Ett gammalt kort till

I dag är det mulet och dystert igen, men man får försöka julpyssla lite i alla fall. Jag har gjort rent fläkten och putsat fönstret och bytt gardiner i köket och nu ska jag göra detsamma här i sovrummet. Utsidorna gned jag av igår, för då var det skapligt ute.

Det är roligt med gamla kort och här kommer ett till från Stenstugu. Det var en konst att lägga lass av löst hö, men jag har faktiskt gjort det och med ett ganska gott resultat, fast det kanske berodde på att jag hade ju samma skickliga upplastare som svärfar har på bilden.

Svärfar Adolf lägger lass och Åke sticker upp höet. Bella och Viveka drar lasset.

Bella och Viveka fanns ännu kvar på gården när jag kom till Stenstugu, men de hade inte många arbetsuppgifter kvar längre. De användes i skogen och till att dra radhackan på bet- och oljeväxtåkrar.

Jag tror att de var kvar så länge att Eva nog har suttit på ryggen på någon av dem. När de skulle skickas till slakt åkte svärfar och svärmor till fastlandet och stannade där några dagar, så att de skulle slippa vara hemma när slaktbilen kom.

I ladugården fylldes den del som kallades stallet på med kor och i fölstian skuttade kalvar omkring.

070710 002
På loftet finns ännu deras vackra nickelselar som användes när de drog likvagn vid begravningar.

Och bilbesiktningen är ute i god tid. Jag fick en inbjudan från dem i dag till ett besök den 3 mars. Det vill till att ha lång framförhållning! Jag undrar hur många gånger jag kommer att ändra den tiden innan det är dags?

Dagens ordspråk:
Skomakarens hustru och smedens häst har de sämsta skorna.

26 reaktioner till “Ett gammalt kort till

  1. Vilken underbar bild och jag är imponerad vilket hölass ni lyckats få upp utan att det ramlat av. Vi hade inte så höga lass men hade bara en häst som skulle dra. Det var den gamla hästen som inte används till annat än hemma i jordbruket. De andra hästarna var sådana som man drog timmer med och dom var stora och lite ilskna medan hon som gick hemma var jättesnäll. Tack för att du väckte minnet.

  2. Grått och mulet här också och man får ha lamporna tända inomhus hela dagen. Jag hade tänkt räfsa löv idag, men det är alldeles för blött…
    Vilken härlig bild av hölasset! Våra barn har fått åka hölass en gång när de var små och det glömmer dom aldrig! Härliga tider, även om det säkert var slitsamt också!
    Ha en bra dag, kram, Monica

    1. Härliga tider var det och ”när livet är som bäst är det arbete och möda”, så sa en gammal släkting. Han hade så rätt!
      Kram

  3. Vilka minnen som dyker upp när jag ser din bild. Vi har grått med duggregn idag också och enl SMHI så har i haft 2 soltimmar i november.
    Kram

    1. Visst är det kul med de gamla fotona. Det här har jag fått från Maria som varit hemma vid Barbro och gått igenom några fotoalbum.
      Kram

  4. Idag är det verkligen grått. Trodde det var natt när jag gick upp vid 9-tiden, det var alldeles mörkt ute.
    Framförhållning är bra. Men det får ju vara någon måtta på den…
    Ha en bra gråvädersdag!
    Kram

  5. Åh så mysigt det såg ut! 🙂 Nu för tiden verkar det inte så härligt precis!! 😦
    Visst är det hemskt när ens vänner eller släktingar går bort, vilket händer allt oftare nu när man själv är ”gammal”. Men Margareta var bara 63 år och då känns det ännu värre – även om man vetat om hur det skulle sluta ganska länge. Men hon kämpade på och trots att man visste, så vill man inte riktigt tro det….. 😦 😦
    KRAM/Susie

  6. Jag minns aldrig höbärgningen som något heltrevligt. Fortfarande har jag svårt att slå mig till ro när det är ”höbärgningsväder” i juni-juli. Det nästan sticker och bränner i kroppen av grovt torrt hö, hösalt. Det fysiska jobbet var annars bra träning. Och visst kan jag ännu lägga högt hölass av löst torrt hö – tillämpar samma principer när jag kör bort långt, slaget gräs. Men vi hade traktor redan i slutet av 1950-talet, så häst lärde jag mig inte köra förrän jag var över 40…

    1. Jag har aldrig kört häst. Hästar var inte min grej som tonåring heller. Men mycket hö har jag varit med om att lasta, lasta av och stapla på höloftet.
      Kram

  7. Härliga bilder! Jag har faktiskt varit med om att åka hölass. Grannen till oss hade bondgård, det kändes nästan som om vi själva bodde på landet, fast det var villa med stor tomt, där jag växte upp.
    Men detta var då ett REJÄLT lass! Vilka tider!
    Kram i gråvädret!

  8. Underbara foton. Foto nr 1 påminner mig om en dag tillsammans med morfar. Han hade dock inte lassat fullt så mycket med tanke på att han hade mig och en kusin uppe på lasset också.
    Finns hästselena kvar ännu? Vackra utställningsföremål ju
    Kram

  9. Så roligt att bilderna finns kvar och vilka fina minnen. Dessutom så är det kul att även selarna finns sparade. Måste ha varit tufft när hästarna som man arbetat med i många år skulle skickas till slakt.

    Kram och god kväll från en som inte kommit igång med adventsförberedelserna.

  10. Jag minns när mina föräldrar hjälpte farfar att lasta hö och så kul det var att få åka med på hölasset. Nickelselar var inget jag hört talas om tidigare. Kram

Kommentarsfältet är stängt.