Onsdag morgon på Odvalds:
Stackars alla blomster som vinden sliter i med full kraft.
Nu blixtrar och dundrar åskan, så det är nog dags att dra ur lite kablar.
Närmast är dusch och hårtvätt på programmet, för jag ska åka och klippa mig i eftermiddag.
Dagens ordspråk :
Retar du upp dig på ting som är små så är du väl inte större än så.
Det är en solig och fin måndag, men det mulnar till lite då och då, så har vi tur stämmer SMHI´s prognos för fortsättningen av veckan; 20-25 mm i morgon och 18-20 mm på tisdag. Med tanke på det gick jag iväg till Suderviljan för att köpa den där isbegonian som jag skulle komplettera med. De var slut! Attans också! Men så fick jag se tre stycken som stod på en hylla. De var inte så fina som de jag köpte förra veckan, men den minsta och bästa av dem fick duga och nu är den planterad.
När jag fick se den här rosa nejlikan, som är i nästan exakt samma färg som plåtskålen, kunde jag givetvis inte motstå den. Den fick åka ner i kassen den också. Åke sa alltid att det var fullständigt ofarligt att släppa in mig i ett shoppingcenter, medan det var livsfarligt när jag gick loss i en handelsträdgård. Nu tror jag nog att de som känner mig inser att han överdrev en del, men det ligger något i det.
Det är tur att jag har slutat bokföra allting. Under vår aktiva tid som bönder skötte jag bokföringen och bokförde då även våra privatutgifter. Då kunde jag gå in och kolla exakt vart pengarna hade tagit vägen. Frågade Åke hur mycket vi gjort av med på läkarbesök, frissan, tidningar, till hemmet, bilen osv osv kunde jag leta fram uppgiften och givetvis var trädgården en hård post. Nu förtränger jag tankarna på vart pengarna tar vägen och lever i sus och dus. Med tanke på ordspråket – det måtte väl inte bli Lyxfällan nästa?
Dagens ordspråk:
Den är sannolikt att något osannolikt kommer att inträffa.
Efter mycket om och men skulle vi ge oss iväg ut på nya äventyr. Jag packade min väska, som inte var så stor. Åkes var desto större, men jag kunde inte hitta något att lägga i den, så jag la ner en porslinselefant; det kan ha varit mammas för hon hade en vacker vit elefant som stod på ett bord och så hittade jag en vas som skulle få följa med.
Vi skulle ta taxi till flygplatsen (konstigt nog, för sån lyx har vi aldrig kostat på oss förut), men när chauffören fick reda på att vi hade ömtåliga saker i den ena väska, bad han oss att vänta och åkte iväg igen. Vi fattade ingenting, men han kom tillbaka med en släpkärra och där fick vi ställa elefanten och vasen. Jag minns ännu hur jag tittade i bakrutan och såg dem stå där. Hur skulle det gå för dem?!
Det var ganska skönt när mobilen larmade och det var dags att stiga upp. Mamma sa alltid att hon hade ett rikt drömliv och det verkar jag också ha. Jag kommer ofta ihåg vad jag drömt, men det gäller att man skriver upp det med en gång på morgonen när man vaknar, för sen försvinner de.
Det är sommar i dag och jeansen är utbytta mot en sommarkjol och jag tror jag ska ta mig en busstur till Visby. En bekant talade om att både näsduksträdet och kejsarträdet i Botaniskan blommar nu och det vill jag inte missa.
Dagens ordspråk :
En pessimist ser en svårighet i varje uppgift. Optimisten ser en uppgift i varje svårighet.
Nu nalkas det helg igen! Det är tätt mellan buden så här på våren. Jag har ägnat den här fredagen åt lite nyttigheter och förutom den vanliga veckostädningen har jag gjort en ordentlig rengöring i badrummet.
Det har varit jätteskönt väder i dag, den här sista dagen i maj, men lite molnslöjor har dolt solen då och då. Jag la mig i solstolen en stund och slumrade efter lunchen och det var riktigt skönt. Nu har det klarnat upp igen, så det blir nog eftermiddagskaffe i kökshörnan om en stund.
Klockrankorna har tagit sig riktigt bra och slingrar sig upp längs hörnhyllan. Jag har aldrig haft såna förut, så det ska bli spännande att se hur de kommer att utvecklas.
Jag har grämt mig mycket över den här kyliga majmånaden, det vet jag och ibland känns det som om jag bara skriver om vädret, men det är väl kanske tack vare kylan som penséerna ännu är så fina. Det är likadant i krukorna på baksidan, de ser ut att kunna hålla hur länge som helst. Så det stämmer väl som man säger: Inget ont som inte har något gott med sig. Fast nu kunde det få bli både ett ordentligt regn och värme och så kunde det få sluta blåsa. Jag blir nästan deprimerad när jag tittar ut på morgnarna och ser hur björkarna svajar i vindbyarna.
Jag fick skraplotter av Bosse i Morsdagspresent och det går strålande bra. Jag skrapar bara en eller ett par stycken varje morgon, för jag vill ju dra ut på nöjet så länge som möjligt. Ännu har jag några kvar och nu väntar jag på den stora vinsten, för hittills har det bara blivit småbelopp.
Dagens ordspråk:
Ett vänligt nej är ett snabbt övergående obehag.
Igår kväll såg jag det åttonde och sista avsnittet av My brilliant friend, filmatiseringen av Elena Ferrantes bok Min fantastiska väninna. Det är HBO som gjort tv-serien och den är helt fantastiskt bra. En andra säsong är planerad och den bygger på boken Hennes andra namn, som är nummer två i Neapelkvartetten. När den kommer får man återuppliva kontot hos NBO, för nu har jag stängt ner abonnemanget igen.
Serien har fått många lovord:
Böckerna av Ferrante är fantastisk tv
Ferranteserien bränner hål i tv-rutan med sin intevsitet
Tidlös italiensk känsla i HBO:s mäktiga ”My brilliant friend”
Vilka ansikten! Lila och Lénu trollbinder igen
Nu är det snart dags för mig att gå till Sicklingsparken och se om det blir någon kubb i dag eller inte. Det har regnat då och då under förmiddagen, så det är ganska blött ute.
På förmiddagen har jag planterat om några krukväxter. Jag hade en påskgrupp med en murgröna och en kalanchoe, så där fick jag två krukor och så delade jag en flamingo. Vi fick den av Bosse och Carina när vi flyttat hit och den har jag lyckats hålla liv i. Den växer bara så hemskt, så de sista somrarna har jag delat den för att få mindre plantor. Vi har inte så djupa fönsternischer så att man kan ha hur stora växter som helst på fönsterbrädorna.
Ha en fin fortsättning på dagen!
Det händer mycket den här söndag med både EU-val och Morsdagsfirande. Jag hade tänkt gå och lägga min röst nu på förmiddagen, men det blåser och regnar och det är inte ens 10º varmt, så jag avvaktar nog lite. Regnet får man väl se som en morsdagspresent förstås, för det behövs. Jag klippte gräset igår så det passar alldeles utmärkt.
Här fortsätter resereportaget från Åland:
Onsdagen den 22 maj var det dags att åka österut till socknarna Sund och Vårdö. Första stoppet blev vid ruinerna efter fästningen Bomarsund där vi besökte museet Telegrafen 6. Där vi fick gå in och se en film om fästningen, som började byggas år 1832. Innan den ens var färdig förstördes den dock på bara några dagar, då den sprängdes av britter och fransmän i augusti 1854. På avstånd kunde vi också se Kastelholms slott.
I museet kunde man se de här vackra damerna.
Sedan fortsatte vi ut i till ön Simskäla och på väg dit fick även vara med om att åka kabelfärja på två ställen. På Västra Simskäla 7 togs vi emot av ännu en lokalguide, Bosse Alnäs som berättade om Anni Blomqvist som skrivit sina böcker om Maja och Janne. De har även filmatiserats och gått på tv som serie.
HÄR finns en länk till filmerna, som utspelar sig mellan åren 1842 och 1899 och skildrar en skärgårdskvinnas liv från ung kvinna, som mor och som gammal.
Vi blev uppdelade i två grupper som fick turas om att gå och titta inne i huset och i båthuset. Inne i huset hittade Kerstin ett par etsningar av vår gotländske konstnär Harald Norrby, som Anni Blomqvist fått i present.
När det blev dags för lunch lämnade vi Västra Simskäla 7 och åkte över till Östra Simskäla 8 och till Stormskärs Majas kafé där vi fick fisksoppa och Ålandspannkaka med katrinplommonkompott och grädde. Ålandspannkakan påminner om Saffranspannkaka, men är smaksatt med kardemumma i stället för saffran. Ålänningarna var inte lika rika som gotlänningarna i forna dar, påstod Sig-Britt.
Nu åkte vi tillbaka mot Mariehamn igen, men på tillbakavägen hade vi ett stopp vid resterna av Bomarsunds fästning, som jag nämnde tidigare. Ryssland inledde byggandet av fästningen år 1832 efter att Åland och Finland vid freden i Fredrikshamn 1809 tillfallit Ryssland. Huvudfästningen skulle bli en 290 meter lång halvcirkelformad bestyckad kasern i två våningar, avsedd att härbärgera 2 500 man. Runt huvudfästet planerades sex kanontorn. Det är otroligt vilka planer man hade! Av de planerade kanontornen byggdes bara tre.
Runt fästningen växte det upp en stadsliknande bebyggelse, som kallades Skarpan, men när 12 000 franska och brittiska soldater gick till anfall år 1854 använde ryssarna den brända jordens taktik och brände ner hela staden och fästningen, som inte ens var färdigbyggd, sprängdes vid anfallet. Vi gjorde ett besök vid resterna av ett av kanontornen; Notvikstornet 9.
Vi hann med ännu ett stopp på hemvägen och det blev ett besök på ett friluftsmuseum som hette Jan Karlsgården 10, där förra årets midsommarstång ännu stod kvar. Innan vi åkte därifrån drack vi busskaffe.
Vi kom tillbaka till hotellet ganska tidigt och låg och vilade oss en stund innan vi gick ut på stan, för den här kvällen fick vi ingen middag på hotellet. Vi hittade ett väldigt trevligt ställe, en restaurangbåt som både hade god mat och bra service.
Efter ännu en trevlig dag väntade bara en natt och en frukost till på hotell Savoy. Tiden går fort när man har roligt och nästa dag var det redan dags för hemresa, men lite hände det den dagen också, så det tar vi i morgon.
Fortsättning följer!
Livet efter 80 