Det regnade ordentligt i morse och inte hade jag några funderingar på att åka till Visby i dag precis, men så ringde goda vännen Ann-Marie och föreslog att vi skulle träffas och det kunde jag ju inte motstå, trots hotande regnmoln. Jag hade ju dessutom ett ärende till Tells för att få inställningen av mina nya glasögon fixade. När jag gick hemifrån duggregnade det, men sen ordnade vädret till sig och det blev en riktigt skön dag.
Jag tog bussen och Ann-Marie mötte mig vid busstationen och sen gick vi direkt till optikern som fixade till mina glasögon och nu sitter de riktigt bra. När vi stod inne hos optikern ringde Carina, som också var på Östercentrum och undrade om jag ville åka med henne hem, men jag och Ann-Marie hade bestämt oss för att gå på Siesta och fika och sedan ta oss en promenad, så då hängde hon med till Siesta.
Ännu finns det vackra rosor som blommar
Efter kaffet skiljdes vi från Carina och tog oss en promenad på Klinten och i Östergravar innan jag tog bussen hem till Klintehamn igen.
Innan jag åkte till stan satt jag och löste onsdagens roliga kryss och sudoku och jag blev nästan färdig….
….. utom det här ordet i Lyckokvadraten – 43 vågrätt – Småtimmarnas pris. Det är säkert något hur enkelt som helst, för de här kryssen är inte svåra, men jag kan inte komma på det. Hjälp önskas och frågar man i bloggen brukar man få svar!
Dagens ordspråk: Det lönar inte mödan att leta efter korven i hundkojan.
….brukar man ju säga när man lyckats uträtta flera saker på en gång och det gjorde jag i dag.
Jag har varit en tur till Visby på förmiddagen för ännu en justering av hörapparaten. Vad håller hon på med, kanske vän av ordning undrar? Men den volym, som jag fick inställd förra gången, var alldeles för hög, så tillvaron har varit lite i bullrigaste laget om jag inte dragit ner volymen manuellt. Nu hoppas jag att det ska gå bättre. Det var snabbt avklarat och sen gick jag till Siesta, för det började bli lunchdags.
Favoritlunchen
När jag hade fikat färdigt tänkte jag ta mig en promenad längs Hästgatan och Adelsgatan, för det var ungefär fyrtio minuter innan det gick en buss hem, men då fick jag ett SMS från optikern: Dina glasögon är färdiga för avhämtning. Så det passade ju alldeles utmärkt att få det också fixat, när jag ändå var i stan.
Varför har jag inte skaffat terminalglasögon förut?? Så länge jag jobbade använde jag linser, men sen har jag ju under snart 20 år suttit flera timmar om dagen vid datorn och fått ont i nacken av att sikta rätt på skärmen med de progressiva glasögonen. Ett och annat skrivfel har nog berott på det också.
Terminalglasögonen. Det syns att det inte är antireflexglas i dem
De ordinarie progressiva
De ordinarie har jag inte testat av riktigt ännu, men jag inbillade mig på bussresan hem att jag ser mycket bättre på långt håll och det var ju det som var mitt tidigare bekymmer.
Nu ska jag kolla hur de fungerar när jag ser på tv, för vi har ju fått en ny australiensisk eftermiddagsserie, Love Child, fast jag är inte helt övertygad om att jag kommer att följa den. Jag har bara sett ett avsnitt ännu, men rent spontant kände jag att det är väldigt mycket frosseri i förlossningar på tv just nu. Behövs det en sån serie till?
Dagens ordspråk: Det örat inte hör, det hjärtat inte rör.
Inte sjutton vann jag något igår på de där två trisslotterna, men jag fick mig en skön promenad i alla fall. Jag gick hem via Djurgårdslundsvägen och skogen och när jag kom hem klippte jag gräset både på fram- och baksidan. Det var väl inte helt nödvändigt, men SMHI påstår att det ska bli regn, så jag ville passa på medan det var någorlunda torrt.
Fina solrosor på Djurgårdslundsvägen.
Sen tog jag mig en kopp eftermiddagskaffe och såg sista avsnittet av McLeod´s döttrar, för nu är det slut på det trevliga eftermiddagsprogrammet. Nu får vi se om Svt har något annat trevligt på lager.
I dag har jag varit i Visby igen för jag hade fått en tid vid min optiker för undersökning. Jag var där i december 2019 och då ville hon göra en justering av glaset på ena ögat, men jag tackade nej då och sa att jag skulle återkomma, så det var verkligen dags.
Allt såg bra ut, men synskärpan hade förändrats på båda ögonen, så hon föreslog nya glas och då blir det givetvis ny båge också. Dessutom tyckte hon att jag skulle skaffa ett par terminalglasögon eftersom jag sitter rätt mycket vid datorn.
När optikern var klar skulle det väljas bågar och då fick jag hjälp av en expedit. Jag har tydligen näsa för vad som är billigt, för den första båge jag provade, bestämde jag mig omedelbart för. Den satt som en smäck och den bågen visade sig vara lämplig till terminalglasögonen och kostade bara 350:-.
Sen blev det värre, runt 2000:- ligger ett par vanliga bågar på, men det är ju glasen som är dyrast. Jag vill ju dessutom ha fotokromatiska glas och det kostar en tusenlapp extra, så bara glasen gick på 7500:-, men då bjuder de på terminalglasögonen. Vad blev det då för båge till de ordinarie glasögonen? Jag valde en båge i blått den här gången, för lite vill man ju förnya sig.
Sen tröstade jag mig med en räkmacka på Siesta innan jag åkte hem igen
I dag har jag ingenting att klaga på vad gäller bussåkningen, allt fungerade alldeles utmärkt och speciellt på turen in till Visby var det en chaufför som körde jättebra och på återresan var det till och med en buss med fina och bekväma säten.
Stora Christin, som ligger precis ovanför busstationen, är klädd i rött nu.
Dagens ordspråk: Man ska inte äta soppan lika het som den kokas.
I dag är det fredag igen. Det är fasligt så fort veckorna går! Det har varit en ganska mulen morgon, men SMHI påstår att det ska klarna upp fram på dagen.
Jag kom iväg till Visby igår och jag tog bussen, för det är ju så behändigt och ganska intressant, för numera är det inte helt säkert att allt fungerar lika bra som när Gotlandsbuss skötte kollektivtrafiken.
Jag hade bestämt mig för att jag skulle åka med bussen som gick 10:50 och satt väl och sölade lite för länge vid datorn innan jag kom iväg, så med andan i halsen rusade jag sista biten och var framme precis i tid, men inte fanns det någon buss där. Klockan var nästan 10:55 innan den kom, men det var inte så många passagerare med från Klintehamn så vi kom kvickt iväg.
Redan innan vi kommit ur samhället började bussen låta väldigt illa. Den skorrade och protesterade väldigt högljutt från och till och jag blev verkligen betänksam över om vi verkligen skulle komma fram till Visby, men visst gjorde vi det. Försenade var vi, men det gjorde mig ingenting, för jag hade ingen tid att passa.
I sakta mak promenerade jag sedan Adelsgatan ner tillsammans med några enstaka sena turister, de flesta i min ålder eller däromkring.
Det är lugnt och stilla på Adelsgatan och de flesta uteserveringar som var öppna stod öde
Ännu finns det en och annan ros som blommar
Jag tog kurs mot Botaniska trädgården och där var det lika välskött och fint som vanligt. Nu är höstblomningen i sitt flor och dahlior, solhattar, gullris och mycket annat vackert finns det att glädja sig år och ännu blommar en del rosor.
Sedan fortsatte jag till Almedalen och när jag gått runt och tittat där ett tag gick jag in på Almedalsbibliotekets café och tog med en kopp kaffe och en smörgås.
Almedalen är alltid lika vacker och den här vyn är väl hur känd som helst
Sen gällde det att ta sig upp för Hästgatsbackarna igen och det gick förhållandevis bra tycker jag. Jag hade några ärenden att uträtta på Östercentrum och närmare bestämt på Åhléns.
Till någon dag, vilken det var kommer jag inte ihåg, fick jag en duschgel och en kroppskräm av märket Rituals av Krister o Thomas och nu var både gelen och krämen slut, men som tur är säljs märket på Åhléns. Den där krämen är helt fantastisk och jag som annars blir väldigt torr i huden på somrarna och flassar på både armar och ben har hållit mig alldeles len och slät i år, trots rätt mycket solande. Igår när jag duschat tog jag den sista klicken av krämen, så den måste jag bara få tag i. Och det var ju inga problem alls, så nu kan jag lugnt planera nästa dusch.
Sen blev det en kopp kaffe till, den här gången på Siesta och med en fruktbakelse till. När jag satt där kom förresten en av mina trogna bloggläsare fram och pratade en stund. Vi har träffats förut just på Siesta och jag blir alltid lika glad när någon ger sig till känna. Jag vet ju ungefär hur många läsare jag har, men känner bara till ett fåtal.
14:50 skulle det gå en buss hem till Klintehamn och den ville jag hinna med, så efter en snabb titt in på Din sko gick jag till busstationen. Även den här bussen var sen och den blev alldeles full. Det var skolbarn, barnfamiljer med barnvagnar och många barn i alla åldrar och en massa packning. Vid varje hållplats i Visby klev det på folk och till slut var det många som fick stå.
”Varför stannar bussen inte? Jag skulle ju av.” Ropade en kvinna, när vi närmade oss Vibble. Till slut stannade bussen i alla fall så att hon fick stiga av. Hon hade tryck på stoppknappen och framme på displayen stod det STANNAR, så hon trodde allt var ok, men meddelandet gick inte fram till chauffören, så sen bad han alla som skulle av att de skulle komma fram och tala om när han skulle stanna. Ja du milde! Där stod det fullt av folk i gången samtidigt som andra skulle tränga sig fram för att tala om var de skulle av.
Det är lite spännande att åka Bergkvarabuss minsann!
På promenaden hem från bussen durrade mitt Fitbit-armband glatt, jag hade gått 10000 steg och innan jag var hemma igen blev det nästan 700 till.
Dagens ordspråk: Det är gott att ha någon att hålla i handen, när åskan går.
I dag hade jag en tid på Hörselvården igen, så jag tog en buss in till Visby i morse och jag lyckades hitta en avgång som var tidsmässigt perfekt och som dessutom passerade Odvalds, så jag kunde kliva på precis här utanför. När jag kom till Busstationen i Visby hade jag sedan en 20 minuters promenad till hörselvården, så jag fick minsann motion också. Kort om tid var det, så jag fick pinna på så fort jag kunde och det var precis så jag hann, men jag kom i tid.
Besöket i dag gällde en uppföljning och uppgradering av hörbarheten, så nu är det lite skramligt ett tag tills hjärnan vänjer sig vid den nya volymen. Men nu har jag och audionomen bestämt oss för att det är de här apparaterna jag ska ha, så nu har hon ”förskrivit” dem, som hon uttryckte det. Det tog ett par år att få komma till Hörselvården, men sedan jag väl kommit in i rullorna har jag verkligen blivit väl omhändertagen!
När jag var klar gick jag tillbaka till Östercentrum, för jag hade några ärenden att uträtta. Bland annat hade batteriet i mitt armbandsur lagt av, så det behövde bytas och så skulle jag ha ett nytt läppstift. Sen gick jag en vända på Klinten innan jag gick till Siesta och fikade.
Ännu finns det rosor kvar, men nu är de inte många
Visby Domkyrka sedd från Klinten
I dag fanns min favoritbakelse och den var lika läcker som vanligt!
11:50 gick det en buss tillbaka till Klintehamn och den skulle fortsätta till Hemse, vilket innebar att jag kunde åka med hela vägen till Odvalds och slippa gå från Konsum och hem, så givetvis tog jag den bussen, även om jag ett tag hade funderingar på att stanna lite längre i Visby och gå ner på stan och titta, men jag hade hemlängtan.
Dagens ordspråk: Det växer gräs på den stig där ingen går.
I dag har jag varit i Visby och träffat Ann-Marie, som är hemma på ön några veckor. Det är länge sedan vi setts nu, så det var jätteroligt. Jag tog bussen in och så hämtade hon mig vid busstationen. Det var ganska mulet i morse, men det klarnade upp och blev en riktigt fin dag. Vi åkte ut till Själsö Bageri där vi åt varsin härlig surbrödsmacka och sedan var vi nere vid hamnen också och gick en promenad längs stranden.
Det är väl nästan skam att säga det, men jag tror aldrig att jag varit vid Själsö hamnområde tidigare.
På tillbakavägen mot Visby frågade Ann-Marie om jag varit vid Smådjurskyrkogården någon gång och det hade jag ju inte, så då körde hon dit för att visa den för mig och det var verkligen en imponerande anläggning.
Det var ett stort skogsområde med massor av små gravar
En minneslund fanns det också
Här ligger Ann-Maries Baxter och hans föregångare begravda
När vi kom tillbaka till Visby släppte Ann-Marie av mig på Östercentrum där jag hade ett ärende. Yngsta barnbarnet Edoardo fyller år i dag och en present skulle ordnas, för i kväll bjuder mamma Eva på smörgåstårta i orangeriet. Efter att ha ordnat presenten tog jag bussen hem till Klintehamn igen. Det är bra behändigt, speciellt nu när man åker helt gratis.
Något lyssnande på sommarprat blev det med andra ord inte i dag, men gårdagens värd Alexander Antonelli fick med beröm godkänt. Han hade en väldigt behaglig stämma och spelade musik helt i min smak. Det var viktiga saker han pratade om, men han var ändå hoppfull inför framtiden.
Jag låg i solstolen och lyssnade, det var varmt och solen lyste på mig, men i öster bockade åskmolnen upp sig och helagotland.se rapporterade om åsknedslag och strömavbrott på flera ställen på ön, men vi klarade oss.
I dag skulle jag vara på Hörselvården i Visby kl 10.00 för fortsatt information om mina hörapparater. Jag hade bestämt mig för att åka med 8.40-bussen, för trafiken i Visby är lite i rörigaste laget nu för att det ska kännas bra, men jag ångrade mig nästan när jag kom upp, för det regnade lite lätt. Mobilen rapporterade dock att det skulle bli sol i dag och när det blev dags att gå till bussen gav jag mig iväg i alla fall och då stänkte det bara lite lätt. Det var första gången jag åkte buss sedan pandemin började. Jag hade ju annars tänkt mig mycket bussåkande nu, eftersom man åker gratis med kollektivtrafiken här på ön när man fyllt åttio.
Vid busstationen i Klintehamn upptäckte jag att man nu ska kliva på bak i bussen och inte ha någon kontakt med chauffören alls. Jag försökte gå in framme som jag har varit van, men där blev jag stoppad. ”Har du aldrig åkt buss förut?”, undrade chauffören och jag förklarade varför jag inte gjort det på länge. Då undrade han om jag hade något busskort och jag berättade att jag passerat åldersgränsen för att åka gratis. Då sa han helt chevalereskt: ”Oj, det kan man inte tro”.
Hos den rara audionomen på Hörselvården fick jag lära mig hur man ska byta vaxfilter och dome på hörapparaterna och vart man ska vända sig för att göra beställningar av de delarna. Sedan bokade hon in ett samtal efter mötena vi ska ha med SPF nu i augusti, så att jag kan berätta om hur apparaterna fungerat under sådana förhållanden, för att vid behov göra en justering av inställningarna. Det är mycket pyssel med de här ”hörisarna” minsann.
När jag var klar tog jag en promenad till Siesta, men de hade inte min favoritbakelse i dag, så efter en vända på Adelsgatan tog jag nästa buss hem till Klintehamn igen. Den busschufören betedde sig lite märkligt tycker jag. I stället för att sitta kvar framme på sin plats och hålla ett öga på alla som strömmade in genom bakdörren med sina kort och mobiler i högsta hugg, gick han ut och ställde sig på andra sidan bussen och rökte. Han hade ju ingen koll alls på vilka som betalade eller inte, men det är väl kanske så det går till nu.
Dagens ordspråk: Erfarenhet utan lärdomär bättre än lärdom utan erfarenhet
Livet efter 80 