Nostalgi – Sida 36 – Livet efter 80

Det räckte med en Ingrid

15 november, 202015 november, 2020 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Stenstugu, TV

Igår kväll tipsade Kraka mig om att det finns en serie på SvtPlay som heter I vår Herres hage och efter några avsnitt av Velvet Colleccion såg jag det första avsnittet och det var verkligen ren nostalgi.

Serien är en nyinspelning av en populär 1970-talsserie om en ung veterinärs liv i Yorkshire och när serien startar är året 1937. Jag antar att jag såg den då på 70-talet, men jag har inget större minne av den.

I gårdagens avsnitt var veterinären bland annat ute på en gård och drog fram en kalv och när jag lagt mig tog det ett bra tag innan jag kunde somna, för jag låg och tänkte på alla kalvar jag har varit med om att hjälpa till livet.

Vi hade som mest 25 kor och vi hade höstkalvning, så då var det en jobbig period och full koncentration på ladugården och vad som hände där. Men vi hade friska och sunda kor och jag kan inte påminna mig om att vi förlorade varken någon ko eller kalv just i samband med kalvning, men en gång var det lite kritiskt.

En ko lyckades inte klämma fram sin kalv och det hjälpte inte hur Åke än drog och slet. Ingenting hände! Om en kalv ligger rätt, kommer den ut med frambenen och huvudet först och benen var framme och han kände huvudet, men kalven satt fast.

-Jag måste hämta Tryggve, sa Åke och gav sig iväg.

Tryggve var räddningen så fort det skulle göras något tungt och besvärligt på Stenstugu. Tryggve hjälpte till när det skulle plockas sten, när kalvstior skulle göras rena, när hönsen skulle ha nytt strö och när trädgårdslandet skulle grävas. Han var stark som en oxe och han skulle säkert få fram kalven.

Åke gav sig av och jag var kvar hos kon. Då fick hon en kraftig värk, jag tog tag i kalvbenen och drog för allt jag var värd och där kom den.

Det behövdes varken en Åke eller en Tryggve, det räckte med en Ingrid

Nåja, jag somnade till slut och vaknade till en slätmulen söndagsmorgon, men det blåser lite så det kanske ljusnar fram på dagen. Igår blev det bara en kort promenad, få se om jag kan ta mig samman och gå ut på en längre vända i dag.

Dagens ordspråk:
Man må fara hur långt man vill, aldrig kommer man ändå ifrån sig själv.

Ha en skön söndag!

Det är slätmulet….

7 november, 20208 november, 2020 av Ingrid, publicerad i Fars dag, Nostalgi, Väder

….i dag. Slätmulet är ett uttryck som jag hörde på Ring så spelar vi i morse och det var ett bra uttryck tycker jag och måste väl vara det vi menar med jämnmulet; när det inte finns någon lucka i molntäcket.

När jag vaknade i morse var det ännu solsken, men det försvann medan jag drack mitt morgonkaffe. Trots det är det i alla fall nästan 10º varmt och jämför man dagens foto med det från den 7 november 2016, kan man känna en viss tacksamhet.

Jag kom sent upp i dag, satt länge vid köksbordet med min GA innan jag klädde mig och bäddade och sedan hamnade jag här vid datorn och nu är det snart dags att fixa till lunchen. Det blir inte mycket uträttat i dag verkar det som! Fast jag ska i alla fall ta en vända till kyrkogårdarna i eftermiddag, för i morgon är det ju Fars dag, så jag vill åka dit med nya ljus till lyktorna och tända dem, så att våra fäder av olika generationer ser att jag inte glömt bort dem.

Dagens ordspråk:
När jag är mätt, så är jag trött, och när jag är hungrig, så gitter jag inte arbeta.

Ha en trevlig helg och en fin Fars dag!

Fagavädarsdagen

5 november, 2020 av Ingrid, publicerad i Allnakku, Nostalgi

Jag sov riktigt gott i natt och kunde inte lämna sängen för gott när mobilen pep till halvåtta, utan tassade ut en vända i badrummet och kröp sen ner under täcket och låg och tryckte en halvtimme till. Huvudet var vaket, men kroppen helt avdomnad, så skönt!

I Allnakku kan man läsa att vi ska fira fagavädarsdagen den 5 november:

Under hela fagavädarsdagen är det uppehållsväder, och somliga höstar är den här dagen efterlängtad. Nu kan man göra alla utomhussysslor som har fått vänta länge, under många regniga dagar.

Men egentligen är det inte så fagart i dag. Det blåser och är rätt molnigt, men det regnar inte i alla fall och vi har hela 10º varmt. Löven yr omkring i blåsten och på gräsmattan ligger de i små drivor. Nu är det bara att vänta på att björklöven ska släppa, sen kan man börja räfsa.

I dag ska jag försöka ta en promenad fram på dagen, om vädret tillåter, men först har jag annat att pyssla med:

Nu ska jag se om jag kan få någon fart på symaskinen

När det gäller dagens ordspråk hade Åke och jag helt olika uppfattning. Jag tycker att var och en har rätt att göra sina egna misstag och lära sig av dem, medan Åke alltid försökte instruera andra, så att de inte skulle begå samma misstag som han gjort en gång i tiden.

Dagens ordspråk:
Människor lär sig inte av andras misstag, de vill helst göra sina egna.

Ha en fin torsdag!

Ofålkis dag

30 oktober, 202030 oktober, 2020 av Ingrid, publicerad i Allhelgonahelgen, Nostalgi

Nu stundar Allhelgonahelgen och i Allnakku har man valt att kalla den här fredagen för Ofålkis dag:

Ofålki betyder vårt folk, alla i familjen eller släkten. Det här är en dag att tänka på dem, och det gäller även alla våra anhöriga som vi minns men som nu är borta.

Här i familjegraven har jag farmor och farfar, farbror Knut och mamma och pappa. Pappa och hans bröder var födda Andersson, men tog farmors flicknamn, så alla känner de fem bröderna som Svanborgarna.

Bertil, Erik, farmor Ebba, Helge, Karlgustav och Knut.

Jag har inga minnen av varken mina mor- eller farföräldrar, så hur det är att ha ”gammelföräldrar” har jag aldrig fått uppleva.

Dagens ordspråk:
Den som lyssnar i smyg får höra sanningen om sig själv.

Nu ska vi fira

27 oktober, 2020 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Stenstugu

Det är mulet i dag också, men det har i alla fall varit ordentligt ljust på morgonen, men nu lägrar sig molnen över Odvalds igen och mörkret sänker sig. Nu längtar man verkligen efter en solskensdag. I morse hade jag en fundering på att åka till Visby, men nu gick lusten av mig igen. Jag nöjer mig nog med att ta en promenad innan det börjar regna.

Många temadagar finns det och i dag ska vi fira Svärmödrars dag och Internationella Nalledagen.

Svärmor Rut med Krister i famnen. Jag tror att fotot är från Kristers dopdag

Min svärmor Rut var 66 år när jag kom till Stenstugu och jag har skrivit om henne förut och vill du läsa lite om henne och svärfar Adolf kan du klick HÄR.

Nalledagen firas den 27 oktober varje år vilket är president Theodore Roosevelt´s födelsedag. I samband med en jakt vägrade han att skjuta en infångad björn, vilket väckte uppmärksamhet i media. Någon kom sedan på idén att tillverka en nallebjörn och kalla den Teddy´s Bear. Teddybjörnen blev sedan hans maskot.

Alla barn har väl haft en nalle och min älsklingsnalle hette Margareta och här ligger hon i sin säng med näsan i vädret. Det var nog pappa som snickrat ihop sängen och mamma som sytt lakan och täcke till Margareta.

Dagens ordspråk:
Man ska inte kasta bort det smutsiga vattnet förrän man får det rena.

Vad ser du för skit? / Bilder från min söndagspromenad

18 oktober, 202018 oktober, 2020 av Ingrid, publicerad i Klintehamn, Nostalgi, TV

Frågan i rubriken brukade Åke ställa när han kom in i vardagsrummet och jag satt och tittade på något annat än fotboll, för det flesta program utom fotbollssändningar klassade han som skit. Han hade inget större tålamod med filmer och serier och då vankade han mest som en osalig ande fram och tillbaka mellan köket och rummet. Tävlingar och frågesport gick däremot bra, bara det gick rätt till och ingen orättvisa uppstod.
Han hade säkert uppskattat gårdagens duktiga Postkodmiljonär. Erik Forsyth var ju helt fantastisk och en värdig vinnare.

Däremot hade han definitivt inte gillat det sträcktittande som sedan följde. Jag såg färdigt den spanska serien Grand Hotell och jag vågar inte tala om hur många avsnitt jag såg på raken.

En gång kom det till och med upp en fråga om jag verkligen skulle fortsätta titta och visst skulle jag det. När näst sista avsnittet var slut var klockan elva och jag funderade på att gå till sängs, men inte gjorde jag det. Jag måste ju hänga med till det bittra slutet. Eller bittra och bittra, det blev ett väldigt lyckligt slut. Det enda är att man inte fick helt klart för sig vad som hände med ”storskurken” Diego? Blev han skjuten eller….. Fast det hördes ju ett skott????

Det är ganska soligt i dag, men det blåser hemskt och mina planer på att gå runt Warfsholmen blev det ingenting av med. Först gav jag mig iväg utan mössa och handskar, så efter ett tag vände jag hem igen och kompletterade klädseln och sen nöjde jag mig med en vanlig Klinterunda.

Det var ett svårtytt budskap i dag

Branddammen på Donnersgatan

Norra Kustvägen

Någon har tappat en handske

Snittslad bana

Dagens ordspråk:
Kärleken skyler trasiga skor och lappade byxor.

Trevlig söndag!

Första vinterdagen

14 oktober, 202014 oktober, 2020 av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Promenader, Väder

Det blåser i dag, men inte så mycket som befarat och SMHI har tagit bort klass 1-varningen de gick ut med igår. Destination Gotland har ställt in två turer i dag för säkerhets skull. Man vill väl inte ha en upprepning av mardrömsresan i februari då M/S Visborg fick svår slagsida och människor och inredning for runt i båten.

Det var ju tur för mig att jag gav mig iväg på en promenad till Klinte kyrkogård igår förmiddag, för det blev en väldigt behaglig tur i solskenet. Sen mulnade det till på eftermiddagen, men det gjorde inte så mycket, för då ägnade jag mig åt de sista kapitlena i boken om Alice Hart. Nu får vi se om biblioteket har något nytt läsvärt att föreslå!

Baldersbrå

Vallmo

Anderssons familjegrav

I äldre tider, då man bara delade in året i sommar- och vintertid, räknades den här dagen, den 14 oktober, som den första vinterdagen och den kallades för Calixtusdagen. Visserligen hade vi bara +1,9º i morse, men jag vill nog ändå påstå att det ännu är höst. Förr markerades Calixtusdagen på runstavarna med ett avlövat träd.