En vacker morgon, Nygelhänt

Solen skiner, ännu ska jag kanske tillägga, för det lär ska mulna till, men det har varit en väldigt vacker tisdagsmorgon. Jag låg ganska länge i dag, för det var väldigt skönt i sängen, men strax före åtta gick jag upp och när jag öppnade persiennerna fick jag se den här fina vyn. Fram med mobilen förstås!

Det var en väldigt vacker soluppgång i dag (07:53)
Exakt en timme senare dök ett säkert vårtecken upp, januari månads första solreflex in genom köksfönstret (som vetter åt väster)

Det är så trevligt med de där reflexerna som dyker upp samma tid varje år. I köket är det ett vindsfönster i ett hus en bra bit bort som ger mig några minuters morgonsol den här tiden på året och i maj får jag under några kvällar in solstrålar i vardagsrummet genom reflexer från huset på andra sidan gården.

♥♥♥ Igår var jag och köpte årets första tulpanbukett, för i dag skulle Åke ha fyllt 95 år ♥♥♥

I Allnakku står det att det är Nygelhäntes dag den 24 januari: Denna dag tillägnas dem som alltid fryser om fingrarna så det nyglar, värker i dem, också efter det att de har kommit in i värmen, kort sagt, de som är nygelhänte.

Jag är ofta kall om händerna, men speciellt nygelhänt är jag inte och är det kallt ute har jag ju alltid handskar, men det händer att jag får kommentarer i stil med: ”Oh vad du är kall om handen”, när jag hälsar på folk.

Trevlig tisdag!

Jag slapp köra….

…igår kväll, för Eva kom och hämtade mig redan på eftermiddagen och hem fick jag skjuts av Carina o Bosse. När det blev dags för matlagning gjorde jag degen och fyllde kroppkakorna och Eva skötte kokningen, så det gick hur smidigt som helst.

I dag är det en helt vanlig söndag och samma gråväder som igår, men gårdagens snöskottning kunde jag ju ha struntat i, för snön försvann i ett huj och i dag har vi blåst och nästan fem plusgrader. Få se om jag tar mig samman och går ut en vända i eftermiddag.

Jag tog en sovmorgon i dag och gick inte upp förrän strax efter nio och sedan satt jag länge vid köksbordet, lyssnade på SöndagsMorgan och löste söndagskrysset. Jag sparar alltid ett kryss i lördagstidningen till söndagem, så att jag har något att pyssla med vid morgonkaffet då också.

När jag var barn var söndagsmorgnarna ofta väldigt sena, men det gällde att vara klädd och i ordning till klockan ett i alla fall, för då serverades söndagens middag, om vi inte skulle ut på något speciellt förstås. Söndagen var ju den enda lediga dagen i veckan, för vi gick i skolan på lördagarna också (5-dagarsvecka i skolan infördes först år 1968), så det gällde verkligen att få njuta av söndagarna.

På Stenstugu däremot åt vi ofta en timme tidigare än i vardagslag och det var för att vi skulle kunna få en extra timme på eftermiddagen om vi ville åka iväg på en söndagsutflykt. Djuren krävde sitt och det skulle de ha i samma tid vardag som söndag.

Speciellt mjölkkorna blev upprörda om vi inte kom i vanlig tid.

Trevlig söndag!

Grattis Claudio!

I dag är det dags att hissa den italienska flaggan igen, för i dag fyller min svärson Claudio år igen och det ska givetvis firas och det gör vi, precis som så många gånger förut, genom att koka kroppkakor. En maträtt som både gotlänningar och sicilianare gillar.

Den här lördagen fick jag börja med att gå ut och skotta snö på uppfarten, för där hade det blåst in ett lager på drygt 1 dm. Snöplogen hade redan gjort sitt, så nu misstänker jag att det är väldigt halt på vägen. Vi har någon enstaka plusgrad och det snöar lite lätt då och då i dag också.

Det är tur att det inte är så mycket att skotta, så det var kvickt avklarat och sedan gick jag in och satte igång med fyllningen till kroppkakorna som vi ska äta i kväll. Bosse bidrar med rester av sin julskinka så att det blir en god fyllning. och potatiskokningen tar Eva hand om. Vi kör teamwork som vanligt!

Trevlig lördag!