvickt, så jag gav mig iväg ut på en promenad runt Warfsholmen redan vid elva-tiden. Det gäller ju att passa på! Och det var många som tänkt precis som jag för jag mötte flera bekanta. Det är lite av charmen med att bo på en sån här liten ort som Klintehamn, att man känner så många. Fast man hälsar på varandra när man möts, oavsett om man är bekanta sedan tidigare eller inte.

Här rinner Sandaån ut i Klinteviken, men man ser inte så mycket för all vass.

Jag klättrade upp på bunkern och stod där och såg mig omkring. Det var väl kanske lite dumdristigt att göra så när man är ensam, men jag var väldigt försiktig och kom lyckligt ner igen. Sen fortsatte jag vägen fram längs stranden.

Den här svanen var väldigt orädd. Jag kom riktigt nära utan att den reagerade.
På väg hemåt

Jag kom inte hem förrän klockan var nästan ett och när jag gick förbi Rondo strömmade det folk från bussar och bilar på parkeringsplatsen över gatan, för söndagsförställningen av årets revy Avfall och Bifall börjar klockan ett och nästa söndag är det vår tur.

Dagens ordspråk:
Ta inte lärdom av dina misstag – då törs du aldrig pröva igen!

Olycko vakar – Årets första vårpromenad

av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Promenader

I morse gick jag runt och plockade bort alla juldukar och dammade och när det var klart tog jag fram strykbrädan och strykjärnet för att stryka alla de ordinarie dukarna. Jag var på gång och tänkte göra det häromdagen, men det är ju lika bra att få lägga på dem med en gång, så jag sköt upp det.

Jag satte upp strykbrädan och satte i sladden till strykjärnet, men brädan  stod lite illa på köksmattan, så jag ville rätta till den lite. Då den gled iväg och ramlade omkull och med den ramlade också strykjärnet och jag och så låg vi där på golvet alla tre. Men vi tog oss upp igen och ingen av oss fick några större skador, så nu är dukarna på plats. Nu är det gardinerna kvar…..

Efter lunch gick jag ut på en promenad och jag gick ner till dammen för första gången på länge. Det kändes faktiskt som en riktig vårpromenad. Det var nästan vindstilla, solen lyste lite svagt och det var 4-5 plusgrader. Så skönt!

De här stigen är en gammal järnvägsbank och det var ju tur att det bara var jag som skulle fram och inte ett tåg.
En gammal vacker vagn helt i trä med järnskodda trähjul står dold bland buskarna.
Inte en fågel i sikte

Jag vet naturligtvis att det ännu är långt till våren, men för varje dag närmar den sig ju i alla fall och man börjar märka att det ljusnar lite för var dag. Det är bara att hoppas på flera fina dagar när man kan gå ut och slippa vara rädd för halka.

Dagens ordspråk:
Framgång är inte att synas och höras utan att få någonting gjort.

Varvet runt på Trettondagsafton

av Ingrid, publicerad i Jul, Klintehamn, Väder

+2º sol och vindstilla, det kan nästan inte bli bättre första veckan i januari och det såg så lockande ut, så när jag klätt mig och ätit frukost gav jag mig iväg ut på en promenad. Enligt SMHI ska det mulna och bli regn senare i dag, så jag kände att det var bäst att passa på. Jag hade inte riktigt bestämt kursen, men gick Donnersgatan ner och…

Ett ödsligt Klintehamn

…när jag kommit  till ”Kröken” och kände hur lätt det var att gå, bestämde jag mig för att gå runt Warfsholmen .

När jag lämnat samhället och kom ut på vägen till hamnen och Warfsholmsbron var det allt annat än ödsligt, för det var tydligen där alla promenadsugna befann sig och jag träffade på flera bekanta under min runda och det var folk överallt.

Är det stormen som vräkt omkull skylten eller är det någon som i ren frustration brutit loss den?
Änderna ligger och trycker i skydd av vassen
Hos Birre knoppas kejsarolvonen

Det var verkligen en skön promenad och på hemvägen blev jag riktigt varm, för med den svaga vinden i ryggen och en sol som faktiskt värmde i ansiktet blev till och med händerna varma. Jag kom hem vid halvett-tiden, precis i lagom tid för lunch och nu har jag ätit upp de sista resterna från i fredags. Nu kan jag med gott samvete bara slappa i eftermiddag!

Dagens ordspråk:
Hemligheten med goda affärer är att veta något som ingen annan vet.

Trevlig Trettondagsafton!

Äntligen sol och blå himmel!

av Ingrid, publicerad i Advent, Allnakku, Klintehamn

Det var ljust, ovanligt ljust, i morse och jag låg och granskade springorna i persiennen och funderade på om det berodde på att det kommit snö under natten eller om SMHI:s prognos om att det skulle bli sol i dag, möjligen stämde. Det var det sistnämnda och i dag har jag verkligen insett hur mörkt vi har haft det den senaste tiden.

Det är Anders i dag och det är en dag man ska uppmärksamma, för Anders styr hur vädret blir i jul. ”Anders braskar, julen slaskar” och vice versa. Något braskande har det i alla fall inte varit i dag, för termometern har hållit sig på plussidan.

Jag började dagen med att åka till Fröjel kyrkogård för att tända ljusen i lyktorna. Det var inte det lättaste att få dem att brinna, för det blåste hemskt, men det gick efter ett antal försök. Nu hoppas jag att de kommer att lysa sina 50 utlovade timmar.

Det gick vita gäss på havet

Sedan körde jag till Klinte kyrkogård och tände ljuset i lyktan på familjegraven och så vidare till  Suderviljan där jag köpte några adventsblommor och så tog jag en sväng in på Konsum också, innan jag åkte hem igen.

Köksfönstret har fått två amaryllisar, två julstjärnor och två hyacinter.

Det är julmarknad i Klintehamn i dag, en ganska avslagen tillställning, men när det började bli dags för lunch gick jag till Rondo för att kolla läget. Det fanns några försäljare där, men det var inte många.

Lions serverade risgrynsgröt och skinksmörgås, så det fick bli min lunch

Mätt och belåten fortsatte jag min promenad till Kupan, för jag skulle köpa några julkort. Jag njöt av solskenet, men inte av blåsten och det var tur att jag tagit mössa på mig, för i motvinden var det hemskt.

I dag invigs Klintehamns nyrenoverade lekpark och det var redan barn där och lekte.

Jag förmodar att det blir bättre fart på marknadsaktiviteterna senare i eftermiddag när det mörknar och julbelysningen på Torgen och över gatorna tänds, men jag är nöjd med min dag, så här långt i alla fall.

Dagens ordspråk:
Den som inte spelar vinner mest. (Åkes ordspråk)

Fem en fredag v48 – Advent

av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Klintehamn, Läkarbesök, Nyhetskommentarer

Det är hemskt vad tiden går, nu är det fredag igen och dags för elisamatildas frågor:

1. Gör du något särskilt inför advent?
Inför advent ska fönsterna vara putsade och rena gardiner uppsatta, adventsbelysning både inne och ute på plats och så måste det ju till åtminstone något nybakat.

2. När åker ditt julpynt upp? (om du inte firar jul, gör du något annat denna tid?)
Julpyntar gör jag dagen före julafton. Inga tomtar får smyga omkring förrän då.

3. Traditionellt är advent en fasteperiod. Vad skulle du ge upp i väntan på jul?
Man får väl försöka hålla igen lite på kaffebröd och godis med tanke på allt gott man ska äta i jul.

4. Bibeltexterna för första advent handlar om glädje och fest, vad ser du mest fram emot med december?
Det är lite motsägelsefullt om jag tänker på svaret på förra frågan, för det jag ser fram emot under december är att få äta risgrynsgröt med skinkmacka till och så att få fira mina tre decemberbarns årsdagar med att äta julbord tillsammans med dem.

5. Använder du dig av en julkalender?
Givetvis!

Vädret? Lika eländigt som vanligt. Jag var i Hemse igår och när jag körde dit vräkte regnet ner, så vindrutetorkarna fick jobba för fullt och blött och mörkt är det i dag också. Jag var på Vårdcentralen för ett återbesök och så fick jag den där influensasprutan, så nu har jag gjort vad jag kan för att slippa den krämpan i alla fall.

Dagens ordspråk:
Det är inte sagt att alla som sover snarkar