Fredagsfrågor på en lördag

Jag hade tänkt svara elisamatildas fredagsfrågor senare igår, men det blev inte så, så det får bli i dag i stället. Den som spar, den har!

Igår tog jag mig den där promenaden till Konsum efter lunchen, precis som jag tänkt mig och när jag kom hem och det närmade sig kaffedags bjöd jag in en granne på kaffe och en tårtbit. Jag hade rätt mycket tårta kvar från torsdagens uppvaktning, så det var bra att få lite hjälp med den. När min gäst gått hem hamnade jag som vanligt framför tv:n, så datorn fick vila på eftermiddagen.

Här kommer mina svar på veckans frågor:

1.Vad dagdrömmer du om? Att få åka till någon varm och skön Kanarieö i vinter.

2.Har du något smeknamn? Nej, men pappa kallade mig för Ingerittan ibland, men det vara bara hans som sa det.

3.Om du kunde byta plats med någon under en vecka, vem skulle det vara? Jag kan inte komma på någon jag skulle vilja byta plats med. Var och en har nog av sitt och jag av mitt!

4.Tror du på spöken? Att det finns övernaturliga väsen och händelser som vi inte kan förklara är jag helt inne på, men spöken? Nej!

5.Vilken fråga ställer folk till dig som du ogillar?Så liten du blivit!” Det är i och för sig inte en fråga, men kräver ändå ett svar.

Lördagen har startat i sakta mak. Det är mycket som ska klaras av på lördagsmorgnarna med sudoku och olika kryss, men nu har jag har tagit mig en dusch och ska föna till håret när det fått självtorka lite. Det har varit ganska mulet på morgonen, men det har klarnat upp en aning och vi har 21º varmt, så dagen artar sig på bästa sätt.

Trevlig lördag!

83-årsdagen

Så har ännu en födelsedagdag passerat och det blev en riktigt trevlig dag med grattissamtal från både när och fjärran, många hälsningar på Facebook och presenter: massor av godis, Carina Bergfeldts bok En bra dag att dö, en ny handväska (som jag var med och valde ut själv på Sicilien) och skraplotter och sist, men inte minst, bjöd sönerna mig på middag på Klinte RestaurangPizzeria.

Det är klart att jag valde oxfiléplankan och det var jag inte ensam om
När vi var mätta och belåtna åkte vi hem till mig, för i mitt kylskåp stod en tårta och väntade. Den hade Krister o Thomas haft med sig från Visby, så jag behövde bara koka kaffe.

I dag har jag skrapat den första trisslotten och vann 30:-. En bra början!

Varmt tack till alla som kommit ihåg mig!

Nu är det fredag och morgonen har varit lite småmulen, men molnskyarna börjar lätta. Fast SMHI pratar om mulet till halvklart väder i dag? Det blir vad det blir! Jag ska ta en promenad lite längre fram på dagen, annars är inget speciellt inplanerat. När jag var på Konsum senast missade jag att köpa hem något att grilla och på måndag ska vi (SPF Klinteorten) ha höstupptakt på Snäckan och då är grillen tänd, så då måste man ju ha något lämpligt med sig.

Trevlig fredag!

Vilket härligt….

…sensommarväder vi har just nu! I dag är det klarblå himmel, nästan vindstilla och 20º. Så här kan det gärna få hålla på ett tag till.

Det var inget fel på vädret igår heller, så när förmiddagens zoom-möte var slut och lunchen avklarad tog jag en promenad till Konsum och handlade lite. Inte för att det var speciellt nödvändigt, men för att få röra på mig ett tag. Jag köpte med mig lite kaffebröd hem och väl hemma igen satte jag mig ute och drack eftermiddagskaffe och åt en god kaka och sedan gick jag in och satte på tv:n. Jag ser två serier på SvtPlay nu, Heartland och Innan vi dör och jag såg ett par avsnitt av varje.

Dagens lunch blev blomkålsgratäng och falukorv och nu när jag är mätt och belåten ska jag gå ut och lägga mig i solstolen och vila middag ett tag.

Trevlig torsdag!

Uppdaterat 16.30 med video från Eva
Och på Sicilien regnar det..

Pappa Helge 115 år / SPF

Fyllerimånden är här och startar med pappa Helge som fyllde år den 6 september och det är inte bara Svanborgare och Levandrar som har flera årsdagar i september, utan två av mina grannar också, en igår och en i dag och i morgon har också Edoardos fästmö Matilda årsdag.

I dag skulle pappa ha fyllt 115 år

Någon SPF-are hann inte pappa bli, han var bara 49 år när han lämnade oss, men föreningen fanns även på den tiden, då med namnet Sveriges Folkpensionärers Riksförbund, SFRF och den bildades redan 1939. Mamma var med och bildade Klinteortens SPF-förening 1981 och satt med i styrelsen under några år, precis som jag har gjort.

Det är en solig och fin onsdag, men nu på förmiddagen har jag har varit med på ett zoom-möte om rekrytering av medlemmar till SPF. Tyvärr fick jag inte min mikrofon att fungera, men jag fick använda chatten i stället och det gick bra det med.

Jag vet inte om jag tycker att de här mötena ger speciellt mycket, men någon tanke kanske det ändå väcker när man får höra hur andra föreningar arbetar.

Trevlig onsdag!

Undrens tid….

…är kanske inte förbi trots allt! Jag har ju grämt mig över att jag har börjat få så svårt att gå och försämringen har kommit kvickt. Jag har fått diagnosen polyneuropati, men hittills har jag kunnat ta rejäla promenader i alla fall. Det har bara gällt att försöka stå ut den där första smärtsamma kilometern, sen har det gått bra och jag har gått 10000-12000 steg utan problem.

Under vistelsen på Sicilien var det ganska besvärligt och jag blev lite begränsad och ville inte ge mig iväg ut på några längre turer. Fötterna surrade och domnade och jag fick ont i benen och kände mig allmänt vinglig.

Innan jag åkte hade jag beställt ett par kompressionssockor, men de kom först samma dag vi skulle åka, så jag provade dem aldrig, men igår tog jag på dem och i morse upptäckte jag till min förvåning att fotproblemen som genom ett under är borta! Fötterna kändes helt normala när jag gick omkring här hemma. Inte ens när jag stod och fönade håret kände jag av dem. Det brukar jag annars göra sittande på toan. Nu kunde jag stå framför spegeln.

Så sockorna åkte på i dag igen och när morgonpysslet var avklarat gick jag glad i hågen ut på en Klinterunda, för det är en solig och fin dag med behagliga 19º, men jag fullföljde inte planen, för jag fick så ont i benen, så jag vände på halva vägen. Det blev bara Barkan fram till Djurgårdslundsvägen och tillbaka. Fast det kanske var dumt att vända, för när jag väl kom hem kändes det ganska bra.

Även om nu sockorna inte fixade mina problem med benen och gångförmågan, så ska jag absolut köpa flera par (med tå), för om det var så enkelt att slippa det irriterade surrandet och domningarna är de absolut värda sitt pris. Eller jag kanske skulle prova knästrumpor??

Nästa vecka ska jag till Vc i Hemse och då ska jag prata med läkaren där om vad som finns att göra. Jag vill ju kunna få några rörliga år till…..

Nu ska jag fixa till lite lunch, sen behöver mitt eukalyptusvide, Hakuro Nishiki, ansas lite.

Trevlig tisdag!

Glad måndag

En glad måndag är det faktiskt, även om det är ganska mulet i dag, men med tanke på gräsklippningen hoppas att det kommer att klarna upp lite fram på dagen.

Det har växt på bra medan jag varit borta och det är väl kanske inte att undra på med tanke på hur mycket regn det kommit under tiden och det finns det ju all anledning att vara glad över.

Dahliorna blommar jätte fint just nu
Den här petunian tänkte jag kasta innan jag åkte, för att den såg så eländig ut. Vilken tur att jag inte gjorde det!
Och tomatplantan ska vi bara inte tala om, nu behöver jag inte tänka på att köpa tomater när jag går och handlar.

Till och med de små tomaterna på den här kvisten, som jag råkade bryta av när jag band upp plantan , mognar nu efterhand.

Jag ville inte kasta den, så jag band fast den i hyllan i kökshörnan. Ett prov som slog väl ut!

Det är bloggvännen Carita som tycker att vi ska muntra upp oss på måndagarna med någon/några trevlig bilder och det här är mitt bidrag.

Glad måndag!

Hemma igen

Hemresan gick alldeles utmärkt! Eva o Claudio skjutsade mig till Catania och Eva följde med in och såg till att jag blev incheckad och sen var det bara att gå igenom säkerhetskontrollen och invänta avgången från gaten som låg alldeles i närheten.

Adjö Etna!

Ett litet charmtroll i sätet framför mig höll mig sällskap. Han var italienare och pladdrade på trots att vi inte förstod varandra, men jag försökte prata lite med honom på min bristfälliga italienska och han var fem och ett halvt år och det var hans första flygresa.

När vi gick av planet i Stockholm, ropade han: ”Mamma é ghiaccio a Stoccolma” (det är isigt i Stockholm), för det var lite kyligt jämfört med Siciliens värme.

På bussresan in till Cityterminalen satt han och hans mamma i sätet bakom mig och då kom hans lilla hand in och klappade mig och så viskande han ”Ingrid”. Tala om att hjärtat smälte. ♥

Flygbussen till Cityterminalen stod och väntade och när vi var framme där, hade jag ett par timmars väntan tills båtbussen skulle gå. Så jag tog en fika i en bar och sedan satt jag och ”pillade med mobilen” tills det var dags för avgång.

På båten åt jag dagens första ordentliga mål mat och den varmrökta laxen smakade precis lika bra som den brukar göra.

Gaetano mötte upp på hamnen och skjutsade mig till Klintehamn. I Visby vräkte regnet ner, men det måste varit någon lokal skur för i Klintehamn såg det inte ut att ha kommit något under kvällen. Strax efter tolv var jag hemma igen och kunde krypa ner i sängen.

Nu är uppackningen klar, resväskan undanställd, det mesta är tvättat, blommorna inne är vattnade och krukorna ute också.

Bosse i Carina har varit här och vattnat inomhus medan jag varit borta och Vår Herre har varit hjälpsam och vattnat utomhus, så det var bara petuniorna och utepelargoniorna som behövde påfyllning.

På tio dagar har det kommit nästan 50 mm, så gräset är i stort behov av klippning, men det får vara tills i morgon. Dels är det ännu väldigt vått och så vill jag inte störa söndagsfriden med gräsklippning.

En sista minnesbild från La Spelonca där vi var och åt avskedsmiddag i fredagskväll och ett varmt tack till Eva o Claudio som tagit så väl hand om mig! Jag är väldigt glad att resan blev av! ♥

Trevlig söndag!