Kategori: Nostalgi

Min egen sommarpratare

av Ingrid, publicerad i Nostalgi

Det blåser lite friska och svala vindar i dag, men jag ska i alla fall gå till Sicklingsparken efter lunch och se om det är några som vill spela kubb, så jag hinner bara höra lite av dagens sommarvärd Caroline Farberger, men jag känner att jag nog kommer att lyssna färdigt på henne när jag kommer hem. Hon ska prata om den könskorrektion från man till kvinna, som hon gått igenom. Jag har just sett färdigt den nya serien om Anna Madrigal på Netflix, Tales of the city. Anna Madrigal, som först i 90 års ålder vågade berätta för sina vänner på Barbery Lane, att hon egentligen var född som man. En helt fantastisk serie, så ämnet känns väldigt aktuellt.

På förmiddagen har jag suttit och lyssnat på min egen sommarpratare, eller kanske snarare vårpratare; en intervju, som Marie Winarve på Gotlandsradion gjorde med Eva onsdag 4 mars 2015, och en och annan tår har trillat nerför kinderna.

Från en ö till en annan.

Dagens ordspråk:
Det är bättre att leva av sin egen styrka än av andras svaghet.

Otäckt minne

av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Tänkt

En rubrik på Helagotland.se väckte otäcka minnen till liv:
Drunknande dör tyst och omgivna av badare

Det är ungefär 70 år sedan, men jag minns det ännu, den där dagen jag var med familjen och badade i Djupvik. Jag vet ju inte om det hände den dagen då det här fotot togs, men varje gång jag ser det tänker jag på händelsen.

Här sitter vi i Djupvik Tant Lisa och hennes son Roland och pappa och så jag och lillasyster Kerstin

Det blir fort djupt när man badar i Djupvik och jag var nybörjare på att simma och jag simmade rakt ut och när jag inte orkade simma längre skulle jag ställa mig upp, men då bottnade jag inte. Jag minns en kamp och sedan ingenting förrän jag vaknade till liv uppe på stranden. Pappa, eller mamma eller någon annan hade sett mig, men det var pappa som räddade mig. Hade jag inte blivit uppmärksammad, hade jag dött den dagen!

 

Glad midsommar!

av Ingrid, publicerad i Midsommar, Nostalgi, Stenstugu

Det är lite småmulet i dag, men varmt och skönt och jag tror att det kommer att bli en fin midsommarafton för alla som vill fira utomhus med midsommarstång och ”Små grodorna”.

Jag har varit ute en sväng med bilen, för det var lite som skulle kompletteras inför helgens firande.

Först körde jag till Stenhuse och köpte jordgubbar – Så goda!

Nu gäller det att behärska sig så att det blir några kvar till kvällens gäster, men vi blir inte så många, så de ska nog bli nöjda, även om jag tjuvstartar lite på läckerheterna.

Sedan till Fröjel kyrka för att titta till gravarna

På hemvägen körde jag in till Stenstugu, där de håller på med hö i dag. Eva höll på att lasta av det sista lasset med småbalar och ute på storåkern låg höet i strängar, som ska förvandlas till storbalar senare i dag. Undrar hur många midsomrar man har hållit på med höskörd. Det har inte varit mycket midsommarfirande precis, under de åren vi var aktiva bönder.

Sommar på Stenstugu
Vintermat till hästarna
Eva lastar av

Jag glömmer aldrig det året vi hade hållit på med hö både midsommarafton och midsommardagen och när söndagen kom stod det två vagnar med höbalar i ladan och ett på gården.

-Nej, så Åke, i dag tar vi ledigt och åker ut och ser oss omkring lite.  Höet kan vi lasta av i morgon, det står bra där det står.

Vi åkte hemifrån efter lunchen och jag vet inte hur länge vi var borta, men det måste ha varit ett bra tag. När vi kom hem förstod vi ingenting; Hölasset på gården var borta och där stod bara en tom vagn.

Det var Bosse, som tillsammans med en kompis, lastat av alla balar utan några andra hjälpmedel än en högaffel, för det här var före elevatorns tid. De måste ha slitit något oerhört för att få upp alla balar på loftet. Hur gamla kan de ha varit? 13-14 år kanske! Barn kan verkligen när de vill.

Dagens ordspråk:
Om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt, så måste man se upp.

Soleldns dag

av Ingrid, publicerad i Allnakku, Nostalgi, Sommar i P1 2019, Tänkt, Traditionellt

I Allnakku kan man läsa förklaringen till ordet soleld:
Soleld är ett kort men uttrycksfullt gutamålsord som betyder första gradens brännskada av alltför mycket sol. Täckande kläder är det bästa och billigaste solskyddet.

Förr kunde jag ligga som en flundra och sola hur länge som helst och i ungdomens dar var det inte tal om något solskyddsmedel utan snarare tvärtom. Man smorde in sig med feta kokosoljor så att solen skulle bränna riktigt ordentligt.

Berra får hjälp med vändningen

När jag var ung och dum, brukade jag ha en väckarklocka med mig när jag var på stranden, så jag vände mig med jämna mellanrum. (Du har väl sett sällskapsresan) Som tur var tålde jag solen bra, så någon riktig soleld fick jag nog aldrig.

Krister däremot var riktigt illa ute en gång. Han skulle åka med sin klass på cykelutflykt med övernattning i Kvarnåkershamn. Det var vår och det blev en riktigt solig och fin dag och jag gick därhemma och funderade över om ”fröken” hade koll på barnen. På kvällen ringde hon och jag fick åka och hämta honom. Tala om soleld! Han blev sängliggande hela nästa dag och jag fick smörja in hela ungen med kalkpasta för att dämpa svedan.

Numera solar jag inte så mycket. Jag älskar värmen och solen, men har inte tålamod att ligga med näsan i vädret i flera timmar, så det blir korta pass. Det bästa är att sitta i skuggan under ett äppelträd, eller i brist på träd, ett parasoll, då mår man som bäst.

Fast när Sommar i P1 startar vill jag alltid lyssna på programmet ute i solstolen. Det är sommar för mig och en kär tradition. Och det är där och då jag vill höra på det. Det är ytterst sällan som det blir av att lyssna i efterhand. Då ska det vara något alldeles speciellt. Så midsommardagen ligger jag förhoppningsvis där och lyssnar på årets första värd – Fares Fares.

Dagens ordspråk:
Problemet är att om man inte riskerar någonting alls så riskera man ännu mer.

Kissmisns dag – Kalle

av Ingrid, publicerad i Djur, Nostalgi

Kattens eller kattungens smeknamn är kissmisn eller bara misn. Annars brukar katter ofta få namn som syftar på utseendet, som Raudar med rödaktig päls och Ringen med vit ring om sin svarta svans.

Så står det i Allnakku i dag och helt följdriktigt hette våra katter Grållen och Svarten. De var våra sista och mest älskade katter och de enda som var riktigt innekatter. Alla andra som passerat revy under åren på Stenstugu var ladugårdskatter.

Collage med Grållen o Svarten
En lite siciliansk kattunge
Kloka Svarten
Grållen stretchar

Den lilla sicilianska katten fick aldrig något namn. Han och hans två syskon hade vi som sällskap en vecka 2009 på Holiday Club på Sicilien. Eva tyckte att det året blev det alldeles för få foton på barnbarnen och för många på kattungarna.

När Krister var liten hade vi en katt som hette Kalle. Han var en svart katt med vita teckningar och jag tror inte att jag har en enda bild på honom. Han var en ladugårdskatt, men var mycket inne också. Innekosten bestod av att han satt på golvet nedanför Kristers stol och passade på när Krister tappade någonting.

Krister och Kalle lekte kurragömma. Krister gömde sig och Kalle letade reda på honom. Sedan gömde sig Kalle och så var det Kristers tur att leta. På kvällarna låg Kalle på golvet under soffbordet som en hund, men när man stängde av tv:n var han som uppslukad av jorden. Då fick man gå upp och se under vilken säng han gömt sig.

En dag var Kalle försvunnen, men han kom tillbaka några dagar senare och såg väldigt sliten och trött ut och när jag undersökte honom upptäckte jag att han fått en fiskkrok i munnen och den satt så illa att den gått igenom tungan och in i undre gomen. Han hade alltså varken kunnat äta eller dricka. Jag blev ju alldeles förskräckt, men Åke tog Kalle och satte sig med honom, lyckades trycka igenom kroken så att hullingen kom ut och kunde sedan knipa av den med en tång och trä ut resten. Under hela proceduren satt Kalle alldeles avslappnad. Han förstod uppenbarligen att han blev hjälpt. När Åke släppte honom stack han iväg in under en vagn och där låg han och tryckte en stund, men när vi började mjölka kom han fram och lyckades lapa i sig lite mjölk.

Kalle hade en fästmö. Grannen på andra sidan vägen hade en honkatt och hon och Kalle blev ett par. Det syntes faktiskt en stig i åkern efter deras promenader fram och tillbaka mellan gårdarna. Givetvis blev det kattungar och när kattungarna blev lite större gick honkatten med dem över till oss när det var dags för mjölkning, så helt plötsligt hade vi ett helt gäng katter. Åke beklagade sig för grannen, men han hänvisade bara till delad vårdnad.

Kalle blev gammal och en dag var han bara borta och kom aldrig tillbaka.

Trevlig onsdag!

 

Åke-dagen

av Ingrid, publicerad i Hälsan, Nostalgi

Jag vaknade med nackspärr tidigt i morse och så pass illa att det var svårt att somna om.  Jag slumrade till en stund igen, men när jag gick upp tog jag en Alvedon och det om något bevisar hur besvärligt det kändes, för jag tar inga piller i första taget. Det är nog straffet för att jag satt ute och blev så kall om ryggen häromdagen. Jag skulle ha tagit på mig en  jacka eller gått in i stället för att envisas och sitta kvar.

I dag har Åke namnsdag och jag har varit en sväng till kyrkogårdarna både i Klinte och Fröjel. Jag tog bort de avblommade påskliljorna och satte dit trädgårdsnejlikor i stället. Det har jag aldrig haft på gravarna förut, så nu får vi se hur de kommer att utvecklas och om de trivs i självvattnande lådor eller om det blir för blött för dem.

Nu lyser oljeväxtfälten gula på Gotland också
Klokord vid Klinte kyrka i dag också
Varsågod och klättra

Någon gök hörde jag inte, trots att de enligt Åke kommer just den 8 maj. Att inte jag hörde någon är i och för sig inte så konstigt, för gökens galande har en frekvens som mina öron har svårt att uppfatta.
”Hör du göken?” sa Åke, när vi satt ute i trädgården. Jag lyssnade, men inte hörde jag någon gök.
”Det måste du ju göra! Den är ju där”, sa Åke och pekade. Och jag lyssnade, men inte hjälpte det, jag hörde ingen gök i alla fall, så då kontrade jag med:
”Hör du lärkan”? Det visste jag ju att han inte gjorde, men kunde inte låta bli att fråga i alla fall. Lite får man ju retas.
”Neej!”
”Men det måste du göra!”

IMAG0582
Enligt Allnakku är det Gaukblåmmars dag de 8 maj. Det finns flera sorters gaukblåmmar eller gökblåmmar, gullvivor, som är vildväxande, och trädgårdsprimula som ofta har brunröda blommor och finns kvar länge i gamla igenvuxna trädgårdar.

Det är en ganska fin onsdag, med lite moln som drar förbi då och då och en aning varmare än igår. Jag satt faktiskt ute på terrassen och åt frukost och just då var det riktigt skönt och nästan ingen vind.  När jag kom hem från min utflykt planterade jag ut tre stycken Blomman för dagen och satte ordentliga klätterpinnar i krukan, så nu kan de få dra iväg.

Grattis till alla som heter Åke!