Kissmisns dag – Kalle

Kattens eller kattungens smeknamn är kissmisn eller bara misn. Annars brukar katter ofta få namn som syftar på utseendet, som Raudar med rödaktig päls och Ringen med vit ring om sin svarta svans.

Så står det i Allnakku i dag och helt följdriktigt hette våra katter Grållen och Svarten. De var våra sista och mest älskade katter och de enda som var riktigt innekatter. Alla andra som passerat revy under åren på Stenstugu var ladugårdskatter.

Den lilla sicilianska katten fick aldrig något namn. Han och hans två syskon hade vi som sällskap en vecka 2009 på Holiday Club på Sicilien. Eva tyckte att det året blev det alldeles för få foton på barnbarnen och för många på kattungarna.

När Krister var liten hade vi en katt som hette Kalle. Han var en svart katt med vita teckningar och jag tror inte att jag har en enda bild på honom. Han var en ladugårdskatt, men var mycket inne också. Innekosten bestod av att han satt på golvet nedanför Kristers stol och passade på när Krister tappade någonting.

Krister och Kalle lekte kurragömma. Krister gömde sig och Kalle letade reda på honom. Sedan gömde sig Kalle och så var det Kristers tur att leta. På kvällarna låg Kalle på golvet under soffbordet som en hund, men när man stängde av tv:n var han som uppslukad av jorden. Då fick man gå upp och se under vilken säng han gömt sig.

En dag var Kalle försvunnen, men han kom tillbaka några dagar senare och såg väldigt sliten och trött ut och när jag undersökte honom upptäckte jag att han fått en fiskkrok i munnen och den satt så illa att den gått igenom tungan och in i undre gomen. Han hade alltså varken kunnat äta eller dricka. Jag blev ju alldeles förskräckt, men Åke tog Kalle och satte sig med honom, lyckades trycka igenom kroken så att hullingen kom ut och kunde sedan knipa av den med en tång och trä ut resten. Under hela proceduren satt Kalle alldeles avslappnad. Han förstod uppenbarligen att han blev hjälpt. När Åke släppte honom stack han iväg in under en vagn och där låg han och tryckte en stund, men när vi började mjölka kom han fram och lyckades lapa i sig lite mjölk.

Kalle hade en fästmö. Grannen på andra sidan vägen hade en honkatt och hon och Kalle blev ett par. Det syntes faktiskt en stig i åkern efter deras promenader fram och tillbaka mellan gårdarna. Givetvis blev det kattungar och när kattungarna blev lite större gick honkatten med dem över till oss när det var dags för mjölkning, så helt plötsligt hade vi ett helt gäng katter. Åke beklagade sig för grannen, men han hänvisade bara till delad vårdnad.

Kalle blev gammal och en dag var han bara borta och kom aldrig tillbaka.

Trevlig onsdag!

 

22 reaktioner till “Kissmisns dag – Kalle

  1. Katter är speciella, inte som hundar, som försöker ställa sig in. Katter är som dom är, ingen förställning. Och dom ser ut att kunna njuta av livet som inga andra!
    Våra döttrar har katter, Vivi har 5 (!) st, 4 birmor och en hittekatt som är en vanlig gråspräcklig bondkatt. Fia har en bengal, smal och smidig och spräcklig som en leopard. Paula har haft en svart katt med jätteyvig päls, men den dog för några år sedan, 17 år gammal. Så vi har rätt många katter i närheten…, härliga djur!
    Ha en bra dag, kram, Monica

    1. Här i området är det ganska gott om katter av alla de slag, men de flesta är vanlig ”bondkatter”. Jag är lite arg på dem ibland när de gräver i mina rabatter, men katter gör ju som de vill.
      Kram

  2. Så många kattäventyr! Blev lite berörd av din berättelse om ”Kalle”, fy så hemskt med en fiskekrok i munnen! Vilken tur att din Åke kunde hjälpa honom. Resten var ju en fin berättelse med fästmö, kattungar och delad vårdnad! 🙂
    När jag en tid bodde på landet hade vi katter… Måns, Murre, Missan… och dylikt!
    Vid ett tillfälle fick jag agera barnmorska! Missan skulle absolut föda i min säng till min mammas förskräckelse! Jag var stolt förstås! 🙂
    Kram Gunilla

    1. Många katter har passerat revy här också, för naturligtvis hade barnen alltid en egen katt. Vi hade en honkatt som födde sina ungar i Kristers säng en gång. Det var inte så trevligt precis.
      Kram

  3. En fin histori om Kalle och hans kärlek. Har haft en Perser och två Helig Birma och dom var väldigt trevliga. Nu har jag lille Minton så kommer jag ut på promenader.
    Kramar

  4. Så trevligt att få läsa om Kalle. Katter är ju så personliga.
    Vi har också haft många katter genom åren, en del minns man mer än andra.
    Kram/Kicki

  5. Så fint att läsa om era katter. Kalle måste varit speciell. Härlig kattsaga. Stig på åkern, riktigt kul. Åke måste ha varit tryggheten själv när han satt så avslappnad. För en sissådär 45 år sedan då jag bodde kvar hemma hade min lillasyster en karr som hette Minst. Den var med mig jämt, tom om jag var i källaren och menade moped satt den alltid och studerade mig. Mor berätade att den alltid satt vid innerdörren när jag kom hem från arbetet… precis som min ena hund gör idag… den drar sig mot dörren och väntar ofta in mig. Kram.

    1. Djur kan verkligen vara speciella och din katt verkar ha varit väldigt förjust i dig. Annars är ju katter som regel lite fjära.
      Ha en fin fortsättning på veckan. Kram

  6. Katter är speciella djur och helt underbara, tycker jag.
    Roligt att få läsa om dina erfarenheter och lite om de katter som har ”passerat” dig.
    Mysiga bilder, men den sicilianska kattens liggposition är ju härlig.
    Så duktig din man var som kunde hjälpa Kalle, det måste ha varit mycket svårt. Märkligt att Kalle satt still under behandlingen, det förvånar mig.
    Ha det fint.
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s