Ett nödvändigt julgodis

För oss är Fudge någonting som verkligen hör julen till och utan det blir det ingen jul.

Första gången jag åt det var när jag låg på BB och hade fått Eva. Svärmor hade kokat fudge och när Åke kom och hälsade på mig hade han en ask med sig. Hon hade inte kokat den tillräckligt länge, så den var lite kladdig, men det följde med en liten silvergaffel att äta med. Åh, så gott det var! Jag hade nästan aldrig ätit något godare och innehållet i asken försvann snabbt.

Ett par dagar efter kom barnsköterskan in och spände ögonen i mig och undrade vad jag ätit för nånting? Eva hade blivit alldeles rödprickig! Jag erkände och grät en skvätt och sen passade jag mig för fudge så länge jag ammade.

Här kommer receptet

Ingredienser: 3 dl socker, 3 msk smör, 2 dl grädde, 1 msk vanilj, 3 msk kakao

Ingredienserna blandas i en vid* tjockbottnad gryta eller stekpanna och får koka tills smeten hårdnar när man lägger en liten kula av den i kallt vatten.

50 gr sötmandel hackas och tillsättes innan smeten hälles upp på en smord plåt.
Sedan skärs den i bitar innan den stelnat helt.

*Enligt Krister är det viktigt att pannan är vid och att smeten får koka livligt annars blir det bara som en vanlig chokladkola, den ska sockra sig och bli lite spröd.

När jag hade hällt upp den färdiga smeten skulle den ju svalna så att den gick att skära i bitar och då brukade jag ställa ut plåten i källaren och dit kunde det bli förunderligt många besök och besökarna brukade medföra kniv. 😉 Det gick ju inte att smyga med vad man gjort heller, för den härliga doften av kakao och vanilj spred sig i hela huset.

Ett år, medan jag ännu jobbade, kokade jag en plåt fudge en kväll och ställde som vanligt ut den i källaren och blev mäkta förvånad när jag kom hem dagen efter och fick se att plåten ännu var orörd, trots att den hade stått där ett helt dygn och ännu mera förvånad blev jag när den var orörd nästa kväll också! Till slut frågade jag barnen om de tröttnat på fudge och inte ville ha det längre och då kröp sanningen fram. De gjorden en ny plåt varje dag!

Dagens ordspråk:
Man får inte säga vad man vill, men man får tänka det.

Decemberbarn nr 2

Möten hit och möten dit gjorde att jag inte lyckades samla ihop mig så mycket igår att det blev något blogginlägg. Jag ska inte skylla på tiden, utan det var koncentrationen som brast. Nu återstår lite skrivarbete här vid datorn med protokoll, julbrev och annat.

I dag har decemberbarn nr 2 årsdag, för två år och två dagar efter Eva kom en liten gosse som döptes till Bo, men alltid kallats för Bosse.

Grattis på årsdagen Bosse!

Det trista gråvädret är tillbaka, så idag tror jag att jag ska dra igång med julbaket.

Dagens ordspråk:
Människan lever inte av ord allen, trots att det ibland händer att hon får äta upp vad som sagts.

Glad måndag 2 december – Decemberbarn nr 1

Bloggvännen Carita tycker att vi ska förgylla måndagarna med en bild och då väljer jag en som i alla fall gör mig glad. I december fyller alla våra tre barn år och ”fylleriet” startar i dag med Eva. Här på bilden är hon inte många månader gammal och jag kan inte fatta hur åren kan ha gått så fort.

Grattis på årsdagen Eva!

se01avdelare42Glad är jag också över vädret som är lika fint i dag som de senaste dagarna med en blå molnfri himmel och ett strålande solsken. När jag har morgonpysslat färdigt ska jag gå ut på en promenad, för det gäller att passa på minsann.

Dagens ordspråk:
Bättre ett dåligt minne än dåliga minnen.

 

24 november….

…. var förr alltid en festdag på Stenstugu för då fyllde svärfar år och det firades givetvis. Han var född 24 november 1894, så hans 50-årsdag 1944 firades samma dag som SS Hansa gick under på en resa mellan Nynäshamn och Visby. Man tror att den torpederats av en rysk ubåt och 84 människor dog. I dag finns det en artikel på helagotland.se med rubriken:

De har funnit en ny sanning kring Hansa
På söndag är det 75 år sedan Gotlandsfärjan Hansa gick till botten. Historikerna Lars Kruthof och Jakob Ringbom har hittat nya fakta kring förlisningen….
Förmodligen är det en låst artikel, men för de som har tillgång till den är det intressant läsning.

Svärfar blev inte så gammal, för han dog i en bilolycka 1966. En hemsk bilolycka som vände upp och ner på livet för oss alla. Eva var med i bilen och även om hon klarade livhanken, försvann alla minnen hon hade av sin älskade farfar.

Här står svärfar Adolf med Åke i famnen och bredvid står Åkes storebror Harry. Åke var född 1928, så fotot måste vara från det året.

I dag då? Jag är bjuden på jullunch på Fröjel Resort av Carina och Bosse, så nu sitter jag här nyduschad och fin och väntar på att klockan ska gå, så att de kommer och hämtar mig.

Dagens ordspråk:
Man ska sluta leken, när den är som bäst.

Thumbtacks – Trycknud

Novembergrått är färgen för dagen den här lördagen också, men jag är ändå ganska nöjd och belåten, för nu är jag färdig med vardagsrummet. En ommöblering och andra gardiner gör att det ser helt annorlunda ut än igår. Om någon funderar över hur jag kan möblera om, jag som beklagar mig över min dåliga rygg, så kan jag berätta att det går alldeles utmärkt att på ett enkelt och lätt sätt dra både bokhyllor, fåtöljer, soffa och annat med hjälp av en trasmatta. Lätt som en plätt!
Nu ska jag bara ha tag i några krokar till gardinomtagen, men jag ska till Visby på tisdag så då ska jag titta in på Åhéns, där finns det säkert.

I dag tycker Allnakku att vi ska fira Trycknudis dag:

Trykknud är ett nyare, utmärkt gutamålsord som borde exporteras till fastlandet. Det är bra mycket lättare att säga trykknud än häftstift.

Jag har inga häftstift hemma, så jag kunde inte ta något foto av ett, men då hämtade jag en bild från nätet och  fick se att häftstift heter thumbtacks på engelska. Det hade jag ingen aning om, så nu har jag lärt mig något nytt i dag också.

Trycknud använder jag inte så mycket numera. De flesta väggar här på Odvalds är betongväggar och där finns det ingen tumme som kan trycka i ett trycknud. Det var annat på Stenstugu  där det var träväggar,  där gick det bra att använda dem.  På Stenstugu fanns det gamla,  vackra  julbonader, visserligen slitna och lappade och lagade med tape, men ack  så kära och det blev ingen jul utan dem. Då gällde det att man hade trycknud hemma dagen före julafton när de skulle sättas upp.

Nu är det hög tid för lite lunch!

Dagens ordspråk:
Den som alltid skäller skrämmer ingen.

Ett gammalt kort till

I dag är det mulet och dystert igen, men man får försöka julpyssla lite i alla fall. Jag har gjort rent fläkten och putsat fönstret och bytt gardiner i köket och nu ska jag göra detsamma här i sovrummet. Utsidorna gned jag av igår, för då var det skapligt ute.

Det är roligt med gamla kort och här kommer ett till från Stenstugu. Det var en konst att lägga lass av löst hö, men jag har faktiskt gjort det och med ett ganska gott resultat, fast det kanske berodde på att jag hade ju samma skickliga upplastare som svärfar har på bilden.

Svärfar Adolf lägger lass och Åke sticker upp höet. Bella och Viveka drar lasset.

Bella och Viveka fanns ännu kvar på gården när jag kom till Stenstugu, men de hade inte många arbetsuppgifter kvar längre. De användes i skogen och till att dra radhackan på bet- och oljeväxtåkrar.

Jag tror att de var kvar så länge att Eva nog har suttit på ryggen på någon av dem. När de skulle skickas till slakt åkte svärfar och svärmor till fastlandet och stannade där några dagar, så att de skulle slippa vara hemma när slaktbilen kom.

I ladugården fylldes den del som kallades stallet på med kor och i fölstian skuttade kalvar omkring.

070710 002
På loftet finns ännu deras vackra nickelselar som användes när de drog likvagn vid begravningar.

Och bilbesiktningen är ute i god tid. Jag fick en inbjudan från dem i dag till ett besök den 3 mars. Det vill till att ha lång framförhållning! Jag undrar hur många gånger jag kommer att ändra den tiden innan det är dags?

Dagens ordspråk:
Skomakarens hustru och smedens häst har de sämsta skorna.