Långfredag

Det är en ganska grå morgon med måttliga 6 plusgrader den här långfredagen, men det ser bättre ut än igår i alla fall. Då blåste det hemskt och när vi satt på Warfsholms Pensionat och åt vårlunch, kom det en ordentlig regnskur. Fast vädret avskräckte inte alla som ville gå på Påskmarsch i Visby i alla fall, för där sattes det ett nytt världsrekord med 5 086 deltagare som klätt ut sig till påskkärringar.

Vi hade inte något speciellt program, utan vi åt och satt och pratade och mätta och belåtna åkte vi sedan hem var och en till sitt. Det behöver faktiskt inte vara så mycket märkvärdigare.

På kvällen, när jag satt och såg på tv, dök det faktiskt upp några påskkärringar här också och jag fick skämmas, som inte hade köpt hem något godis, men jag fick ett påskkort i alla fall. Barnen var inte ensamma, utan det fanns en vuxen i närheten. Så klokt!

Tänk så annorlunda påsken, och kanske speciellt långfredagen, firas nu, jämfört med när man var barn. Långfredagen var absolut årets längsta dag, då vi inte ens fick gå ut och leka, allting var stängt och på radion spelades bara sorgemusik. Det måste vara svårt för dagens barn och ungdomar att föreställa sig.

Långfredag är det och fem frågor från elisamtilda som vanligt och i dag ska det handla om situationer:

1.En vän är i närheten och vill komma förbi. Hur lång tid behöver du innan du skulle kunna öppna dörren? Några minuter bara.

2.Du hittar något på marken som ser tappat ut, vad gör du? Sätter upp det på en gren, om det känns lämpligt. Eller sätter in en notis i Klintehamns Anslagstavla på facebook.

3.Du vaknar plötsligt av att du står på en scen, ensam, med publik som väntar. Vad gör du? Sticker därifrån fortast möjligt.

4.Ute på stan ser du en bit bort hur några försäljare vill ställa några frågor. Vad gör du? Går lugnt förbi och avböjer deras inviter.

5.På middag blir du serverad något du absolut inte tycker om. Hur reagerar du? Klämmer ner det i alla fall. Jag är allätare, även om jag tycker mer eller mindre om det som serveras.

I dag hissar jag flaggorna för Carina som fyller år. Grattis Carina!

Värnlösa barns dag och upplysta höns

28 december är det i dag och då fyllde svåger Harry år och som barn gillade han inte att vara född den dagen, som då hette Menlösa barns dag och det hade en negativ klang. Inte ville han vara ett menlöst barn! I Finland heter den 28 december fortfarande så, men här i Sverige bytte den namn till Värnlösa barns dag år 2000. Jag ska inte fördjupa mig mer i det, men för den som är intresserad finns det mer att läsa på Wikipedia.

Det var tur att jag tog mig en promenad igår, för i dag känns det inte lockande. Det är en väldigt mörk morgon och taklampan i köket, som jag släckte när jag gick därifrån efter morgonkaffet, fick jag tända igen.

Jag sov ganska länge i dag, för jag hade ett vakenpass någon gång vid tretiden och var uppe och tassade en stund. När jag passerade den nya nödlyktan, som jag fick i julklapp, dök helt plötsligt en tanka upp i huvudet och det var den som höll mig vaken ett bra tag:

-Jag undrar om det var en liknande lykta vi hade när vi gick och lyste upp hönsen, eller hade vi en ficklampa? (Nu menar jag givetvis inte en sån här nödlykta, för det fanns knappast på den tiden, utan jag tänker mest på det utseendemässiga.)

Var kom de tankarna ifrån? Igår gick jag visserligen förbi huset i Vallekvior, där vi bodde när jag var barn, men då hade jag inte en tanke på det. Nog är det underligt hur hjärnan håller på när man försöker sova.

I uthuset som skymtar mellan buskarna låg vårt hönshus

Av någon anledning hade mamma fått för sig att hönsen inte fick sitta på golvet på nätterna, så en stund efter att kvällsbelysningen i hönshuset släckts, fick man gå ut med en lykta/ficklampa och lysa så att de hönor som inte hunnit fatta att det var dags att sova, kunde se att flyga upp och de som tänkt sig tillbringa natten i ett rede jagades ut därifrån.

Det var ingen populär syssla, för man var lite mörkrädd och det kunde ju finnas råttor där i mörkret, men vi barn fick turas om att se till att hönsen kom på plats på vaglarna inför natten.

Det tog ett bra tag innan jag kunde släppa tankarna på det här och somna om, men sen sov jag gott fram till halvnio i alla fall.

Trevlig torsdag!

Bara fem kvar

Det snöar! Våren på Gotland startade ju enligt SMHI redan den 15 februari, så de här perioderna med snöfall, som vi har fått de senaste dagarna, måste man ju kunna räkna in som staräurar. Man räknar utifrån principen att staren först ska anlända, vilket den brukar göra i januari-februari. Efter det ska det komma sju perioder med såväl ymningt snöfall (som i idag) eller enstaka flingor i luften och mellan de perioderna ska det vara barmark. Nu är jag ju inte säker på om staren verkligen har kommit till ön redan, för själv har jag inte sett någon, men jag hoppas det, för annars spricker min teori totalt.

Jag tar mig dock friheten att utlysa snöbyarna vi fått efter den 15 februari som staräurar och nu är det alltså bara fem stycken kvar innan våren är här på riktigt.

Jag hade tänkt ta bilen och åka och handla i dag, men jag är bjuden till Stenstugu på söndagslunch i morgon, så jag tror jag sparar veckohandeln till dess. Det är ingenting som är så akut att jag måste ge mig ut i snövädret. Vi har ett par plusgrader, så det är bara att hoppas att den här snön försvinner. Det får bli en stilla lördag med läsning och tv-tittande!

Igår kväll såg jag färdigt Spinning out, som handlar om en konståkerska som tampas med sin egen och sin mammas bipolära sjukdom. Det kommer säkert en uppföljare för slutet var en riktig cliffhanger.

Nu ska jag ta mig an Kombattanterna igen. Jag såg ett par avsnitt för några veckor sedan och den är nog värd att fortsätta att titta på. Den utspelar sig år 1914 i Frankrike. När tyskarna avancerar och männen skickas till fronten får man följa fyra kvinnor, som på olika sätt tvingas tackla problemen på hemmafronten.

Trevlig lördag!

Svartsöndag

I dag är det fjärde söndagen i advent, som har det konstiga namnet svart sundagen här på Gotland. Genom åren av bloggande har jag förstått att det är ett ganska okänt begrepp i övriga delar av landet. Mamma kom från Stockholm, men jag tror aldrig jag frågade henne om hon var uppvuxen med begreppet svartsöndag eller om hon lärde sig vad det innebar när hon kom till Gotland. Jag har i alla fall lärt mig det hemifrån.

Allnakku förklarar närmare vad det rör sig om: Det traditionella namnet på den sista söndagen före jul är svart sundagen, svarta söndagen. Till den söndagen städades det inte, men man gjorde julrent i den kommande veckan.

Min alldeles privata teori är att alla söndagar ju är rödmarkerade i almanackorna, för att markera att de är helgdagar, men just den fjärde söndagen i advent fick man använda till julstök, så den sågs som en vardag, en svart söndag.

Till och med min svärmor, som var djupt religiös, kunde gå med på att arbeta den här söndagen om det var nödvändigt. Det var mycket som måste göras på söndagarna i vanliga fall också med hushållsarbete och djur, men man fick inte göra något extra. Det sågs till exempel inte med blida ögon om jag satte mig med en stickning eller ett broderi på en söndag.

Det är en solig söndagsmorgon i dag med ganska friska vindar och ett par plusgrader. Jag har öppnat lucka nr 18 i Trisskalendern, men i dag blev det ingen extravinst, men ännu är det några dagar kvar till julafton och jag ligger bra till och väntar bara på den tredje tomten. När jag har fått den ska jag åka och handla julklappar! 🙂

Ha en fin fjärde advent!

Marie Beb / Fem en fredag v12: Segt

Jungfru Marie Bebådelsedag också kallad Våffeldagen är det i dag och i Allnakku kan man läsa:

Marie Bebådelsedag blev Vår frus dag, som blev våffeldagen. På gutamål blev Vårfrudagen vafferdagen, och sedan vaffeldagen. Traditioner kan skapas på många sätt, och de flesta gillar att baka och äta våfflor.

Våfflor är gott och jag har ett gammalt våffeljärn, men jag tror att jag gör det enkelt för mig och tar en promenad ner på samhället lite senare och tittar in på Kupan, för de brukar serverar våfflor med sylt och grädde den här dagen.

Här kommer mina svar på elisamatildas fredagsfrågor:

  1. Vad går långsamt i ditt liv? Det mesta känns lite segt och långsamt just nu.

2. När är du som mest avslappnad? När jag ligger i soffan och slötittar på teve. Då gäller det verkligen att hålla sig vaken.

3. Vad har du slarvat med på sistone? Inte något speciellt som jag kan komma på. Jag försöker sköta mig.

4. Vad har varit tjatigast den här veckan? En bit ost som behövde ätas upp.

5. Har du någon surdeg att ta tag i? Vårstädningen går jag och funderar på……

Dagens ordspråk:
Konsten är inte att tala om vad det blir för väder! Konsten är att ha ett paraply när det regnar.

Ha en fin Jungfru Marie Bebådelsedag

Hartassen

I dag är det Paul och Pål som har namnsdag och just den här dagen är det väldigt viktig att hålla koll på solen och nu sitter jag här och väntar på att den ska visa sig och den bryter faktiskt igenom ganska tjocka moln. I den gamla Bondepraktikan står det nämligen att Om solen lyser så länge på St Pauli dag att man hinner sadla en häst så kommer det att bli ett fruktsamt år – ur en bondes perspektiv alltså. Åke var alltid väldigt belåten om det var solsken på Paul-dagen.

Förr kallade Allnakku den 25 januari för St Pauli dag precis som Bondepraktikan gör, men nu har man ändrat till Harsukkens dag:

En hartass användes i gamla tider för att stryka bort det man skrivit på en griffeltavla. På gutamål har man i stället använt benämningen harsukk. När man säger att man vill kar yvar de me harsukken menar man att det är något man vill glömma.

Innebörden att det är något man vill glömma, känner jag personligen inte riktigt igen, men den är ju logisk med tanke på användningen av hartassen. Fast för mig innebär ”att man har gått över någonting med hartassen” att man varit lite slarvig.

Framtiden ser ljus ut, för nu är himlen blå och solen lyser så fint. Att sadla en häst nu på förmiddagen ska inte vara några som helst problem. Jag var ute och sopade av stenläggningen på terrassen för en stund sedan (det hade blåste in en massa bråte igen 👿 ) och det var riktigt behagligt ute. Jag får nog ta och ge mig ut på en promenad.

Trevlig tisdag!

I dag är det dags…..

….att lägga lutfisken i blöt och att brygga dricka, om den ska bli färdig till jul, för det är sånt man enligt gammal god tradition ska göra på Anna-dagen. Fast sånt bekymrar inte mig längre, utan i stället har jag ägnat mig åt bakning i dag och det blev två sorters kakor och så har jag satt en chokladbrödsdeg, som ska bakas ut i morgon.

Det är inga märkvärdiga kakor, men de hör julen till för mig i alla fall. Kanelkubbarna är efter ett gammalt recept från moster Greta och nötkakorna är enligt mammas recept, sen blir det då chokladbröd och det receptet kommer från farmor Ebba. Mazariner hade jag också tänkt göra, men äggen tog slut, så innan jag kan baka dem måste jag till Konsum och handla igen.

Det är lite gråare väder i dag och det blåser, men än så länge är det uppehåll i alla fall, så nu tror jag att jag ska ta mig en promenad ner på samhället och då kan jag ju passa på att köpa hem de där saknade äggen.

Dagens ordspråk:
Man får inte säga vad man vill, men man får tänka det.

Trevlig fortsättning på torsdagen!